En tur till Berlin

Hur bor man i Berlin? Man kan bo på ett litet billigt pensionat med utsikt mot gården och byggnadsställningar. Men det stora rummet hade högt i tak och tre utmärkta sängar. Och byggnadsarbetet var klart, så ställningarna försvann.

Dessutom avslöjade entrén hur vackert huset en gång varit. Här skulle också renoveras, visade det sig.

Man kan bjudas en hotellfrukost som ser ut som i en lekstuga, men som omfattade betydligt mer än vad man först tyckte.

Man kan ha valt stället för dess (pris och) läge. Perfekt utsikt mot parken och varuhuset KaDeWe från frukostrummet och supernära till tunnelbanan. Lätt att ta sig till och från flygplatsen.

Man kan anlända Berlin på kvällen, kika på restauranger på Google Maps och välja en närliggande med bra recensioner. Man kan fundera lite över att ställets gäster är övervägande skalliga medelålders män och väggdekorationerna föreställer lättklädda, betydligt yngre män.

Man kan beställa en schnitzel med brie och konstatera att den orkar man inte äta upp. Man kan lugnt rekommendera restaurangen även för familjer och heteropar. Hungriga sådana.

Så kan man kolla upp när de guidade visningarna under jorden går. De på engelska, om man inte är så haj på tyska. Man kan hinna knäppa några foton innan man inser att man inte får det.

Man kan få en israelisk guide som med mycket ironi berättar om skyddsrummens historia, fasor och hemligheter. Man kan gå vilse om man inte håller sig till gruppen, men det finns alltid en guide som håller koll på svansen och stänger dörrarna bakom.
Man kan i efterhand inse att detta var det bästa på hela resan.

Sedan kan man promenera till minnesmärken och rester av Muren. Ana dess grymhet.

Se dess sträckning längs Bernauer Strasse, se minnesplaketter och läsa berättelser om flykt.

Men tankarna grubblande över grymma öden kan man fortsätta promenaden till det unika museet Designpanoptikum och fyllas av förundran över fantasin hos en rysk fotograf och samlare.

Sedan är man väl värd en paus med en mastig tysk kaka. Sådant är de bra på, tyskarna. Riktigt bra!

Och när man så småningom kommer fram till tv-tornet inser man snabbt att sådant ska man boka i förväg på nätet om man inte vill köa i flera timmar, även i november.

Istället vandrar man längs den med byggnadskranar och trafikomläggningar fyllda Unter den Linden och tycker att den är väldigt överreklamerad. I alla fall i novemberskymningen.

Framme vid Brandenburger Tor trängs man med alla andra turister och känner att nu är det tunnelbana som gäller härifrån.

Tunnelbanan tar man till den stora affärsgatan Kurfürstendamm där man smiter in på en sidogata till en liten vinterträdgård i Literaturhaus.

Här är portionerna mindre och priserna högre än på gårdagens Elefant, men miljön är en lisa för trötta turister.

Nästa morgon på hotellet kan man be om hjälp att boka tid till tv-tornet men samtidigt inbilla sig att kön nog inte är lika lång till riksdagshuset. Det är den. Efter två timmars köande till biljettluckan är man stelfrusen. Hit ska man helst boka biljetter flera dagar i förväg, visar det sig.

Men denna dagen tillbringar man på den färgsprakande turkiska marknaden vid Maybachufer (öppen tisdagar och fredagar).

Sedan tar man sig till en österrikisk restaurang känd för sina schnitzlar, som nog ändå inte gick att jämföra med de på Elefant.

Inte långt därifrån finns den målade delen av muren, på andra sidan floden Spree. Men man upptäcker att det man trodde var en bro över vattnet inte var byggd än. Så man får se på muren på håll.

Istället tar man bussen till chokladparadiset Fassbender & Rausch för att dofta och titta på läckerheterna.

Och promenerar till Checkpoint Charlie, mest för att försöka få en uppfattning om hur det kan ha varit, så alldeles nyligen och ändå för så länge sedan.

På kvällen befinner man sig i enlighet med sin bokning vid riksdagshuset för att uppleva det och staden i mörkret. Det var det värt!

Och sista morgonen tar man sig till tv-tornet för att se staden i morgondis. Hissen upp var ruggigt snabb.

Man konstaterar att gamla öst ser ut som ens fördomar.

Samtidigt som väst bubblar av charm.

Med bussens hjälp kommer man till sist till det omtumlande Förintelsemonumentet. Sedan har man mycket att bearbeta innan man känner att man är beredd att komma tillbaka och se alla konstskatter och annat som Berlin också kan erbjuda.