Otto, Paula och Heinrich från Worpswedekolonin

För fyra år sedan besökte vi Worpswede på vår sommarresa, en liten ort i nordvästra Tyskland där ett antal konstnärer bildade en konstnärskoloni på 1890-talet. På den här resan skulle vi återbekanta oss med tre av dem.

I Fisherhude hittade vi Otto Modersohns museum längst bort på en liten slingrande väg. Museet skapades av Modersohns son Christian och hans fru Anna.

Otto verkar ha haft en otrolig dragningskraft på kvinnor. Han gifte sig tre gånger, men de två första fruarna, Helene Schröder och Paula Becker, avled båda efter några års äktenskap.

Jag var inte beredd på att jag skulle uppskatta Ottos konst så mycket som jag nu gjorde. Här fanns flera av hans teckningar

som skildrade livet i det flacka tyska moorlandskapet.

Rena sagoboksillustrationerna!

Här fanns många oljemålningar som visade på livet för dryga hundra år sedan, både de kalla vintrarna

och den ljuva blomningen om våren.

För tio år sedan hade jag knappt sett åt de här tavlorna, nu fascineras jag av mycket i dem.

En del val av motiv förundrar mig, samtidigt som jag ser skönheten. Hade jag sett motivet om jag gått förbi det där trädet på en promenad?

Med Helene fick Otto dottern Elsbeth, som Paula sedan blev styvmor till. En roll hon inte alls gillade. Hon ville också ses som konstnär!

Museet som sådant var en trevlig bekantskap, speciellt som vi var helt ensamma strax innan stängning.

Men Paula då. Hon som idag anses som en av de främsta. Hon som ville visa sig bättre än alla de förnäma manliga "genierna". Hon som ville leva livet och inte sitta instängd som styvmor ute på landet.

Hon hade en säregen stil som inte uppskattades. Målade många självporträtt.

Här har hon målat av lilla Elsbeth.

Men se, hon kunde också måla i den klassiska stilen. Detta porträtt hade jag inte trott var hennes.

Tavlorna jag visar av henne kommer från flera ställen, någon fanns i Fisherhude, någon i Worpswede och några i Paula Modersohn Becker hus i Bremen.

Att måla gravida eller ammande kvinnor hörde inte till vanligheterna och är en av de saker hon blev mest känd för.

Tyvärr blev jag besviken på hur lite som visades på det jag trodde skulle vara ett stort museum fyllt med hennes konst. Nej, här fanns mest andra utställningar som inte alls intresserade mig. Själva huset var fantastiskt, men de bilderna kommer i ett inlägg om Bremen.

Här ligger Otto och sover. Undrar hur han hade det när frun rymde till Paris?

Heinrich Vogeler var en av de andra tunga herrarna i bildandet av Worpswedekolonin.

För fyra år sedan besökte vi inte hans hus, men nu gjorde vi en tur till Worpswede enbart för detta besök.

Nog är det mycket Arts'n'Craft?

Här inne fick vi inte fotografera alls, vilket var synd eftersom Vogeler har en mycket speciell historia och hans konst utvecklades mycket mer än t ex Mondriaans. Han var verkligen en multikonstnär.

Den här gången hade jag också planerat in en fika i stationshuset, ritat av Vogeler. Men se, kommer man i lågsäsong är inte så mycket öppet ...

I mitt inlägg från förra besöket skrev jag mer om både Vogeler och Paula Becker, läs gärna där igen för jag vill inte upprepa mig. Jag är fortsatt fascinerad av dessa konstnärer och upptäckte när jag skrev detta inlägg att det också gjorts en spelfilm om Paula. Klart att jag vill se den!