Sidor

måndag 17 augusti 2015

Bryssel - den extra dagen


Nej. Vi fick ju inte åka hem som vi skulle. Vårt plan ställdes in och sedvanlig röra uppstod. Ingen info. Vad gör vi? Vart går vi? Till sist kom en liten man och pratade enbart med dem som stod nära (varför har man högtalarsystem på flygplatser om man inte använder dem?) och beskrev vart vi skulle gå.
Vilket inte stämde.
Så vi var många som vimsade och vimsade.

Till sist kom vi till en JÄTTElång kö i ankomsthallen. Den tog nära tre timmar. Här intervjuas grabben bakom mig av belgisk teve, jag sa till honom att han skulle vara JÄTTEarg men han verkade för snäll för det.
Jag fick ett sms från SAS om att vi var ombokade till nästa kväll. U fick tag i en kodlapp så att hon kunde hämta ut allt vårt bagage, en sådan lapp var det inte alla som fick, infon var återigen urusel.

Till sist fick vi en taxi till ett hotell nära flygplatsen. Vi fick frukost-, lunch- och middagskuponger. Och ett dubbelrum med en skraltig extrasäng där stackars M sov.



Frukosten vägde upp Madames rester med råge. Vi drack bubbel och jag frossade i lax och äggröra. Vi åt och åt och åt.



Takkronan över vårt bord var lagom spooky. Läcker.



Sedan skippade vi den fådda lunchen och utnyttjade istället extradagen till att bli fullständigt förälskade i René Magritte. Vilken man, vilken konstnär, vilken unik person! Redan när hans blivande fru var blott 12 år gammal spanade han in henne, de gifte sig tio år senare och han blev henne sedan trogen, vilket gjorde att han inte fick vara med i de balla surrealisternas gäng. Magritte gjorde sin egen resa med hjälp av vänner och framför allt sin fru. De klädde ut sig, gjorde galna kortfilmer, hittade på namn till hans tavlor, gav honom inspiration och idéer.
Museet i Bryssel har världens största samling av Magrittes konst, över 200 alster plus filmer och fotografier. Väl värt ett besök!



En fika/öl på ett mysigt cafés innergård hann vi med.



Och en vila i en park. 



Sedan tog vi tåget tillbaka till vårt ocharmiga hotell för att äta en voucher-meny som bestod av:



Minestrone, serverad ur kanna där all fyllning fastnade i pipen,



Penne med tomatsås och kyckling



och fruktsallad.
Och så tog vi shutteln till flyget,
checkade in våra väskor och fick äntligen flyga hem,
blott tjugo minuter försenade.

Och tänk att moderatledaren flög med samma plan, men vi bad inte om någon groupie ...

5 kommentarer:

Mias Mix sa...

Starkt att kunna vända allt negativt strul till en fin extradag! Man blir ju så irriterad när det blir sådär!!!

Marie Eggimann sa...

Ja det är trist när det blir massa strul. Men maten såg rätt okey ut.

BP sa...

Man får vad man betalar för - å den dagen var ju gratis om man säger så. Åsså fick ni ju kolla in René Magritte muséet också.

Dålig info och en kö på tre timmar är däremot riktigt, riktigt dålig.

Å att sitta på samma flygplan som moderatledaren - ja alltså hade det varit Bildt eller Reinfelt så;-)

Janicke sa...

Tur att jag känner till den senaste betydelsen av groupie ... ;)

Skönt att det blev en bra sista dag, trots allt. Och nu är allt ett minne blott, ett minne som ni säkerligen kommer att berätta om många gångeer!

@Ta´t lugnt, låt inte kommenterandet bli en börda! Så kul att du tittar in. Jag öser på nu för att komma ikapp. Planerar att vara det den 12 augusti då Katarina o jag åker på spa i Lettland. 133 bilder dit!

Susjos sa...

Blev ju en ganska bra extra dag trots allt,men dåligt med sån taskig info...och du åkte med SAS?! Jag blir allt lite förvånad! Frukosten ser ljuvlig ut...och vilket spännande museum ni fick se :-)

Tack snälla du för så fina kommentarer i min blogg!! ;-)