Den STORA ostprovningen

En varning är nog på sin plats - det här blir rena reklaminlägget!
OCH det är värt det! 

På Nybrogatan här i min stad ligger den lilla ostbutiken Androuet som säljer direktimporterade franska gårdsproducerade ostar. De flesta är opastöriserade och har därmed kortare hållbarhet än stormarknadens industritillverkade ostar.

Här kan man gå på ostprovning.

Antingen öppna för allmänheten, med varierande teman, eller specialbeställda i olika storlekar. En suverän födelsedagspresent till två vänner som fyllde jämnt, tyckte jag och fick gänget med mig. Så sågs vi där en torsdagskväll i september;

tio vänner, 

19 ostar, 

fyra viner 

och en charmerande guide!

Vi hade själva köpt med oss de fyra viner som jag fått förslag på av Hedda, vår ostexpert på Androuet. Två olika vita chardonnay, ett rött och ett sött vitt vin. Det var väldigt spännande att kombinera ost och vin, i början tyckte vi ganska lika men så småningom skilde sig preferenserna åt. Det söta vinet fick vi en bra bit in på ostbrickan - det skulle inte ha passat till de tidiga ostarna.

Så. Först ut var färskostarna:

Vi började med en Brillat Savarin, skapad av Henri Androuet själv på 30-talet. Otroligt mild och smörig i smaken, men så var fetthalten hög också!

I den runda keramikbyttan fanns den något magrare Saint Félicien, den var så mjuk att vi fick ta den med sked.

Därefter kom getostarna.

Först ut Roves des Garrigues som fått sitt namn efter getrasen. Om jag säger Provence och örtrika marker - ja då kanske ni kan ana hur den smakade!

Den sotade Sainte-Maure de Touraine från Loire med graverat halmstrå i mitten. Sotningen är en sorts konservering.

Två olika lagrade Galet des Chartreux, inte lika krämiga och skarpare i smaken. Från en liten, liten getfarm i Rhônes-Alpes. Den närmast kameran är inte lagrad fullt så länge som den bortre. Smakskillnaden var stor!

Pressade ostar,

blir halvhårda eller hårda när vätskan avlägsnas:

Abbaye de Belloc, tillverkad av munkar i klostret med samma namn (längst till vänster på bilden). Påminner mycket om den spanska Manchego, inte så konstigt när den tillverkas i Pyrenéerna!

Reblochon (en av makens favoritostar), lite mjukare i konsistensen.

Två olika lagringar av Comté Réserve, en ost med 1000-åriga anor. Kommer som gigantiska 30-kilos ostar - Hedda fick ta i för att lyfta fram en hel ost!

Etivaz, en gruyére med mycket restriktivt produktionsområde. Enbart 130 familjer har rätt att tillverka osten i sin del av Vaud (ja, den är från Schweiz).

Vitmögelostar:

Jovisst, Brie känner alla till, halvkilosvarianterna sälja ofta till extrapris i mataffären. Men Brie de Meaux - "Roi de Fromages" (ostarnas konung) avnjöts av Karl den store redan år 774. Det är svårt att äta vanlig Brie när man smakat denna stamfader!

Camembert de Normandie, symbolen för fransk gastronomi, en av de mest kopierade ostarna i världen.

Röda kittostar:

Langres (prova gärna med champagne!),

Livarot (från Normandie) med sina vassband och

Epoisses (Napoleons favoritost) är kittostar och tillhör inte mina favoriter. Förmodligen p g a deras salthalt, de sprutas med saltvatten under lagringstiden. Kraftig doft och smak.

Men till sist - det bästa jag vet i ostväg;

blåmögelostarna!

Cremeux du Puy, sotad och mild i smaken, närmast kameran.

Bleu d'Auvergne, sanslöst sagolik god tillsammans med det söta av våra viner. Ja, så god att jag undslapp mig ett litet lyckligt ljud som fick hela sällskapet att reagera ...

Och till sist den i grottor förädlade fårosten Roquefort, redan 1411 fick befolkningen i bygden monopol på tillverkningen. En ost som inte likar någon annan!

Efter tre och en halv timmes fakta- och oststoppning var vi helt upplyfta av inblicken i ostarnas värld. Och mätta. Rejält mätta. De som ätit middag före provningen ångrade sig.

Några andra hade fått mersmak och tog med oss ostar hem också ...