Sidor

söndag 30 oktober 2011

Att handla på Blocket

Hittade en kamera på Blocket som jag ville köpa. En liknande min, men nyare modell. Säljaren hade tappat bort batteriet som var av det ovanligare slaget, men inte ovanligare än att det gick att köpa nytt. Jag kollar upp mobilnumret som visar sig gå till en inredningsfirma på Östermalm. Kameran skulle bara vara använd två gånger, så jag mejlade säljaren.

På eftermiddagen ringer "T" från en bullrig buss och säger att hon ska återkomma vid halv sextiden när hon är hemma. Klockan går. Halv tio på kvällen ringer hon från någon lokal och vi bestämmer tid och plats för ett möte. Jag säger att jag har blå jacka på mig.

Nästa dag är jag på plats några minuter tidigare än avtalat. Står och väntar en lång stund innan jag får ögonkontakt med en tjej som kommer fram till mig och följande dialog utspelar sig (på ett ungefär)
- Men den jackan var inte grön!
- Näe, säger jag, den skulle vara blå.
- Vilken mascara!
- Va?
- Ja, jag försöker ju måla mig ibland, men det går inget bra, pladdrar hon på. Jag var ute igår men det var kompisens fyrahundra spänn så det gjorde inget, fortsätter hon.

Om jag drog öronen åt mig? Jodå. En del. Jag har ju blivit lurad å det grövsta på Blocket en gång, men den säljaren dömdes senare i domstol (vilket inte har hjälpt mig än eftersom han inga pengar har).

Vi sätter oss vid ett bord på ett fik och hon drar upp kameran ur väskan. Inget linsskydd, inget fodral, ingenting. Den ser inte alls ut att vara i nyskick.
Och som sagt, inget batteri.

- Har du kvittot på den här? frågar jag.
- Nej, men du kan få skrivet kvitto om du vill, blir hennes egendomliga svar. Fast det hjälper kanske inte.
- Nej, det gör ju inte det, säger jag. Jag kan ju inte kolla om den fungerar utan batteri och har du inget kvitto på den vet jag ju inte varifrån du fått den. Tack, men då är jag inte intresserad.

Jag reser mig upp och hon tackar för sig. Hela vägen hem känner jag obehag. Funderar över kopplingen med inredningsaffären, tänk om det är något lurt där? Om telefonen är knyckt? Eller om numret inte alls ska vara registrerat på affären?

När jag kommer hem har jag bestämt mig. Jag mejlar affären och berättar, utan detaljer, om annonsen och T:s konstiga beteende. Skriver att jag funderar över kopplingen, om den ska finnas där eller om jag kanske har missuppfattat allt. I så fall ber jag om ursäkt.

Nästa dag får jag ett smått upprört mejl från damen med affären som pratat med sin dotter som minsann anses både väluppfostrad och trevlig av andra. Jag skriver återigen att det uppenbarligen var jag som missuppfattat allt och ber om ursäkt för det. Affären är ur världen.

För några dagar sedan köpte jag ett datorbord på Blocket. Snabbt och utan grubblerier. Så olika kan det vara.

2 kommentarer:

Janicke sa...

Låter som ett fräckt försök. En seriös säljare hade väl själv skaffat ett nytt batteri så att alla funktioner kan kollas.
Skönt att du drog öronen åt dig.
Fnissar lite åt det där att andra anser dottern vara väluppfostrad och trevlig. Vad tycker modern själv, månne?

mammi sa...

Ja det gäller verkligen att vara observant. Många gånger när jag tittat på din blogg, reagerar jag på skålen ekorren sitter i. Jättegullig,men det roliga är, att jag har gjort många sådana, men med "trycket" inne. Hade en grytlapp som mönster.
Kram