Sidor

04 april 2011

Det var ju det där med glasyrer...

Vi är inte direkt vänner, glasyrerna och jag. Har jag inte gnuggat in det i er ännu så vill jag bara återigen påpeka att glasering av keramik är en hel vetenskap!

Själv säger jag att min keramik har "rustik glasyr" numera...

Fatet med prickiga fjärilar blev väl ok, men fjärilarna blev inte så färgstarka som jag ville.


Två blommor blev dock perfekta.


Min fina, fina gjutna skål med den vackra nätmelonutsidan, ja, den vet jag inte vad jag ska säga om. Spottkopp för förkylda? Perfekt till sushi, wasabin ligger redan i skålen? Har ni bättre förslag?


De två gjutna muggarna med spetskant blev förskräckligt fula, de åkte direkt i soporna. Av mina två nya gjutna nätmelonskålar gick en sönder...


Men skam den som ger sig! Jag glaserade käckt och kladdigt två vita skålar.

Sedan kavlade jag ett stort fat, två fågelbad (minns ni det jag gjorde i höstas?) och en djupare skål med raka kanter som dekorerades med murgröneblad. Hoppas att den håller formen till nästa måndag!

10 kommentarer:

Anonym sa...

Så förbålt med muggarna...förstår om du blev förtörnad ;-)

Nu går jag och lägger mig.
Go natt.

(Kram. Så klart!!)

Barbro sa...

Tror du löser det där som med det mesta du gör!

På´t igen bara!

Lisbet sa...

Ojjj, så fina saker du gjort!

Jag brukar göra saker i lera med mina elever, glasyr brukar vara överkurs... De får måla med akryl och lacka om de vill, eller lämna sakerna omålade...

Ha en fin dag!

Nica sa...

Ja, den där jädra glasyren, och leran med för den delen. Man får väl vara sådär käck och positiv och tänka att det är kul med oförutsägbara prylar.. ;)
Som lever sitt eget liv!

Fina saker, dock, tycker jag. Vill så gärna också -men får hålla mig - ett material i taget :)

Öbon sa...

Hahaha, den gröna skålen går verkligen inte av för hackor! Fjärilarna på fatet är annars trevliga.

mammi sa...

Eftersom jag är keramiker, vet jag hur det kan bli. Har aldrig öppnat en ugn direkt, utan kikar in igenom en ½ cm för att sen titta ordentligt. Har snart hållt på med de i 40 år. Din "spottkopp" tycker jag är läcker. Det är bara "på att igen"
Kram

Lo sa...

Hej, glasyrer är verkligen ett kapitel för sig. Du kan inte glasera om den sk spottkoppen då. Jag menar, bättra på glasyren och bränna en gång till? Annars har jag hört att den delar sig om man har för tjockt på....?

Cari sa...

Dina berättelser och bilder på resultaten gör att jag numera ser på keramik med andra ögon.

Herr Nilssons Fru sa...

De måste vara en fröjd att bara kunna o få göra sånt där. Jättefint tycker jag, den sista ser extra pillig ut att tillverka.

Kramiz anki

Unknown sa...

Allt det där som du visar verkar väldigt spännande och fina saker blir det. Men våga mig på - aldrig...