Lilleman har starka minnen från när han låg i min mage.
Han och hans tre syskon lekte kurragömma där inne.
Lilleman och storasyster gömde sig åt ett håll och bröderna åt ett annat.
En dag berättade han nya minnen:
- Jag minns att det i mitten var liksom en hudfärgad sak och på sidorna fanns två svarta hål som vi försvann igenom.
Jag har svarta hål i min mage
Jag är ett fall för Steven Hawking.
8 kommentarer:
Låter lite läskigt, det där.
Min åttaåring hävdar att hon minns när hennes farmor höll henne i sin famn när vi precis hade kommit hem från BB.
Skulle tro att hon minns att vi pratat om det.
Haha! Ljuvligt, helt ljuvligt :)
Goding!
Härligt att höra från barns fantasi.Snyggt foto också.Ha de gott. Anita
Hej ja hjärnan och vårat minne är ju ett mysterium.Är bara ute och kollar bloggar,din är helt underbar.Eva
Han är nog lite extra din son, men jag undrar lite vad det hudfärgade i mitten kan ha varit, har han ingen mera ledtråd.
Ofta kommer ju tidiga minnen från foton som man sett långt senare, men i detta fall har väl ingen varit där med kameran.
Eller är det detta som vi ser på den fina bilden.
Kan det ha något med choklad att göra?
Haha, underbart! :D
Skicka en kommentar