Vi började vår vandringsvecka med en lättare utflykt. Vi körde söderut till Gasteinerdalen
för att gå den enkla vandringen Gasteiner Höhenweg, byggd på 30-talet mellan två caféer som båda hette samma sak; Café Gamskar.Vi parkerade vid begravningsplatsen i Bad Hofgastein och gick upp för sträckans enda brant, blott 150 meters höjdskillnad.
Därefter vandrade vi på lättgången stig längs dalen. Lite drygt 5 km enkel väg med många fina utblickar. Vi mötte många på hundpromenad och någon joggare.
Vandringsvägen slingrade sig längs bergssidan
och så småningom kom vi till en klyfta som skurits sig in i berget. Ni ser fortsättningen av vägen på andra sidan ravinen.
Här hade man huggit ut upplysta gångar i berget
när rasrisken på utsidan blivit alltför stor. Det satt stora skyltar som varnade oss för att stanna till i klyftan.
Vi passerade hus, odlingar och en del lokala djur.
En väldigt trivsam vandring i lugn takt.Vem har bråttom, liksom?
Det här var också första gången jag såg toaletter längs en vandringsväg i Alperna. Men som så ofta hade någon karl varit där...
Väl framme vid café Gamskar utanför Bad Gastein smakade det bra med lunch. Maken åt en schlaktplatte med öl
och jag en ost"smörgås" (ja,det ligger en skiva gott bröd under all ost!). Mörkt öl fanns inte, så som alltför ofta fick det bli te istället.
I fonden syns Bad Gastein, men dit bort gick vi inte. Istället gick vi tillbaka till bilen, åkte till hotellet, handlade mat (potatissallad, kallskuret kött, ostar och vin) på stora mataffären mittemot och såg en film på rummet.
Någon reagerade på badrockarna vi hade på hotellrummet. Jo, det fanns en bassäng och SPA-behandlingar, men maken led av en förskräcklig vaxpropp i örat (med specialmedicin från läkare) så bad var inte aktuellt.
Nästa dag frågade vi hotellets utflyktsguide om vandringstips och han skickade oss direkt till något som var raka motsatsen till gårdagens vandring. Vandringen till Tappenkarsee, Österrikes högst belägna sjö drygt 1800 meter över havet!
Det var en redig uppförsbacke som tog oss över två timmar. Makens öra och mitt knä bestämde takten. Och branten förstås.
När vi närmade oss passet mellan bergen kom några rejäla trappsteg
och hela vandringen kunde vi se ner i dalen som vi vandrat ifrån. Långt där nere står vår bil.
Men när vi tagit oss över bergspasset fick vi belöningen för mödan! Där låg sjön!
Att vandra längs med sjön var verkligen något helt annat än den långa uppförsbacken. Det här var ren njutning!
Vi kom fram till Tappenkarseealm där vi satte oss ned på ute serveringen med den fantastiska utsikten
.jpg)
och åt en lunch som inte var vad jag förväntat mig. En gulaschsoppa brukar vara mustig och välmatad, inte halvblaskig med kokt korv. Att det inte heller här fanns mörkt öl förstår ni av bilden.
Vi kunde tydligen vandra mera uppför (
det gjorde Mia och hennes man), men vi hade inte tillräckligt med information för detta.
Längre bort längs vattnet låg en annan restaurang, Tappenkarseehütte, men vi var rätt nöjda med vår tur. Visste ju att vi skulle gå nedför också.
Det var bara att ta sats, vandra bort längs vattnet och långt där borta påbörja vandringen ned till bilen igen.
Middagen, rester från gårdagen, åt vi på vår balkong.
.jpg)
11 kommentarer:
Mörk öl är inget man tillhandahåller i Bayern och/eller Österrike. Det gjorde man inte på 1970-/1980-talet och det gör man uppenbarligen inte nu heller.
Gulaschsoppa med korv däremot är rätt vanligt i området, inte minst i pisterna på vintern.
Dina vandringsleder ser ut att vara riktigt poppis. Massvis med folk på dina bilder.
Det är en aningen "nymodig" trend att besöka alperna under somrarna och inte bara för skidåkning under vintern.
Jodå BP,det serveras mycket mörk öl i Bayern. Du ser ju en i förra inlägget! Att vandra i Alperna är inget nytt, det gjorde vi redan på 80-talet.
Fina vandringar, tack för att jag fick följa med. Känner att jag vill vandra mer än vad jag gör. Promenera hemmavid är ju en sak, men att komma ut och se nya platser i kombination med vandring vill jag göra mer av!
Inspirerande att läsa att det finns lättare vandringar i Alperna. Den andra vandringen lät mer som jag föreställt mig. Jag kommer ihåg från Hemsedal där vi gick en mil där stigningen var nästan 1000 meter i ett stenlandskap att vägen upp var jobbig men vägen ner bedrövlig för kroppen.
Kram, Carina
Hej Anni!
Vackra vyer och fina gångvägar, bitvis ser det jobbigt ut, som trapporna.
Har man inte bråttom så antar jag att det är ok. Antar att man blir sugen på både något ätbart men också något att släcka törsten med. Mackorna ser goda ut medan soppan är "etwas anderes".
Ni hade i alla fall tur med vädret!
Ha det gott /Kram Marika
Takk for at du viser fram et så flott sted.
Wow, vilka underbara naturbilder!
Dessutom god mat. När jag ser dina bilder längtar jag till den tyska maten som jag satt i mig mycket av genom åren.
Trevlig lördagskväll!
Vilken härlig resa ni har varit på! Ser jättefint ut, vilka vyer! Antar att vandringen var ganska ansträngande bitvis, men då är man väl skönt trött när kvällen kommer!
Ha det så gott!
Gunilla
Vet du Anni ... det är som jag befinner mig på vandringen. Du beskriver så bra och med bilderna till så är jag där och går. Kämpar i uppförsbackarna men njuter av vandringen längs sjön. Gulaschsoppan med korv klarar jag mig dock utan. Men ostsmörgåsen såg god ut, jag älskar ost.
Tack för en fin vandring, anar att det kommer fler ...
Kram
Så vackert det var på era tuffa vandringsleder. Antar att ni sov gott om nätterna för ni borde ha varit ordentligt trötta på kvällen. Roligt att få se alla dina bilder.
Den mest utmanande vandringen för min del är Besseggen i Norge. Upp var ganska ok men nerför var det riktigt tufft. Men det var en fin upplevelse tillsammans med våra norska vänner.
Ha det gott!
Vilken utsikt! Eller utsikter, borde jag väl skriva. Den första vandringen är mer i min smak, knäna sätter stopp för den andra typen av rutt. Och då är det ju tur att jag kan följa med på er vandring och se bilder från den! :) Ostsmörgåsen såg riktigt god ut, men soppan vete sjutton.
Kram Kristina
Skicka en kommentar