Först ut är temat "Mitt barndomshem" och jag hoppades hinna ta lite nya bilder till mitt inlägg. Eller gräva fram lite gamla, jag scannade in massor av bilder till ett fotoalbum när min bror fyllde jämnt, men uppenbarligen tog jag bort alla igen eftersom de tog så stor plats. Lätt att vara efterklok.
Jag har i alla fall en bild på en liten Anni på besök hos grannen och bästisen Anders.
Det får bli en enda bild som illustrerar barndomshemmet. Huset, ett atriumhus, ligger i en av Stockholms förorter. Totalt ligger 12 hus i en kvadrat, varje hus är vinkelformat och har en väldigt trevlig planlösning med stora fönster mot den lilla gård som bildas av vinkeln. Gårdarna vetter i sin tur mot en större gemensam gård där vi barn lekte i sandlådan, på klätterställningen eller spelade brännboll. Och tänk att bollen alltid flög över planket och hamnade på en och samma gård, där ett par utan barn bodde!
Här anordnas också många gårdsfester, i sommar blir det 50-årsjubileum!
Husen ritades av arkitekterna Jon Höjer och Sture Ljungqvist som låg bakom många stora projekt och utformningen av flera av Stockholms förorter. Uppvärmningen var gaseldning och jag minns fortfarande den allra första gasspisen vi hade där det fanns ett grillutrymme mellan ugnen och spis"plattorna" där vi brukade rosta bröd - det gällde att vara kvick i vändningarna och inte bränna det! Minns också när min lilla dementa farmor bodde hos oss och inte förstod sig på spisen. En dag när jag kom hem från skolan stod alla plattor på full gas utan att vara tända!
När drift och underhåll av stadens gasnät övertogs av Stockholm Gas ansågs det plötsligt inte ekonomiskt gångbart att ha kvar gasen i villaområdet, trots helt andra löften under tidigare år. Under senhösten har därför pannorna tagits bort, spisar bytts och gasledningar rivits ut för att istället installera fjärrvärme, det är detta arbete som syns på bilden som min mamma tagit. En stor påtvingad ekonomisk utgift för husägarna, speciellt för dem som nyligen köpt nya gaspannor...
På bilden syns ett fönster med blomlåda, det är mitt gamla tonårsrum. Genom det fönstret har jag och vänner krupit in och ut när vi inte ville märkas. Där bankade brorsan på när han kom hem från ett blött muckfirande och inte hittade sin dörrnyckel.
Mina föräldrar bor fortfarande kvar.
8 kommentarer:
Den där bilden har du ju visat förut i ett annat sammanhang, men den är så fin. Och du ser så bestämd och allvarlig ut.
Roligt att höra lite mera om din barndomstid.
Tack för en rolig inblick. Detta är en lite mer krävande utmaning, men visst är den kul.
Var du så bestämd som liten,,eller gillade du inte korttagning.
Underbart charmigt
Mia
Söta söta du ♥
Auuuuuu, gud va gullig du var. Då som nu...
Jag gillar sådana hus. Fastnar ofta för 60 - 70-tals lådor med spännande gångar, krypin och stora glaspartier. Funkis, enkla linjer och roliga lösningar. Utan krusiduller.
Kanske för att jag själv är uppvuxen i ett sådant. De kallas skolådor eller kaninburar i folkmun. Mina föräldrar bor kvar. De flyttade in för 49 år sedan, så dina föräldrar ligger ett år före....:-).
Och vilken sammanhållning det blir mellan barn i ett sådant område. Bara att springa ut på kvällen i grönormådet, med frottémössan på och snoret i näsan och spela brännboll eller annant. Fanns alltid ungar i olika åldrar.
Säkert att du inte har förväxlat kortet med ett av Lilleman? Eller av din pappa som liten? ♥
Tack Anni för denna återblick hos dig! Jag misstänker att jag plockat fram många gamla minnen hos er som varit med. Kul att höra om sammanhållningen förr - visst hade vi mer kul då?
Hej Anni, vad härligt du beskriver din uppväxt. Söder om Stockholm, kanske bodde du inte lång från mig. Min pappa fick en kraftig infarkt, som gjorde det omöjligt för dem att ha huset kvar. Jag tycker det låter kul med minnen och en hel del foton.
Jag har funderat på varför det finns så lite foton på mig när jag var liten ... Frågor som kommer att förbli obesvarade. Det var ett tag sedan jag var inne på din blogg. Den har vacker layout och dina foton är mycket bra. /Margareta
Skicka en kommentar