Sidor

torsdag 25 oktober 2018

Pittoreska Dinan ger mersmak


Från Cancale körde vi söderut och stannade till i Dinan, en stad som av många anses vara den vackraste i Bretagne. Och nog är här vackert!

Efter att ha snurrat runt för att få parkering hamnade vi mitt i marknaden. Inte konstigt att det var svårt att parkera.

Men så förvånad jag blev när räkorna rörde på sig. Jag trodde att de var grå tills de blev kokta och bytte färg.



Om krabborna också borde vara grå före kokning vet jag inte, men de här var i högsta grad levande. Tänk vad man lär sig.



Självklart fanns här hantverkare, hela Dinan kryllar av hantverkare och konstnärer.



Vi slet oss från den doftande bröddisken och letade oss in till de vackra gågatorna.



Här samsas stenhusen med korsvirkeshus och alla gul-röda vimplar ökar på den medeltida stämningen. Många hus är från 1200-talet och stadskärnan tycks ha klarat sig undan bomber.



Ibland är gatan bredare än utrymmet mellan hustaken.



Även fasader kan täckas med skifferplattor, som på det högra huset. Så var det också med flera av sjuvåningshusen i Honfleurs hamn.



Vissa butiker drar såklart till sig min uppmärksamhet.



Men det var en speciell gata vi letade efter, en som nog finns på vartenda vykort härifrån. Den urspungliga vägen från floden och hamnen upp till den högre belägna stadsdelen. Numera en av de vackraste tänkbara gågatorna. Undrar om här spelats in många filmer? Man tror ju att man hamnat i något som Disney kunde skapat. Tänk så förvånade amerikaner måste bli när de får se att dessa miljöer finns i äkta vara.



Så var det visst lite blått igen ...



Hela Rue du Petit-Fort är en enda lång backe, med rännstenen i mitten. Här finns många konstnärsateljéer och



en fantastisk blandning av pittoreska gamla hus.






Charmfaktorn är nästan FÖR hög ibland ;-)





Till sist kommer man ner till floden La Rance. 40 meter upp går viadukten som leder bilarna in till staden, här nere råder lugnet.



Jag kan tänka mig att det är en fantastisk upplevelse att komma hit med båt från Saint Malo eller Dinard och sedan gå uppför Rue du Petit-Fort.




För oss blev det ingen båttur, men uppför gatan skulle vi igen.




Vi passade på att gå upp på en bit av den 3 km långa stadsmur som fortfarande finns kvar. Tornet på bilden står just på Rue du Petit-Fort och öppningen syns på min första bild från gatan.



Nu gick vi dit och kunde titta både nedför ( ni ser väl floden långt där borta?)



och uppför gatan. Som synes på bilderna var det inte så många turister här nu, antingen var de på marknaden eller så hade säsongen inte startat än.

När jag planerade vår resa trodde jag att vi skulle hinna se mycket mer av Bretagne, men avstånden är betydligt längre än jag anade. Bretagne är stort! Vi hade ingen chans att ge oss längre västerut denna gång, utan här krävs mer än en veckolång resa om man ska hinna mer än vi gjorde.

Men än är inte denna del av resan slut, vi gjorde mer innan vi for vidare. Det kommer en karta från just denna dag i nästa inlägg, jag valde att dela upp dagens bilder på två.

6 kommentarer:

BP sa...

Det här var nog det bästa inlägget hittills från er resa, eller rättare sagt innehållet var totalt i min smak.
Vilken himla tur att ni kom dit just när det var marknad!

Levande räkor har jag då aldrig sett heller måste jag säga, men franska räkor är ju inte som svenska eller norska diton om man säger så. Tror de kallas för crevettes, och de är ju betydligt större än våra svenska varianter.

Byn var verkligen pittoresk och otroligt charmig. Vilket toppen inlägg! Älskar att åka snålskjuts med dig måste jag säga:-)

Paula sa...

Så underbart pittoreskt! Påminner lite om Belgiska småstäder där jag varit, i Frankrike har jag aldrig rest. Och matmarknader eller torg, jag bara älskar sånt. Tyvärr har vi inte minsta lilla torghandel här där jag bor, för här odlas ingenting annat än skog!
Jag trodde också att skaldjuren var grå innan kokning! Jag vet att de kräftor man fångade och även de som köptes levande på torget var gråa, men allt är ju m era färggrant nere på kontinenten...
En riktigt härlig resa med massor av minnen som ska trängas i hjärnkontoret. Helt i min smak så jag säger som Bp

Lillian www.sognafaret.no sa...

En helt utrolig reise som en får lyst til å gjøre selv. Det må være minner for livet etter en slik tur.

Kristinas oas sa...

Vilken fin liten stad, jag får verkligen lust att åka dit! :)
Kram Kristina

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Hej Anni!

Förstår att du kanske undrar var jag tagit vägen, har ju väntat på dina reseinlägg. Jag har haft (kanske har fortfarande) problem att kommentera på blogspot-bloggar. Kommentarerna har försvunnit ut i tomma intet och då jag är en som skriver långa kommentarer har det inte varit så kul när allt går upp i rök. Så till slut har jag gett upp. Men nu ska jag försöka igen. Och efter denna lååånga inledning så blir det bara en kort kommentar och tumhållning att den går in.

Vilken fantastisk liten stad. Älskar den. Och jag älskar alla detaljer du hittat. Som hundägare gillar jag naturligtvis hunden som dessutom fått lite vatten. Och alla vackra dörrar, älskar att fotografera dörrar. Bild nummer 5 uppifrån blev jag extra förtjust i. Gulligt med den unga killen som går med en blomsterbukett. Undrar vem som ska få den.

Kram Anita

Eva Trillian sa...

När människor gör "något extra" av det funktionella gör det mig så fantastisk glad :) SÅ många fina detaljer du hittat!