Årets första skratt

Nyårskvällen var lugn. Middag med grabbarna, dottern och hennes kompis innan de stack iväg på eget firande och vi andra utan dåligt samvete satte oss vid olika fyrkantiga burkar. De äldsta sönerna fick en PS3 i julklapp och var fullt nöjda med att få sitta där på nyårsafton. Jag ville se hockeyn, Småkronorna mot Finland. Vilken match!

Vid tolvslaget stod vi ute och njöt av alla andras fyrverkerier. Tillsammans med de frosttyngda grenarna och fullmånen var det makalöst vackert! Ovanligt tidigt isäng för att vara nyår och så slog jag upp ögonen igen kl 06.

Klarvaken.

Ställde mig utanför dotterns dörr för att höra om hon var där. Det var tyst.
Gick ner till hallen och kollade skor och garderob. Ett par blöta kängor och en rökstinkande jacka. Jo, hon var hemma. Skönt.
Bestämde mig för att krypa ner i sängen igen. Somnade om. Hade sällskap av Lilleman en stund. Sov vidare. Drömde mycket. Gick upp och in i duschen kl 10...

Årets första skratt fick jag av Lilleman. Förstås. Han var helt inkrupen i fleecefodralet och sa

- Jag är en amöba!

Sedan kröp han ur det, lade sig bredvid och sa

- Nu har jag förökat mig!

♥
Lyckan är som en amöba, förökar sig genom delning!
♥