Den Svenska Hurtigrutten

Jag har gjort den en gång förut, resan. Då med ett av mina tjejgäng, nu med mina föräldrar och Lilleman. Förra gången kom regnet, nu har vi en sagolik dag med strålande sol och högsommarvärme! (Klicka gärna på bilderna, framför allt de mindre liggande, för jag ser att upplösningen inte riktigt passar med Blogger ...)

Båtturen, med M/S Saga Lejon, går från Skeppsbron i Stockholm via Danvikskanalen och Hammarbyslussen genom Hammarby Sjöstad, under bil- och järnvägsbroar. 

Hej Maria!

Det är slående hur många hus det finns med sjöutsikt!

Södersjukhuset

Efter Söder passerar vi Reimersholme, Långholmen och Essingeöarna. Ser nyvakna stockholmare ta morgondoppet från bryggorna. Andra är redan ute och seglar eller paddlar kanot. Vi njuter av förmiddagsfika och utsikten.

På Stora Essingen fotograferar jag ett hus som pappa arkitekten ritat en gång - tänk, jag minns när vi var där och tittade på tomten!

Möter en bastuflotte

Ut i Mälaren, förbi Kungshatt och min dopkyrka på Ekerö.

Vid Björkö har ångbåten lagt till, vi stannar upp och får intressant information om den gamla vikingastaden Birka. Där har jag inte varit sedan skoltiden, dags att åtgärda! 

Under hela resans gång ges tydlig och samtidigt skämtsam guidning av kaptenen.

Så vänder skeppet mot Södertälje kanal, vi passerar små stugor, flera broar och vi slussar i Södertälje sluss. Serveras lax till lunch. Mamma och pappa slår till med vitt vin till laxen.

Jag och framför allt Lilleman, sänker medelåldern bland passagerarna, här finns många vita hår och rullatorer.

Efter lunchen slumrar jag till i lä med solen stekande på ansikte och armar.

Ut i skärgården genom smala sund. Vi når Oaxen med det gamla kalkbrottet.

Vattnet ligger ibland helt stilla - ibland gungar det till lite. Längre ut i skärgården är vindarna sådana att kapten lägger om rutten. Istället för att åka ut mot Landsort tar han skeppet varsamt genom trånga inomskärspassager. Det är en härlig kontrast när båten går stilla och solen steker mot när kapten drar på och fartvinden fläktar!

Vid det smala Sävsundet finns ett hemman som är kaptens favorit - där skulle han gärna vilja bosätta sig. Den gamla skärgårdskrogens hus finns kvar, men är idag privatbostäder.

Det är säsongens sista tur med skeppet, så glassen reas ut. Två rejäla kulor för tio kronor. Lilleman, jag och mamma frossar. Jordgubb, ägglikör, punsch-russin, hallon-lakrits ...

Vi passerar flera av Sörmlands cirka 400 slott och herresäten. Anar Trosa och Tullgarns slott i fjärran. Under vedergällningens år 1719 brände ryssarna många slott och herrgårdar i trakten.

På en enda dag har kissvattnet blivit så grumligt!

På eftermiddagen når vi Västra Stendörrens naturreservat, där vi gör ett strandhugg. Det är skönt att få gå runt på fast mark en stund. Här finns hängbroar som tar besökarna mellan småöarna, men vi hinner bara kika in i Naturrum med information om livet, flora och fauna i trakten och i Östersjön.

Vi lotsas sakta, sakta genom det trånga och snirkliga passet vid Stendörren. Vattnet är nästan spegelblankt, luften står stilla i värmen. Det är sagolikt vackert!

Till middag finns ett visst antal av de olika maträtterna kvar. Nu vill man bli av med allt så den varma maten har fått enhetspris. Vi mumsar kyckling. 

I resans pris ingår förmiddagsfikat och lunchen, övrigt ätande styr man själv.

När vi närmar oss Nyköping passerar vi den gamla fyrplatsen Ledskär som ligger straxt nord om Örsbaken. Under åren 1879 till 1903 bodde fyrvaktare Gustav Adolf Sjögren med hustru Emma Karolina och 14 barn på Ledskär. Så går det när man inte har tv eller dator på kvällarna ...

På väg mot hamnen passerar vi världens längsta flytbrygga; Nyköpings kanotstadium.

Sedan är det buss tillbaka till Stockholm. Lilleman sover mot min axel och jag lyckas slumra till en stund. Mina föräldrar är vakna hela vägen, uppfyllda av upplevelsen.