Sidor

onsdag 17 januari 2018

Ferdinand Cheval - En bondson i klass med Gaudí och Dalí


Detta är brevbäraren Ferdinand Cheval. Han föds 1836 i en fattig bondfamilj i den lilla franska byn Charmes. Hans mamma dör när han är 11 år gammal och pappan sju år senare. Hans förstfödde son dör vid ett års ålder och när frun dör tas den andre sonen omhand av gudföräldrar.

42 år gammal blir Cheval lantbrevbärare i Hauterives där han varje dag går dryga 3 mil för att dela ut post. En dag snubblar han över en annorlunda sten som väcker hans fantasi och 33 år senare har han på sin fritid skapat ett monument som är värt en resa!



Detta fantastiska palats kallar han för Le Palais Idéal och det är ett fantasieggande sagoslott som för tankarna både till arkitekten Gaudí och konstnären Dalí. Men eftersom det är skapat av en outbildad bondson tog det många, många år innan det erkändes som sann konst!


Södra fasaden
Klicka gärna på de liggande bilderna så blir de större.


Del av norra fasaden
 Bygget är 26 meter långt och höjden varierar mellan 8 och 10 meter.


Del av norra fasaden
Cheval började med att bygga en fontän, "Livets källa", och i "Barbarernas torn" byggde han en reservoir från vilken vatten leddes genom rör ner till fontänen.


Västra fasaden
Inspirationen kom förmodligen från de illustrerade magasin (bl a Le Magasin Pittoresque) som han bar ut under sina rundor. Här ses motiv från kristendom och hinduism sida vid sida med antika figurer, djur och växter.



Här finns trappor och gångar, en labyrint som är lika spännande för alla åldrar.



Vissa ytor är förhållandevis släta,



andra är överdekorerade med en salig blandning av motiv och mönster.




Det finns precis hur många detaljer som helst att upptäcka.




Från början lade Cheval uppsamlade stenar i sina fickor, men tröttnade på att laga hålen i fickorna och övergick först till korgar och sedan till skottkärra. Hans redan långa dagsvandringar utökades med ca 8 kilometer per dag under insamlingsrundorna.



Han arbetade mest nattetid, i ljuset av en oljelampa. Stenarna fästes med kalk, murbruk och cement.



1896 köpte han mark av grannen för att kunna fortsätta bygga norrut.



På många ställen har han lagt in olika texter, poetiska fraser och mantran.



 På östra sidan finns nu en modernt uppbyggd scen och belysning, därav dessa sladdar.



Här finns koraller, träd, fåglar, björnar, byggnader, palmer, keruber, mumier och gargoyles.




 Cheval ansåg att Napoleon hade rätt när han sa att inget var omöjligt.



Tre jättar är uppbyggda på den östra sidan, de är palatsets beskyddare.



Chevals version av ett hinduiskt tempel samsas med en schweizisk alpstuga, med ett medeltida slott och en arabisk moské.





En fotograf började sälja vykort från Le Palais Idéal, då insåg Cheval sina möjligheter och stämde fotografen, fick ensamrätt på vykort och anlitade en guide som tog hand om besökare.

Surrealistiska konstnärer fick så småningom upp ögonen för platsen och Picasso, Duras, Neruda med flera kom dit. Max Ernst gjorde ett collage 1932, "Le Factuer Cheval", som nu hänger på Guggenheimmuseet i Venedig.




Men erkänd blev han likväl inte, vilket han tycktes ta med jämnmod. Han använde själv orden grotesk och bisarr om sitt verk.




Först 1969 klassificerade kulturminister André Malraux bygget som ett historiskt monument (efter att han uppmärksammats på att allt höll på att falla sönder) och det verkliga erkännandet kom 1986 när ett frimärke med Cheval gavs ut.




 "1879-1912, 10.000 dagar, 93.000 timmar, 33 år av prövningar
Låt någon envisare än jag göra jobbet."

(fritt översatt)




Och här, i en nisch bredvid de tre stora jättarna, finns Chevals skottkärra bevarad.



Cheval fick inte begravas i sitt palats så han ägnade ytterligare åtta år åt att bygga ett mausoleum på den närliggande begravningsplatsen. Det stod klart ett år innan denna mycket specielle man fick sin sista vila, 88 år gammal.

15 kommentarer:

Rost och rädisor sa...

Vilken märklig skapelse, men han måste nog haft väldigt kul när ha tänkte ut de olika figurerna. Kanske fick materialet bestämma en del former.
Tack för trevligt inlägg!
/Anette

BP sa...

Konstnären kunde inte ha sagt det bättre - konstverket, för palatset är ett konstverk, är groteskt, bisarrt och helt underbart. Och att bygga ett mausoleum bredvid, vilken kille. Honom hade jag verkligen velat träffa irl.

Susjos sa...

Otroligt! vilken man och vilket bygge/konstverk!!!!

