Det finns några saker som får mitt hjärta att slå lyckoskutt. En sådan är när jag ser Alpernas vägg dyka upp oavsett om jag kommer från tyska eller italienska sidan. Jag blir så barnsligt lycklig! Att dessutom veta att jag ska få njuta av sommaralper i en dryg vecka, ja då är lyckan fullständig!
Men först stannade vi till vid den olympiska hoppstadion i Garmisch-Partenkirchen. Vandrade samma väg som vi gjorde 1989, första gången vi var här.
Gick sedan som så många andra in i skogen, betalade entréavgiften och vandrade in i
Partnachklamm, en av flera klyftor som bildats genom århundraden.
Mina barn är mycket medvetna om min faiblesse för klyftor och grottor. De har fått följa med i många under våra gemensamma semesterresor. Nu är det bara jag och maken, precis som förra gången vi gick här, 1989.
Det är forsande vatten och vindlande gångar, in genom huggna gångar
och smala passager där ljuset knappt tränger ned.
Hela tiden forsar vattnet bredvid.
Stigarna är säkra, med räcke mot vattnet, och berget förstärkt.
Så anas ljuset igen
och klyftan vidgas lite i taget
solljuset når ned.
När vi nått toppen vände vi nedåt igen.
Satte oss på bänk och åt en liten matsäck.
Körde vidare in i Österrike till den lilla lägenhet jag bokat.
Med pentry som fungerade bra.
Och solig utsikt. Granngården hade alpackor i hagen.
Vi åt en lättlagad middag, sov gott
och åkte vidare efter frukosten nästa dag. Det här fräscha stället återvänder vi gärna till, men nu hade vi en viktig tid att passa!
Men först stannade vi till vid den olympiska hoppstadion i Garmisch-Partenkirchen. Vandrade samma väg som vi gjorde 1989, första gången vi var här.
Satte oss på bänk och åt en liten matsäck.
6 kommentarer:
Vilken plats att vandra på ... förstår att du är fascinerad, blev det bara av att titta på bilderna. Och trevligt ställe att bo på också. Ett inlägg med hög mysfaktor helt enkelt :)
Kram
Fascinerande med alla klyftor och grottor, men jag håller mig till att stå utanför när sällskapet går in. Och gillar dina bilder! Underbart med en "egen" liten fräsch lägenhet utmed vägen. Det är vackert med bergen!
Walking Memory Lane när det är som bäst. Nu har jag ju bott i München i 6,5 år, har åkt skidor på Zugspitze ett antal gånger, men aldrig besökt Garmisch Partenkirchen sommartid. Och Partnachklamm har jag aldrig hört talas om.
Det är inte alls dumt att "avhandla" sommarsemestern under vintertid, speciellt då de flesta ju besöker alperna för att åka skidor. Men jag har förstått att alperna är fina att besöka sommartid också.
Hej Anni!
Det ser fascinerande ut med de stora bergen, smala stigarna och ett brusande vatten alldeles intill. Vi vaknade till Sound of Music helgmorgnar så fort dottern hade lärt sig hantera videon. Då satt hon och tittade på filmen. Hon bestämde sig då att en dag skall jag dansa omkring på en äng i alperna och sjunga "The hills are alive". Det gjorde hon i vuxenålder då hon deltog i en vandringssemester. Det är riktigt vackert.
Ha det gott /Kram Marika
Vilken vandring! Där hade jag gärna trixat mig fram. Minns hur fascinerad jag var av vandringen in till Petra i Jordanien. Och visst är det härligt när Alperna börjar torna upp sig framför en.
För mig kom minnen igen har också stått nedanför hoppbackarna där ,och tänkt vad allt ser smått ut i verkligheten . Det är så många år sedan men minns hur jag njöt av alperna ,det var säkert sound of music filmen som kom i åtanke för mig också . Vi fortsatte dock till Innsbruck därifrån ,minns också dom vackra husmålningara efter vägen och då hade man ingen digikamera ! tack för dom bilderna ! Kramen Nette
Skicka en kommentar