Jag skulle ju komma ifatt i bloggen, skriva kommentarer hos er alla och skriva inlägg om allt möjligt som händer;
om alla växter vi fick i present på festen,
om havtornen Svenne och Lotta som jag planterade istället för de taggiga loganberry-rotskotten i hallonlandet,
om lobelian och verbenan som fick samsas i ampeln ovanför stenfontänen,
om hortensian Magic Wonder som sattes i en stor kruka på trädäcket och förhoppningsvis blommar hela sommaren,
om zinnian som fått plats i en pallkrage,
om de dubbla rosa stockrosorna som fanns på Lidl,
om när jag tog bussen till IKEA för att köpa nya glas till väninnan som så snällt lånat ut sina till vår fest (och en kartong föll ur bilen när de skulle lämnas tillbaka) och ljuslyktor till en beställning jag arbetar med - men som så typiskt var slut och skulle komma nya på fredagen
om maken som skulle hämta upp mig efter shoppingen men som blev kvar på jobbet längre än väntat så jag satte mig i en möblerad balkongmiljö och pratade i mobilen med Mellangrabben om vad han ville ha på sin balkong för att sedan plocka ihop krukor och balkonglådor till honom,
om hur jag därefter hällde i mig gratiste i restaurangen i väntan på maken som lyckades hinna hämta upp och köra hem mig i tid till hockeyn,
om hur jag vaknade kl 02 av att hela min värld åkte centrifug och jag med den och maken fick hämta kräkbunken och natten blev lång och vårdcentralens läkare sa att om det hände igen skulle jag åka direkt till akuten och det hände igen nästa kväll och jag åkte till akuten och satt i väntrummet i sex timmar för att sedan äntligen komma in i ett undersökningsrum där stackars maken fick utnyttja britsen för jag vågade inte lägga mig ned och hans timmerstockar ekade i korridoren men ingen läkare kom så till sist var han tvungen att åka till jobbet och efter 10 timmar kom äntligen en läkare följd av en yrselspecialist som blev irriterad över att jag suttit hela natten utan att få träffa någon ur nattpersonalen,
om hur EKG togs, stroketester utfördes och kristallsjukan konstaterades,
om hur jag lättad kunde ligga ner utan att världen gick i spinn eftersom jag självläkt och sedan tog tunnelbana, pendeltåg och buss hem,
om hur maken som inte heller sovit så mycket de två nätterna sedan åkte på hajk för att sova i vindskydd i spöregn hela helgen och självklart kom hem med ett leende från öra till öra för att det hade varit lyckat om än blött,
om hur jag suttit i tevefåtöljen med stöd för huvudet och sett film efter film efter hockeymatch,
om hur jag pimplat te och gnagt på praliner som vi fått på festen,
om hur världen fortfarande inte är helt stilla och jag har svårt med huvudrörelser
om hur Mellangrabben kom för att rösta och hade med sig tårta och specialbiskvi,
om hur vi sedan självklart också gick och röstade innan vi såg Finland ta VM-guld,
om hur jag läst ut den högra och nu ska läsa ut den vänstra som en annan låntagare väntar på (såg den på Manchesters flygplats och blev glad när den fanns på biblioteket!) så den måste tillbaka i helgen,
om hur jag får återkomma till bloggvärlden när jag klarar ögonförflyttningen från tangentbord till skärm utan att det snurrar.
9 kommentarer:
Kan bara säga oj, oj, oj vad det snurrar på! Önskar dig god bättring och hoppas du kan vila dig lite! Bloggvärlden kan vänta lite även om dina inlägg är väldigt trevliga!
Oj.
Men skönt att det är bättre.
Nu fick jag googla Kristallsjukan. Är otroligt glad att den är godartad och att den går över på några veckor. Tackar för det.
Puuuhhhhhh! Inte roligt med 10 timmar utan tillsyn på akuten. Dagens svenska sjukvård i Sverige. Vet inte om det var bättre förr, men många påstår det.
Nu hoppas jag verkligen du snart återvänder till Blogglandia utan sjögång.
Men kära Anni ... har du fått kristallsjukan. Tänk, jag satt och tittade en stund på Fråga doktorn igår och då pratade dom om just den. Dessvärre missade jag början. Om du inte såg det kan du se det på SVT Play. Men som jag förstod finns tydligen en behandling som heter repositionering som man kan få hjälp. med hos läkaren och sedan träna själv. Efter det var det viktigt att ligga med huvudet högt på natten i åtminstone 3 dygn efter. Jag har en väninna som haft kristallsjukan ett antal gånger och vet hur besvärlig den kan vara. Hoppas nu att du får hjälp och att det går över. Oftast gör det ju det inom några veckor och jag håller tummarna för att det gör det för dig.
Krya-på-dig-kramar
Anita
Hej Anni!
Det låter inte bra, hoppas du får hjälp och att du kryar på dig.
Stor KRAM /Marika
Ojoj så mycket elände men allt brukar ju bli bättre . Här sitter vi och fryser endast 13 grader och regn ute ingen värme på jobbet ! Men det blir väl bättre nästan bara en vecka kvar till min lediga vecka ,kramen Nette
Ja, det var mycket, så jobbigt för dig.
Jag har bara hört talas om kristallsjukan men vet tyvärr inte så mycket om den, men verkar besvärligt. Dock skönt att veta vad det är och att du till slut fick hjälp. Låter heltokigt att behöva sitta så länge på akuten, trodde nog att den svenska sjukvården fungerade bättre, men lever nog i en gammal svensk värld i mina tankar.
Hoppas du kryar på dig snart!
Min ömma moder har haft kristallsjukan några gånger. Hon fick lära sig ett sätt att kasta sig i sängen så att kristallerna liksom hamnar rätt igen.
Gillar du poddar? I så fall kan jag rekommendera många från Sveriges Radio, bland andra P3 historia, P3 dokumentär, Söndagsintervjun och Verkligheten i P3.
Men Anni din stackare! Nyligen såg jag ett avsnitt av Fråga doktorn där man tog upp yrsel som tema. Kristallsjukan belystes på många vis, speciellt manövrarna som botar, men som inte alla läkare är kapabla att utföra. Många verkar tyvärr få detta återkommande, hoppas verkligen du slipper! Jag lider av yrsel till och från, har ju en halspulsåder som är täppt och dessutom lite högt blodtryck. jag tycket inte det är kul när världen snurrar, man blir ostadig och osäker. Och vilket skit att sitta på akuten i tio timmar, det låter förskräckligt, fast jag har nog varit med om liknande väntetider, inte klokt! Må så gott nu i sommarvärmen
Skicka en kommentar