Slottet Beauregard och dess makalösa sal

Tredje slottet för dagen i Loiredalen var Beauregard, det låg på vägen till vår bostad för natten och skulle inte ta så lång tid att besöka.

Här var vi ensamma turister. Parkeringen var tom och damen som tog emot entréavgiften satt i en enklare byggnad precis bredvid. Vilka kontraster mellan de olika slotten!

På vägen till slottsbyggnaden kunde man besöka en mindre trädgård med olika rum, färgkoordinerat planterade men tyvärr inte så välhållna i värmen. Eller så var det vi som just nu kände viss mättnad vad gällde trädgårdar.

Vi gick en stig genom ett mindre skogsparti där en mängd skyltar med först franska och sedan europeiska kungligheter presenterade. Det slog mig hur lite jag vet om franska kungar, jämfört med t ex de brittiska som visas i så många teveserier och filmer.

Detta förhållandevis nätta slott är bebott och det är nuvarande ägarna Natalie och Guy du Pavillon som restaurerar byggnaden och parken.

Ruinen av ett gammalt kapell står kvar i parken som säkert är värd längre tid och längre promenad än vi skänkte den.

Vi ville ju in i slottet och upp på övervåningen!

Helt ensamma klev vi in i denna makalösa sal. Jag kunde nästan inte andas.

Övre delen av väggarna är täckta med porträtt av berömda kvinnor och män från 315 år av fransk och europeisk historia. 327 välbehållna porträtt gör samlingen helt unik. I varje grupp av tavlor är det personen (oftast en kung) högst upp till höger som är högst i rang, sedan den nedanför i varje kolumn och bortåt vänster. Personen längst ned till vänster är lägst i rang.

Nedtill finns pannåer med olika motiv, flera av dem svårtolkade. Piggsvinet är dock lättolkat - det är Ludvig XII:s symbol.

Golvet i hela salen är täckt av 5600 handmålade kakelplattor från Delft och föreställer en hel armé, både till häst och till fots. Varje platta gjordes i två exemplar så att en fanns i reserv. På grund av sin ömtålighet fraktades plattorna per båt från Nederländerna.

Men det mest slående i rummet är taket, målat i lapis lazuli-pulver. När taket målades kostade lapis lazuli sju gånger mer än guld!

De många dagbäddarna som syns på mitt foto är för att man ska kunna lägga sig ned och se på taket ordentligt.

Det är helt magnifikt! Och tänk att detta tak har aldrig behövt restaureras - så bra har färgen hållit!
Jag låg på min bädd och ville aldrig gå därifrån ...

Rummet bredvid den stora salen byggdes till på 1800-talet och var då ett bibliotek. Här finns ett vackert tak, dock inte i lapis lazuli, med många kända författares namn inmålade.

Sedan 2012 finns här också ett porträttgalleri, med kända personers hundar. Jag vet inte vems boxern är, men som boxerälskare tyckte jag såklart att den var viktigast.

Missade du de två slotten vi redan besökt denna dag? Chenonceau och Chaumont. Nu körde vi sista biten till Blois där vi skulle bo och se en spektakulär kvällsföreställning.

EFIT - med besök i litterär byggnad

Återigen dags att fotografera min dag varje timme. En ganska vanlig dag, men förhoppningsvis med lite intressantare slut. Hoppas det inte är fotoförbud då!

Andra som dokumenterar sin dag finns på EFIT-sidan.

7.30

Läser i söndagens Dagens Nyheter.

8.30

Matar utefåglarna.

9.30

Slutar aldrig fascineras över hur snart

fåglarna upptäcker att det finns mat.

Det var fågeltomt när jag lade ut den,

nu är nötskrikor, koltrastar, björktrastar

och gråsparvar på plats.

10.30

Året närmar sig sitt slut och det är dags att fylla på förråden

före årsskiftet.

Undrar vad som händer med mina brittiska leverantörer efter Brexit?

Kommer jag att behöva hitta andra, inom EU?

11.30

Fyller på glasförrådet hos en annan brittisk leverantör.

Hittar vad jag skrev när jag träffade Razzy för första gången - för tio år sedan!:

"Dessutom fick jag träffa Razzy igår kväll! Jag väntade utanför Hovet på en tjej som såg ut som på presentationsbilden, men se det var ju inte riktigt rättvisande. Hade jag inte sett det breda leendet, hade jag nog inte förstått att det var Razzy! Med hennes hungrige hårdrockarson i sällskap tog vi oss in på Hovet, perfekta platser nära klacken, och så hoppades vi på en bra match… Jo jo. Hoppet är det sista som överger en Djurgårdare… Men vi hade trevligt tillsammans, Razzy är en generös och öppen tjej som gav mig inblick i en annan värld – hennes vardag. Och vi skrek i kapp på hockeykillarna, vi jublade i kapp vid målen, vi stönade i kapp vid missarna."

