Sidor

fredag 4 november 2011

Tre tanter i Tyskland


En resa längs Mosel- och Rhendalarna, per båt, tåg och cykel, med slott, vinodlingar och korsvirke överallt - det kan jag varmt rekommendera! Jag gjorde en sådan resa med två väninnor i augusti.

Eftersom flyget skulle gå tidigt från Skavsta hade jag bokat hotellrum vid flygplatsen, lät helt enkelt resan börja en dag tidigare. Vi kunde i lugn och ro ta bussen på kvällen innan utan att oroa oss för försenande vägarbeten och bilköer. Eller ja, lugn och ro, en i sällskapet hade tagit fel på dag och fick packa i all hast när hon insåg att hon skulle resa tidigare än hon planerat!


På rummet i Skavsta, som var betydligt trängre än jag trott, dukade vi fram ost och vin innan vi klämde ner oss i den lite trånga våningssängen för några timmars sömn. Efter frukost och en smidig flygresa var vi så framme i Tyskland!


Vi möts på flygplatsen av Klaus från hotellet, en smal man i ljus kostym, knallröda glasögon och långt grått hår bakåtkammat i hästsvans. Snabbt och smidigt tar han oss till det överdådiga hotellet i Bernkastel-Kues vid Mosel.


Hotellet är en dröm i tysk kitsch med sina träsniderier, blyglasfönster, trappor och blåregnstäckta innergård. Vårt trebäddsrum är fräscht med lite Carl Larssonkänsla - om man bortser från badrummet förstås!


Bernkastel-Kues är en ren korsvirkesdröm med vinrankeklädda gator och massor av uteserveringar. Vi vandrar runt och bara njuter, äter tyska specialiteter till lunch och besöker vinmuseet - där får vi en remmare med vitt vin i handen.


Så tar vi oss upp till den gamla borgen med överdådig utsikt och trivsamt café. Tyska bakverk är mycket goda, inte så söta men rejäla portioner. Min ena väninna provar apfelstrudel för första gången och blir mycket förtjust!


Nästa dag hyr vi cyklar på hotellet och trampar i behaglig takt längs Mosel i några timmar. Cykelvägen går över fält och genom vin- och fruktodlingar längs med floden. Inga backar, bara jämn fin väg att njuta av.


På eftermiddagen är det dags för båtfärden till nästa ort. Vi låter oss sakta forslas förbi vinsluttningar och små byar, genom slussar och under broar. Solen värmer våra kinder, soppa och tyska korvar mättar våra magar, vin och öl släcker vår törst. Ett mycket behagligt sätt att färdas och umgås!


Men båten blir sen, jag inser att vi kommer att missa vår anslutningsbuss, så vi hoppar av en brygga tidigare och tar tåget till Cochem där jag bokat rum på ett privat B&B.


Vår holländske värd tar emot oss, visar vårt vackra rum högst upp i huset och takterrassen som vi har fritt förfogande över. Vi dukar upp de läckerheter vi köpt på vår cykeltur och försöker förgäves tända blockljusen på bordet. Efter en del irritation vänder vi på dem och ser batteriluckan ...


Nästa morgon väcks vi obevekligt av traktens alla skolbarn. Vår smala gata är deras skolväg och rösterna ekar mellan husen. Efter frukost och en pratstund med vår värd vandrar vi upp till det magnifika slottet, vi är redan halvvägs där! Tyvärr får man bara komma in på guidade visningar och ingen av oss är speciellt bra på tyska. Vi njuter av utsikten och en stunds rovfågelshow. Jag får en fin uggla på min arm och mina väninnor vet numera hur falkklor känns.


Från Cochem tar vi tåget via Koblenz över till Boppard vid Rhen. Dags för mera båt, nu belamrad av turistgrupper! Vi sitter under soltaket på övre däck, trots det lätta regnet, och beskådar turisternas olika förhavanden. Riktig underhållning! Det fotograferas, pratas, ropas, dricks vin och skålas åt höger och vänster. Ett par sitter envist vid relingen och blickar ut över den regniga floden, när de reser sig är deras ryggar genomblöta.


Väl framme i Oberwesel har vi en bit att gå med vår packning. Vår Weingut ligger på andra sidan byn och rummet visar sig spartanskt möblerat, dekorerat med en chic röd ros i plast. Vi får en liten vinprovning av hotellägare och vinodlare Winfried, följd av goda färsbiffar och husets egna likörfyllda praliner.


Nästa dag, ja då går vi såklart upp till slottet! Och vilket slott! Vi fikar på den underbara innergården utan att veta vad det kostar. Miljön, porslinet och serveringen är av toppklass!


Att besöka damrummet är en upplevelse i sig, jag tar kameran med och säger efteråt till mina vänner att de bara måste gå in och titta! Vid bordet bredvid sitter ett tyskt par som är lika överväldigade som jag, de nickar förstående när jag skickar iväg mina väninnor och vi byter några ord med varandra.

Detta magnifika slott är också ett hotell med spännande rum, här vill jag absolut bo någon gång! (Och fikat var inte alls dyrt!)


Från slottet tar vi den slingrande gångvägen ner till byn och vandrar därefter längs den gamla stadsmuren. Äter lunch i solen på ett hotells biergarten där, visar det sig, det tyska paret bor. Vi hejar glatt på varandra!

Och så ska vi fortsätta per båt till turistfällan Rüdesheim. Winfried har lovat att komma till färjeläget med vår packning, men döm om vår förvåning när båtturen ställts in! Det går ingen mer den dagen! Nog är det då tur att man varit i trakten förr och hittar hyfsat! Winfried får köra oss och packningen till tågstationen och vi tar tåget till Bingen och båt tvärs över floden till vårt mål.


Här har jag bokat en svit på Jagdtschloss Niederwald, men det visar sig vara en besvikelse - speciellt efter att ha upplevt slottet i Oberwesel. