En alldeles alldeles underbar utflykt till Vaxholm

Väninnan U och jag hade fått veta att vi skulle ha våra väskor packade och mötas utanför Grand Hotel kl 15.15 på fredagen. Vi insåg båda att vi knappast skulle checka in på hotellet utan snarare ta en av båtarna som går från Strömkajen. Å andra sidan kanske vi skulle börja på Nationalmuseum och sedan göra något helt annat? Det enda vi visste var att vi skulle vara hemma igen framåt eftermiddagen nästa dag.

Men vi hade rätt! Väninnorna C och T tog med oss på en av skärgårdsbåtarna och vi satte oss ute på däck, det var betydligt varmare än bilderna visar.

Fyra flaskor vin, i miniatyrstorlek, införskaffades och vi insåg hur smarta de små plastflaskorna är för återbruk. Kanske inte alltid till vin, utan även till lite olja eller liknande.

Så klev vi av båten i Vaxholm, dit även K kommit med bil.

Checkade in på Waxholms hotell, där vi av någon outgrundlig anledning fick tre rum på tre olika våningar trots att vi var bokade som grupp?!?

I det behagliga vädret gick vi en promenad bland Vaxholms oerhört charmiga små hus och gränder.

Alla dessa vinklar och vrår, all denna snickarglädje!

Välskött och nymålat överallt (utom ett långt hus i fantastiskt läge som verkligen skulle behöva lite omvårdnad - undrar vad det kan kosta?)

Blommande träd och tulpaner i rabatterna - finns det inga rådjur på ön?

Men dessutom vattnets närvaro; bryggor, badplatser och vikar. En njutningsfull dos av skärgård så nära stan.

Tillbaka på ett av rummen knäckte vi första flaskan bubbel innan vi gick till matsalen och satte oss vid vårt fönsterbord med utsikt över kastellet, öarna och båttrafiken.

Nu hade molnen lättat och kvällssolens ljus gav allt en sagolik stämning.

Vi serverades vitello tonnato till förrätt (kalv i tonfisksås, en italiensk klassiker)

röding med ett sotat skinn kryddat med fänkål till varmrätt

och en vitchokladpannacotta/cheesecake till efterrätt. Allt var väldigt gott och vinpaketet som hörde till passade utmärkt.

Det var inte så många i restaurangen denna kväll och vi satt kvar nästan längst av alla. Ett större sällskap satt i ett angränsande rum, de var kvar längre än vi.

Vi delade på den andra flaskan bubbel på ett av våra rum och pratade länge innan vi så småningom kröp till sängs. Jag sov som en stock ända tills U råkade trycka på lampknappen i samband med att hon var på toa och hela rummet lystes upp. Sedan var det svårt att somna om.

Till frukost satte vi oss vid det bästa hörnbordet och såg ut över en grådimmig värld. Båttrafiken var förvånansvärt livlig och under tiden vi åt började molnen sakta lätta. Öarna blev allt synligare och till sist trängde solen genom det grå och en fantastisk dag tog sin början.

Vi checkade ut från hotellet, lade väskorna i bilen och gick runt i andra kvarter än dagen innan. Ett löparjippo pågick, först med riktigt små barn som till viss del fick bäras av föräldrarna för att alls komma runt banan, sedan med allt äldre barn.

Och till sist med fullvuxna! Heja, heja!

Väninnorna shoppade en hel del, det hamnade både kläder, dukar och lyktor i deras kassar. Jag nöjde mig med en illustration på fåglar som jag ska skicka till England så att mina Yorkshirevänner kan träna på det knepiga svenska språket (Jo, jag vet att jag inte hunnit visa så mycket från den resan, men det kommer, det kommer. Jag ska bara ...)

Vi hittade till hembygdsgårdens café på en udde. Jisses, vilken kakbuffé! Jag gick fem varv runt bordet innan jag bestämde mig.

Efter ytterligare några vändor i butiker åt vi take-away på en bänk i hamnen innan vi åkte med K i hennes bil tillbaka till stan.

U och jag är oerhört glada och tacksamma över att våra väninnor bjöd oss på denna upplevelse, en fantastisk födelsedagspresent som vi länge kommer att minnas. Vi var alla eniga om hur viktigt det är att fortsätta hålla ihop och hålla igång vår vänskap. Tänk om vi anat hur allt skulle bli när vi lärde känna varandra på KTH för så många, många år sedan!