Nette Cecilia sa...

Men himmel och jord jag kan inte säga annat ,nog för att jag har en farbror som byggt några hundar meter stenmur(1.5-2 m hög) på vår holme . Nog finns det män som utför märkliga saker !Tack för att du delade med dig ! kramen Nette

Maribel sa...

Hej Anni!
Vilket verk och vilken underbar berättelse.
Ha det fint /Marika

Annette sa...

Vilken spännande människa! Och det han byggde, utan att ha skolats i byggnadstekniker med mera, helt otroligt. Intressant läsning och fantastiska bilder!

Paula i pörtet sa...

Men herregud, det finns nördar,,,,,o så finns det genier! Att gå tre mil om dagen och så lägga på nästan en mil till bara för att hitta stenar. Tror jag dör. Men som det blev, jag tror inte mina ögon. Jag fullkomligt går igång på dessa fantastiska människor som känner ett kall, oavsett om det är stenar, sånger, konst, baka, ja det kan vara precis vad som helst, En vurm kan man verkligen kalla det, undrar vad han själv fick ut av detta samlande, o vad fick han ge upp. För tiden räcker ju inte till allt...
Tack för det mest spännande blogginlägget på mannaminne

Eva Trillian sa...

Blir berörd av sådan hängivenhet, sådan ihärdighet! Vilket projekt. Kanske terapi - alla behöver något som sysselsätter oss för att tankarna inte ska göra spiraler ner i mörkret.
Tack för ett fantastiskt blogginlägg :) Berikande!

kristinasoas sa...

Oj, vilken man och vilken byggnad! Imponerande!!
Jag fick genast tankar till ett inlägg jag gjorde för ett par år sedan på bloggen. Om du söker på "alphems" så hittar du det. Du förstår varför när du läser.
Önskar dig en fin helg!
Kram Kristina

Janicke sa...

Kära nån så imponerande, vilket livsverk. Undrar vad som drev honom. Och vilken spurt att bygga ett mausoleum åt sig själv. Skönt att allt är tillvarataget. Tror dock att jag skulle bli lite övermätt om jag vandrade omkring där.

@Tack för alla dina kommentarer, en bragd det också! Fnissade gott åt ditt juliga kyskhetsbälte! Fikon?bladet säkert överdimensionerat! Texten på spegeln tolkade du förstås helt rätt. Din iakttagelseförmåga går inte av för hackor. Puh-björnen du undrade över satt i en fåtölj på en sjukhusavdelning där jag var inlagd och där även barn togs om hand. Alla de där kamerorna och linserna är mina ... men ska försöka sälja av en del. Skrynklat - har glömt vad det är. Tror gamla ärtskidor som låg och ruttnade i något hörn. Suddiga fotografen, kan det ha varit Sarah Moon? Kommer du till Paris, missa inte Musée de Montmartre!

Jag hade ett inte så roligt år förra året, det här måste bli bättre. Men det kan jag berätta en annan gång. Dock, foten, jag ramlade och gjorde mig hemskt illa i vänster ben. Pga waranet fick jag en jätteblödning inne i benet som blev som en stock och värkte, anemi och inflammation. Inte helt ok ännu men idag tog jag min första promenad sedan i början av november! Äntligen sken solen och till och med värmde där jag satt på en soffa.
Kram på dig ♥

Mias Mix sa...

Jösses vilket ställe! Inte riktigt min stil. Men häftigt att se och fantastiskt att han har skapat allt detta. Kanske lagt all negativ energi efter alla dödsfall på att uttrycka sig i konsten. Kul att se i vilket fall som helst.

Lena i Wales sa...

Vad kul att få återse Le Facteur Chevals mästerverk. Var där för ca 25 år sedan. Ser ut att var mer nu, men det är väl bara minnet som spelar mig ett spratt.
Helt underbart!

Anita sa...

Det här var så intressant att läsa om och jag har förstorat varje bild och studerat dom. Vilken start, att snubbla över en sten som ser intressant ut och utifrån den få idén till denna byggnad. Och vilken energi, att från början samla stenar i fickorna, sedan utöka uppsamlingsområdet och även låta en skottkärra ingå i utrustningen. Jag tittade på bilden på jättarna. Dom ser så moderna ut på något sätt. Svårt att förklara. Hela skapelsen är så man bara sitter och häpnar. Det var väl tur att han fick klart sitt mausoleum. Synd bara att han inte fick uppleva erkännandet. Men han tycktes ju ta det med jämnmod. Han hade nog ändå väldigt roligt när han byggde sitt palats.

Tack för ett mycket intressant inlägg!

Kram Anita

Violen sa...

Vilken fascinerande skapelse!

Gärdsmygen sa...

Vilket fritidsintresse! Fantastiskt verk. Aldrig hört talas om. Förstår att det var en upplevelse att se detta i verkligheten.