Sidor

tisdag 15 augusti 2017

I boddenlandskapet vid Östersjön


Väster om Stralsund ligger Tysklands största nationalpark Vorpommersche Boddenlandschaft och det var dit vi åkte på vår sista semesterdag. Boddenlandskapet består av en kust som ständigt ändras, den byggs upp och bryts ner av vind och hav. I den låglänta terrängen bildas grunda sjöar. Hela landskapet påverkas drastiskt av vattennivån i Östersjön.

Sandbankar, laguner, sjöar och öar gör området till ett paradis för fåglar (och turister). Cykelvägarna är många, trots den ständiga motvinden.



Vi cyklade inte, vi körde bil. Första stoppet blev i Prerow där jag fascinerades av alla lyktstolpar som dolts i vita klätterrosor!



Vilken tur att vi var där just när de blommade, det här var en fantastisk syn.



En av de främsta anledningarna till att jag ville åka runt i området var husen med agtak och fantasifullt målade dörrar. Och jag blev inte besviken.



Här fanns färgkombinationer och mönster som vi väl knappt skulle kunna tänka oss hemma men som på ett märkligt sätt blir så vackra i sin rätta miljö.



Agtaken tillåter mjuka former. Jag tycker att de ser klappvänliga ut, lite som sammet om man stryker åt rätt håll.



Cykelvägarnas skyltar var också väldigt charmiga.



Sista biten ner mot stranden och Seebrücke var det cykelförbud. Här låg små bodar med restauranger och butiker. Vi köpte smörgåsar med rökt lax respektive yttepyttesmå räkor till lunch. Jag köpte mig en ny blå plånbok i skinn.



Solen hade ännu inte brutit genom molnen och vinden var frisk, så strandbesökarna kurade ihop sig i de många strandkorgarna. Jag har sagt det förut och säger det igen, en av de få materiella saker jag fortfarande önskar mig är en (blåvitrandig) strandkorg. (Den andra är en karusellhäst - det är nog barndomsminnen från Mary Poppinsfilmen som påverkat mig.)



Vi trotsade vindarna och vandrade ut på den långa träpiren. Sedan tog vi oss tillbaka till bilen och åkte vidare till Ahrenshoop, den lilla fiskebyn som blev en konstnärskoloni och numera är en populär turistort.



Här finns det många, många målade dörrar på lika många agtakstäckta hus. Roligt att se att även de nybyggda husen håller sig till traditionen!



Här bodde någon som tydligt gillar katter, avslöjad inte bara av silhuetterna i fönstren utan även av skulpturen på trappan och huvudena i dörrspeglarna!



En del trädgårdar var lika inspirerande som husen.



Se hur buskarnas färg matchar fasaden!



Nu hade solen kommit fram och värmde ordentligt, så det blev en lång och skön promenad.



Men det här lilla huset såg ut att behöva lite omvårdnad. Undrar om det var till salu?



Vi gick förbi ett hus som just fick nytt tak. Ett sant hantverk som kräver sin yrkesman.




På en bild hade jag sett att det skulle finnas ett knallblått hus i byn, men vi kunde inte finna det.




Men man är inte rädd vare sig för starka färger eller kapten Haddock!




Plötsligt såg vi en liten charmig skylt om en kaffekvarn :-)



Vi följde skyltningen



och kom fram till kvarnen som mycket riktigt var ett fik.



Platserna ute i solen var upptagna, men vi satte oss inne och jag fick återigen ett smaskigt tyskt bakverk. Nöjda och glada gick vi tillbaka till bilen och gjorde resten av dagen i Stralsund. Nu vet vi att vi vill tillbaka hit. Vill cykla och uppleva landskapet i en annan takt. Ett annat år.

10 kommentarer:

BP sa...

Du har helt klart kvalificerat dig som en ambassadör till ett Tyskland som få besöker antar jag. De flesta svenskar som besöker Tyskland åker ju till Berlin och München, men du visar upp ett Tyskland med orter som jag aldrig hört talas om.
Gillar dessa tak skarpt, men ha aldrig förstått mig på strandkorgarna. Hur blir man brun i dessa? Okej då, benen blir lite solbrända kanske, men resten;-) Å när man kommer hem är det ju egentligen bara ansiktet och kanske armarna man ser. Å de blir ju inte bruna under tak om man säger så;-)

Nette Cecilia sa...

Åh så fina bilder och härliga hus .Katthuset blev min favorit ! kramen Nette

Paula i pörtet sa...

Men vilka underbara gulliga hus. Jag kan inte låta bli att tycka att de ser ut som i sagor, och att de ser ut som miniatyrer. Där skulle jag också trivas att strosa runt. Dörrmålningarna påminner något om kurbitsmålning i Dalarna. Något jag velat lära mig i åratal men inte hittat en lämplig kurs som funkat. Undrar hur länge ett agtak håller, det är ju säkert preparerat för att hålla länge, här i landet ser det helt annorlunda ut då det växer gräs på taken. Annorlunda och trivsamt resmål helt klart"

hagen vår sa...

Veldig spennende, inspirerende og vakre bilder du har tatt. Morsomt å se. Anne

Annette sa...

Vilka härliga bilder! Sådana tak gillar jag också, det fanns en del sådana i Frankrike också, men jag visste inte vad de kallades, nu vet jag :) Kul det där med dörrarna, undrar om ägarna själva är konstnärliga eller om någon gått runt med olika skisser och erbjudit sina tjänster? Kul idé, som sagt, men jag tror inte att det skulle vara något för mig ändå. Det skulle ta för mycket fokus från allt annat. En Haddock på tomten skulle jag däremot tycka vore kul, eller en Tintin som spanar i buskarna med Milo hack i häl.

Hoppas du får en karusellhäst till trädgården, en sådan måste du ju ha :)

Millas Hälsoblogg sa...

Härliga bilder😊 Sandskulpturtävling har jag sett för några år sedan på en camping i Kolmården. Riktigt häftigt
Ha det gott
Kram Milla

Janicke sa...

Fascinerande att tänka att folk bor i en sådan sagomiljö. Hur är tempot där? Snor de som illrar precis som de flesta av oss gör här? Krafsar de lika ihärdigt på sina klösbrädor?

Härlig rundtur!

Eva Trillian sa...

Ögonfröjd! I bild efter bild. Vilka fantastiskt vackra dörrar! Agtak och halmtak, är det samma sak? Oavsett så gillar jag formerna.
Och, varför inte ha en kapten Haddock utanför huset? :) Rolig detalj som förgyller!
Strandkorg? En sak jag inte visste att jag saknat. Sitta och läsa i en sådan känns som om det vore något jag verkligen skulle kunna vänja mig vid ;)

Gärdsmygen sa...

Ja, jag vill också dit igen!

Vonkis sa...

Så ljuvliga dörrar!