12.30

Hämtar in amaryllislökarna från växthuset

och upptäcker en soffa som glömts kvar ute.

Åtgärdar detta direkt.

13.30

Ser att solen skiner och avslöjar allt damm i arbetsrummets fönster.

Ja, jag köper glas också. I alla fall blått glas.

Fåglarna är alltså inte något jag gjort, de är gjorda i en helt annan teknik.

Ute syns trädkojan med Jolly Roger.

14.30

I ateljén.

Bestämmer mig för att sära på glashögarna lite,

är rädd att de annars kan smälta ihop.

Fyra lager à 2 mm glas vill bli 6 mm i bränningen,

det betyder att de sväller på bredden istället.

15.30

Drar igång ugnen och hoppas på att mitt nya program

fungerar som det ska.

I så fall blir det (platta) julkulor av dessa högar.

Jag ligger efter i produktionen av julsaker.

16.30
Skriver ut biljetterna till lördagens match.
Vi kommer att sitta bredvid klacken,
det blir bra!

17.45
Försenade p g a signalfel kommer jag och väninnan in i Börssalen,
Svenska Akademins heliga finsal.
Alla mina foton är väldigt gryniga trots att här var bra ljus.

18.30
Lyssnar vi på Anna Nordgren som skrivit en tjock bok om Selma Lagerlöf,
tillsammans med Bengt Wanselius.
Selma var första kvinnan i Svenska Akademin
och skulle fylla 160 år imorgon.

19.30
Inspirerade till tusen går vi hemåt,
jag är extra nöjd som har gått på herrarnas i Börshuset.
Hur många kvinnor har gått på den toan tro?

Vi får höra ett sällskap som tränar på Luciasång.
De svänger in på Mäster Olofsgården,
så jag anar att de ska vara med på
 Gamla stans Levande julkalender i december.

20.30
Hemma igen kikar jag på den signerade boken.
Nu vill jag sitta ned och läsa,
men ikväll ska jag se film.

21.30
Mumsar på lite lakrits
med dulce, choklad och rosmarin,
köpt på Chokladfestivalen.

22.45
Joy visar sig vara en riktigt bra film, verklighetsbaserad.
Jennifer Lawrence, Robert de Niro, Isabella Rossellini är med.

23.45
Kollar temperaturen på glasugnen.
Den är 470 grader och på väg ned.
Tålamod är en dygd, brukar man ju säga.
Det gäller verkligen när glas svalnar ...

EFIT - Ett Foto I Timmen

Konst och idéträdgårdar vid slottet Chaumont

Det var bara 40 minuters bilfärd från vårt hotell i Villandry till Chenonceau och sedan ytterligare en halvtimme till Chaumont. När jag lade upp den här bilden på Facebook vägrade vännerna att tro att det var ett riktigt slott, men se det var det!

Det ursprungliga slottet/fortet brändes ned av Louis XI 1465 för att straffa Pierre I d'Amboise som varit delaktig i revolten mot kungen. När Pierre "gjort en pudel" fick han tillbaka sin mark och byggde upp ett nytt slott med hjälp av sina söner. Det var detta slott som Diane de Poitiers fick byta bort slottet i Chenonceau mot.

Slottet tömdes på innehåll när staten exproprierade det 1938, så vi brydde oss inte om att gå in. Idag ska här finnas en konstsamling, men det som lockade oss mest var den internationella trädgårdsutställningen med totalt 36 olika idéträdgårdar.

Vi gick bara in på borggården, vars sida mot staden hade rivits så byggnaden var U-formad och utsikten över Loire enastående.

Min största behållning var faktiskt de här rabatterna utanför slottet, helt i mina färger!

Här fanns också en hel del installationer, som denna av Patrick Dougherty,

 denna bambuskapelse av Tanabe Chikuunsai IV

 och denna återbrukskonst (av läsk- och ölburkar) av El Anatsui.

Vi avverkade de många idéträdgårdarna i ett hyfsat tempo. Först ut var "Ceci n'est pas un jardin"/"This is not a garden", inspirerad av underbare Magritte. Har ni möjlighet att besöka hans museum i Bryssel ska ni göra det. Vilken man!

I denna trädgård skulle man klippa en bit garn som skulle symbolisera en tanke.

Den knöt man sedan fast och lämnade bakom sig.

Jag lät bli, för garnet var ju inte blått.

Dessutom blev det aningens stökigt. Undrar just hur här ser ut efter ett regn?

För övrigt var det både inspirerande och oinspirerande trädgårdar, så jag visar bara ett urval bilder.

Det var ruskigt varmt och när vi gått runt såg jag att mina ben och min ena arm hade svullnat av värmen. Det såg ganska läskigt ut, jag kunde inte knyta näven. Vi hade tackolov fungerande AC i bilen, även om det bara var tjugo minuter till nästa slott så var det en skön avsvalkning.

Trädgårdsfägring