Mondriaan - en konstnär med mer än rutor

I Amersfoort föddes Piet Mondriaan 1872, vilket är för 150 år sedan. Man kan utan att överdriva säga att staden är stolt över sin son.

Här är huset där Mondriaan föddes och bodde med sina föräldrar och fyra syskon. En skolbyggnad där pappan var rektor. Då var huset i dåligt skick för kanalen bredvid svämmade ofta över och husväggarna möglade. Mamman var sjuklig, så när lille Piet var 8 år flyttade familjen vidare till Winterswijk. Idag är huset ett museum.

Vid kanalen utanför huset står - som i alla städer i detta land - cyklar parkerade. Här gör de reklam för museet med sina karakteristiska cykelväskor.

Mondriaan i två åldrar är uppmålade på väggen i museets lilla servering.

Man känner till över 1500 av Mondriaans verk, det äldsta från 1897 och det yngsta, ofullbordade, från 1944 - det som jag visat i tidigare inlägg.

Nu inleddes rundturen med en bild- och musikföreställning som visade en del av konstens utveckling, framför allt den kubistiska.

Men konstnärens verk genomgick en enorm utveckling under åren. Att Piet hade talang upptäcktes tidigt och trots hans usla relation med sin pappa var det just pappan som stimulerade Piet att utbilda sig till teckningslärare. Farbror Frits var landskapsmålare och tog med sig brorsonen ut i naturen

för att lära honom grunderna, vilket ledde till att deras målningar påminner mycket om varandra. Piet ville bli konstnär, inte lärare. Pappan blev upprörd och vägrade betala skolavgiften till Rijksacademie i Amsterdam men Piet fick stipendium och klarade sin examen. Han stannade i Amsterdam och började tjäna pengar på sina landskapsmotiv.

Efter alla tavlor man får se med nakna kvinnor är det väl inte så dumt med en på en mogen man? Ovanligt motiv, minst sagt.

Piet gifter sig aldrig men förlovar sig två gånger. Första gången ändrar han sig ganska omgående eftersom han anser sig förblindad av hennes skönhet - han tappade rent fysiskt synen ett tag.

Andra gången var han 59 år och den unga Lily blott 21. Nu var det sann kärlek, men Lilys pappa motsätter sig det hela och förlovningen måste brytas.

Under första världskriget bor Piet i Laren där han skriver mycket om sina idéer och konstteorier. Tillsammans med tre andra konstnärer startar han tidskriften De Stijl, en väldigt teoretisk skrift som inte var populär då men som idag gett namn till en hel konströrelse.

I Paris ser Piet en utställning av Picasso, han träffar moderna konstnärer som Diego Rivera och Amadeo Modigliani och blir omedelbart inspirerad och påbörjar sin kubistiska konstbana. När kriget når Frankrike reser han hem till sin sjuke far och blir kvar tills kriget är över.

Tillbaka i Paris efter kriget blir han besviken på sina konstnärskollegor som inte utvecklats det minsta samtidigt som han själv har genomgått en konstnärlig revolution! Han målar sina svarta linjer och starka färger och hamnar i ekonomiska bekymmer eftersom ingen förstår hans konst.

Han börjar måla blommor för att kunna försörja sig.

I museet har man byggt upp en kopia på den studio han hade i Paris före

och efter den "konstnärliga revolutionen".

I studion projicerades en rörlig film som fick det att kännas som att Piet själv satt där i soffan.

Efter kriget började han lyssna på jazz och lärde sig dansa Charleston, han roade sig ordentligt på Paris uteställen. 1937 kom Disneys Snövit upp på biograferna och Piet såg filmen åtskilliga gånger, helt fascinerad. Samma år hamnade två av Piets tavlor på nazisternas utställning för Entartete Kunst (urartad konst) i München och han förstod genast allvaret. Han flydde till London i väntan på att få visum till New York. 1940 bombade nazisterna London och med flytvästen ovanpå sin rock, sittandes på sin väska med manuskript, satt den snart 70-årige Mondriaan ute på däck på ett mörklagt skepp hela resan till New York.

Fullständigt slutkörd av resan kom han så till New Yorks dynamik där man tog emot flyende konstnärer, författare och tänkare från Europa med öppna armar. Mondriaan sågs som frontmannen för abstrakt konst. En ny värld öppnades, hans konst utvecklades än mer och numera anses han vara en av 1900-talets viktigaste konstnärer. Han begravdes på Cypress Hill Cementery i New York i februari 1944.

Museet i Amersfoort är inte stort, men välmatat.

Här kan man bygga sitt egna konstverk i Lego.

Eller måla ett, som många, många tycks ha gjort genom åren.

Efter detta kommer fler konstnärer, för när vi lämnat Nederländerna och kört in i Tyskland igen blev det ett återbesök bland konstnärerna i konstnärskolonin Worpswede.