.jpg)
Begravningplats i södra Belgien, nära Houx. Vackra blyinfattade fönster låg försummade och förstörda på den ödsliga platsen. Jag ville plocka upp alla små rutor och reparera. Men så gör man ju inte.
Istället går man därifrån med sorg i sinnet. Sorg över alla människor som ligger begravda och bortglömda. Sorg över allt arbete som en gång lades ner och nu bara förfaller.
Och ikväll sörjer jag Glasgow School of Arts, Charles Rennie Mackintosh fantastiska byggnad som förstördes vid en brand, just när sistaårseleverna förberedde sin stora slututställning. Väninnan som kom på middag hos mig ikväll hade per telefon fått hjälpa sin dotter som hunnit ut ur skolan i sista stund, men utan handväska och utan alla års arbete. Ofattbart, på många plan.
4 kommentarer:
Fin bild på veckans ödsliga tema, och visst är det sorgligt med bortglömda övergivna gravar.
Åh, vilken katastrof för studenterna. Det är alltid lika tragiskt när skolbyggnader brinner. Vi var med om det vid ett flertal tillfällen i min stad för några år sedan. Anlagda bränder, som tack och lov inte blivit fler.
Mycket sorg och tragik i ditt inlägg. Eldsvådor är så brutala och förstör allt så slutgiltigt och oersättligt. Och de fina fönstren hade verkligen förtjänat ett bättre öde! Jag har själv besökt rvå kyrkogårdar i dag och planterat rosor på mormors och mammas grav, det är en sorg i sig.
Tråkigt när fina gamla platser glöms bort. Sorgligt är det minsta man kan tycka.
Ännu värre med den gamla konstskolan i Glasgow som brunnit.
För ganska många år sedan passerade vi Glasgow och jag minns den där lustiga byggnaden. Hoppas verkligen att den byggs upp igen. Fast alla elevarbeten är ju borta för alltid, nej usch vilket öde för eleverna.
Men ödsligt fönster bjuder du på, verkligen ödsligt och trasigt.
Skicka en kommentar