Gotlandsveckan blev ingen vanlig semester

När mitt barndomshem till sist äntligen var tömt och den lilla familjen som skulle hyra radhuset hade flyttat in gav sig maken och jag iväg till Gotland. Jag hade som vanligt packat flera böcker och såg fram emot soliga dagar med bok och välbehövlig vila.

I Nynäshamn låg ett mastodontmonster till kryssningsfartyg. Man kan inte låta bli att fascineras.

Vi fortsatte med våra räkmackor, en liten udda diet som påbörjats under vår road trip till Västkusten och Skåne. Den här tog sista platsen med marginal. Ser god ut, men skenet bedrar.

På taket till bilen hade vi en säng (den pappa fått i födelsedagspresent förra året och bara fick sova en månad i) och nya takrännor. Inne i bilen hade två bord, en soffa, en hurts, lådor med saker från barndomshemmet plus vår egna packning. Det var välfyllt, minst sagt.

Och det regnade när vi vaknade nästa dag.

En brorson med familj bodde redan i huset och nu satte de två karlarna igång med bytet av takrännor. Det blev nästan tätt.

Vi var barnvakter en kväll så att brorsonen med fru (nygifta!) fick gå på restaurang på tu man hand. De gick på Gåsens lada, där Så mycket bättres middagar spelas in.

En solig eftermiddag fick en av flickorna låna min kamera och knäppa några bilder. En på sin far och lillebror.

Där borta till höger står jag och lagar middag.

Här är mammans mage.

När den unga familjen åkt hem gick vi på årsmöte hos grannarna. Efter formaliterna bjöds på Afternoon Tea och vi njöt alla av att äntligen kunna träffas igen. Föra året blev det aldrig något årsmöte. Nästa år är det vårt hus som ansvarar - egentligen skulle vi gjort det i fjol, men det blev ju som det blev och i år var grannarna snälla som tog över.

Sedan fortsatte vi slitet med huset, både stort och smått. Mina barn och deras kusin hade varit nere vid flera tillfällen och fixat tidigare, men jobbet tar aldrig slut. Det här huset har vi ansvar för på riktigt, det ska inte säljas eller hyras ut eftersom det är det finaste arvet vi har efter pappa. Han har ritat och sedan byggt större delen av huset själv. Jag var åtta år när jag kom dit första gången och har varit där varje sommar sedan dess, med väldigt få undantag.

En kväll var vi bjudna till grannen vars hus pappa också ritat. Han var en av de sista som träffade och pratade med pappa förra året och chockades svårt när han fick dödsbudet bara några dagar senare.

En av alla saker vi gjorde var en ny trappa till köksdörren. En trappa med bänk, så som mamma ville haft den från början.

Den gamla trappan återbrukades vid dörren till verkstaden. På bilden har den inte placerats stadigt än.

Det gamla trappsteget till verkstaden kunde i sin tur få ben och bli en bänk borta vid muren.

Vi har ont om vatten i området. Det lilla vatten som finns i vår gemensamma brunn är inte tjänligt, så på flera platser han man provborrat för att leta vatten. Ingenstans har tillrinningen varit tillräckligt bra. Nu gav vi oss på gamla kunskaper med hjälp av vår gute i grannhagen. Han har bra facit på att söka vatten med slagruta och varför skulle vi då inte testa? Vi var flera skeptiska som gick runt med experten, men när två av oss fick prova själva blev de mycket förvånade när kopparpinnarna började röra på sig!

Nu har vi fått tips om en plats där vi bör leta, så där ska det grävas och kanske borras i höst. Jodå, ni kan ge er på att fortsättning följer i den här frågan!

Det blev inte en enda rad läst ur någon bok. Det blev bara två timmar på stranden med ett dopp i det 16-gradiga vattnet. Det blev uppackning av lådor, sortering, kassering, turer till tippen och röj. När vi väl satte oss i bilen för att köra till Visby var jag inte direkt utvilad och pigg, men ändå nöjd med allt vi gjort.

Vi åkte förbi ett sommarhusområde som pappa ritat. Jag har inte varit där på säkert 40 år, så maken hade aldrig sett det. Nu vill vi gärna veta var alla hus pappa ritat finns på ön, han har gjort så mycket som vi inte vet om.

Vi tog omvägen via gudomliga Ekstakusten, där jag inte tror att jag varit förut. Där ska vi minsann åka fler gånger!

Så var vi framme i Visby, mitt i Medeltidsveckan som detta år var begränsad till inhägnade områden.

Vi vandrade uppe på klinten, där jag tycker att Visby är som vackrast.

Middag åt vi under mullbärs- och valnötsträd på Lindgården. Valde deras sensommarmeny med tre rätter.

Förrätten var helt ljuvlig! Sotad carpaccio med gruyèrekräm, rostade hasselnötter samt picklad och friterad jordärtskocka. Vilka smaker!

Sedan tog vi båten. Maken sov och jag såg på film. Mitt i natten kom vi hem.

Men. Förutom alla minnen och alla saker som pappa bara lämnat efter sig när han åkte från huset i höstas så var det något som blev den där droppen. Ni vet, den som får bägaren att rinna över.

När vi packat och stängt huset och bara skulle låsa den sista dörren kom en stor vacker fjäril och satte sig precis bredvid oss. Den satt kvar tillräckligt länge för att jag skulle hinna sträcka mig efter kameran och ta två bilder. När den flög sin väg sa jag:

- Hej då morfar.

Sedan kollade jag upp vilken sort det var.
En sorgmantel.