Sidor

fredag 12 mars 2010

Kungen, drottningen, Gilbert Kaplan och Mahler


Har ni hört talas om Gilbert Kaplan? Den amerikanske affärsmannen och ekonomen som hörde Mahlers Uppståndelsesymfoni (Symfoni nr 2 c-moll) och föll som en fura? Han bestämde sig för att lära sig hela stycket utantill. Eftersom han inte kan läsa noter fick han hjälp av en dirigent på Julliard School of Music och studerade nio timmar om dagen. Det tog exakt sju månader att lära sig hela partituret.

Så hyrde Gilbert Kaplan American Symphony Orchestra och Avery Fisher Hall i Lincoln Center i New York och bjöd in 2500 affärskontakter och vänner på middag och symfonin med sig själv som dirigent.

Och på den vägen är det.

Idag anses han av många som den främste Mahlertolkaren, samtidigt som han kritiseras hårt av bl a trombonisten David Finlayson i New York Philhamonic.


Jag var i Stockholms konserthus igår kväll och fick uppleva verket och amatördirigenten i kungligt sällskap (det är något speciellt när hela orkestern och publiken reser sig och vänder sig mot kungliga logen och så kommer de in, kungaparet - för intresserade kan jag avslöja att drottningen var rödklädd).

90 minuter utan paus. Mäktigt. Vackert.
Och inte är jag kännare nog att ha åsikter om Kaplans dirigerande.
Vet bara att någon i publiken skrek bravo, innan applådåskan dundrade.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, han är ju en udda person i musikvärlden. Har inte hört honom dirigera i verkligheten, men på radio. Kan inte heller avgöra hans dirigentkvalitet, kan själva stycket för dåligt. Men, men, alla saliga på sitt gebit.

/Öbon

Babsan sa...

Ingen jag känner igen men skulle gärna besöka Stockholms konserthus.


Idag har jag strålande solsken, borde åka till stan och uträtta ärenden men vill ut och njuta av den där gulingen...

Lisbet sa...

Måste ha varit en mäktig upplevelse!

Baidövei så lärde du mej en sak. Igen. Att klicka på bilder så man vet att det är Tampere :)

Ha en god dag!

Catarina sa...

Läser i kapp lite av dina rika berättelser och tittar på dina fina bilder. Mysigt. Har just tränat och ska in i duschen. Armarna känns..... darriga och lite slaka (men snygga börjar de bli....:-). Sol ute. Det blir te i trädgården sen. Med jacka, skor och sjal....SÅÅÅ varmt är det inte, men tillräckligt för att insupa vårdoft och fåggelkvitter. KRam till dig

Mia ><((((º> sa...

Nej det känner jag inte igen, mycket intressant.Förstår att det var en underbar musikupplevelse
Mia

Nica sa...

Känner till honom - gillar honom!
Klart att han blir kritiserad. Komma här och komma - utan att ha gnetat den vanliga vägen.
Men jag tycker att han är alldeles underbar!!
En man som följer en dröm.
Pratade med den ena av två musiklärare i dotterns klass i går i Berwaldhallen. Hon arrar, hon spelar, hon har arbetat i femton år med underbara musikklasser. Hon är utbildad i att dirigera både körer och musiker. Men det hon var mest nervös över - det var att dirigera symfonikerna som var inhyrda.
Hon hade extrem respekt för dessa musiker - och en känsla av att dom inte tyckte att hon var nån "dirigent". Att dom kräver en stor maestro!
Men -så är ju inte fallet. Det gick ju jättebra.
Musikerna lyssnar på den som är intresserad, ärlig och engagerad...ja, tror jag i alla fall!
Oj - sorry. Ska jag använda min egen blogg kanske? (tihi, tihi!)
Puss på dig!

Anni sa...

Tack fina Nica för din kommentar - gillar att du skrev den här och inte hos dig!