På kvällens keramikkurs hoppades jag att mitt änglafat skulle komma ut ur ugnen, glaserat och fint.
Jo tack.
Ut kom det.
Och glasyren hade liksom krympt.
Jag fick gucka ihop ny glasyr (nu valde jag blå) med tapetklister och kladda på en gång till.
Det kan väl inte bli sämre?
Sedan putsade jag på mitt fågelbad för att kunna få in det till skröjbränningen. Då lossnade murgröneblad och sedan lyckades jag ha av en bit av kanten. Spröd som kex är keramiken och jag är varken lätt på handen eller foten...
Och till sist släppte spetskanten på mitt stora fina keramikfat - en kant måste sitta uppe på bottnen och inte längs med kanten om den ska kunna krympa när den torkar.
Jaha. Nu har jag en lös botten och tre bitar spetsmönstrad kant att göra något kul med.
Behöver jag säga att jag missade både tåget och bussen när jag skulle hem?
11 kommentarer:
Ibland så blir det tokigt...
Kära nån en sån dag!
Men du kommer igen:-)
KRAM!!
Man lär sig av misstagen, sägs det ju!:)
Känner du dig bättre nu? ;)
Men är det inte av misstagen man lär sig? Å mig veterligen är du en nying när det gäller keramik! Ett steg i taget vännen ♥
Men det där med tåg och buss borde du väl ha lärt dig;-))
Hmmm, inte kul. Det är inte så lätt att hålla på med keramik, det finns tusen saker som kan hända under hela processen. Konstig glasyr som krympte så. Men du kommer att visa upp saker som du är nöjd med också. :)
Är det lergods eller stengods du jobbar med.
Ha det gott.
Kram
Grrrrr! Så tyyyypiskt.
Men du kommer ju igen, det vet jag.
Oj vilken dag. Men vilka fina saker du gör.
Det är inte kul när man har lagt ner så mycket jobb. Men det var säkert inte dig det var fel på att det blev som det blev. Höll på några år men sen insåg jag att jag kan inte fylla huset med keramik.Lycka till med nästa bränning.Ha de gott. Kram. Anita
Äh, du lyckas bättre nästa gång! Jag tycker i alla fall du har talang!!
tycker inte det ser så illa ut!
då skulle du sett mina alster, när jag gick på drejkurs för många år sedan.man kunde tro att det var en sex åring som gjort sakerna.Men Är man född med fem tummar på varje hand så är man.
Du har ju sånt tålamod så du kommer igen :)
Du har ju inte slängt faten i golvet ännu - du säger ju inte ens svordomar!
Det blir säkert bra.
Skicka en kommentar