Sidor

lördag 22 januari 2011

Gammal kärlek rostar aldrig


En gång för länge, länge sedan låg jag i min säng
och lyssnade halvslumrande på radion.
Sen kväll. Sovdags.
Kjell Alinge hade en mjuk och sövande stämma,
men ett lockande språk redan då.
Några gitarrackord.
Så plötsligt började ett piano klinka.
Mina öron lystrade.
Mina sinnen vaknade.
Mitt inre fylldes av välbehag.
Vem spelade?
Vem sjöng?
Vad var det jag hörde?
Nu var det inte tal om att sova – nu gällde det att få veta vad i all världen det var för underbar musik! 10 minuter långt stycke, så det var bara att vänta och njuta.

Tyvärr är inte youtubeklippet tillgängligt för inbäddning, men jag vill hellre ha det än livespelningarna som finns - allt för att ni ska kunna förstå hur det lät i mina öron den sena kvällen.

Länken är en ljudfil som öppnas i ny flik.

Fortfarande idag drar jag på hög volym och njuter. Kan varenda ton. De sitter sedan länge i ryggmärgen. Tack Kjell Alinge, för att du släppte in Bossens musik i mitt liv redan för 37 (?!) år sedan. Jisses, vad tiden går. Kärleken består. Har alla skivorna. Först på vinyl, sedan på cd. Och så konserterna. Hovet 1981, Ullevi 2003, Hovet 2006. Ullevi och Oslo 2008. 2 x Stadion 2009. Vilket ös, vilka urladdningar, vilka uppåtkickar!



Men min allra första LP, den vet jag att jag ringde till min pappa och bad honom köpa på väg hem från jobbet. Det var HELP, med The Beatles. Mest tyckte jag om Paul och minst om Ringo, så på den senare har jag ritat lite, vilket dottern (som är stor Beatlesfan) aldrig tänker förlåta mig.

A Hard Day's Night har jag som singel, den kom ut året före HELP-albumet.

Och Schlaffsjo har man ju sjungit några gånger i sina da'r...


11 kommentarer:

Fighter sa...

Å vet du...
gammal bloggvänskap rostar heller aldrig!

Cari sa...

Tänk vad du kommer ihåg!
Och koll på musiker och musik har du också.
Konstaterar jag lite avundsjukt (då jag själv har noll koll.)
Men jag minns då vi träffades första gången för drygt 30 år sedan (oops så länge sedan).

Barbro sa...

Å jag minns ett hastigt möte - en paus på Globen....

Pockethexan sa...

Min mellanbror e bos fan så då kunde ju inte jag som storasyster gilla samma musik som han....
Men jag gick nog o köpte "born in the USA" när den kom ut, för jag kände mig rik när jag hade fått min första sommarjobbslön o var inne för att köpa upp så jag hade alla U2 skivorna (LP!)

Med Beatels är det nog så att dem har jag börjat gilla på äldre dar o det är nog mycket tackvare barnens musikskolelärare som har låtit sina elever ha Beatelstema konserter, underbara konserter <3! Fast i grunden e jag ju syntare med U2 som undantag....

Kramis från en som nog har återhämtat sig ifrån vinter.....sjukan, INTE KUL!

Birgitta - foto CHIP sa...

Den har jag aldrig hört men så vackert det är. Bara att sluta ögonen luta sig tillbaka och njuta.
Tack för den Anni!
kram

Pialotta sa...

Tusen tack för du delar med dig av länken med The Boss.. aldrig hört den, har inte ens den CD-n, fast jag har en hel del. The Beatles kom ju in i ens liv med buller o bång .. en helt ny Musikhistoria började. Samma här, jag gillade Ringo bäst då det begav sig.. senare blev det John Lennon.
Ha de bäst o tack för din info om ditt första möte med Bruce.. jag finns ju alltid här för honom:)

Maria sa...

Mmmm håller med. The boss. Love. Mina tonår i amerikansk skola. Gav mig mer förståelse för den kultur jag levde i under skoltid. Fast jag va en av de få som diggade Bruce..... Nåväl. Min första skiva? " så gick det till när farfar var ung!" :)

Kattila sa...

Har aldrig hört den förut men jag är å andra sidan ingen direkt Bruce-fan heller. Däremot Beatles även om det var något sent, musiken som sådan gillade jag -den spelades ju en del, men min första skiva var Yellow submarine och det var nog i slutet av 70-talet. Däremot såg min mamma Beatles när de var i sthlm -63 (?)


Men jag har precis i går haft en revival med gamla favoriter och lagt en lång lång spellista på Spotify. Minns Sparks med speciell tjusning men mina första musikförälskelser som jag minns (ja förutom det jag fick till livs från Eurovision songcontest som jag började "bevittna" i mycket tidig ålder) så har Harpo, i synnerhet med Sayonara, som jag tror kom 73 eller möjligen 74, tillsammans med "Popcorn"-73. Men men sen har de följts av massor av olika stilar och slag. Slade och Sweet tex :-)

Tänk vad man blir glad av musik!

Lena sa...

Förstår den känsla du måste ha upplevd när du hörde låten med Bossen för första gången. Den är helt underbar, och dessa underbara pianotoner...men ryser av välbehag. När det gäller Beatles så var definitivt Paul min favorit tätt följd av John. Tänk vilken massa bra musik den gruppen gjort. Helt fantastiskt.

Camilla "Lillagul" sa...

Vågar man erkänna att man inte gillar The Boss ?! :)
Men The Beatles dom gillar jag i alla fall ;-)
Trevlig söndag !

Monica sa...

Lite kantstött men rostar nä aldrig, min absoluta favorit vad gäller Bossen är Jersey Girl;-)
Vem kan glömma She Loves You, riktig nostalgi.
Jo du här var det inte bara musiken i barndomshemmet utan även bilarna.