Idag finns ett litet museum kvar med flera maskiner som visar de många stegen (hela 26 olika steg!) från ull till färdig hatt. En tjugo minuters introduktionsfilm på franska fick mellangrabben att stöna, själv fascinerades jag av den hantverksmässiga processen.
Och Lilleman som länge velat ha en basker fick självklart köpa en, trots de 32 graderna - han fick dessutom förevisning hur den skulle bäras beroende på om man var från trakten, från Baskien eller militär!
Vägg i vägg med hattmuseet finns ett stort dinosauriemuseum, men det platsar inte bland hantverk ...
6 kommentarer:
Hoppas det blir en och annan gymnastisk övning för dig med:-)
Kram du vackra! Med eller utan hatt!
Gillar! På min pappas sida härstammar jag från en hattmakarmästare som kom till Sverige från Tyskland på 1600-talet. Eller om det var 1700. Och på mammas sida var det en perukmakare som kom hit från Frankrike vid samma tid. Rätt kul att tänka på.
Riktigt hantverk! Hattar är kul och jag skulle nog gärna vilja ha en men tror inte riktigt att jag är en hattmänniska.
Och nu blir jag mer och mer tveksam om mitt bidrag platsar men det får vara ... kanske kan jag komma med något annat senare i juli.
Intressant. Kan förstå att en ung kille stönar över en sådan introfilm. Vackra hattar kunde man göra i alla fall.
Tack Anni
Gediget hantverk. Hatt har aldrig varit min grej, men det kan vara fint på andra.
Jag har gått igenom några av dina inlägg från dina resor - vilka härliga inlägg! Underbart :)
~Titti
Skicka en kommentar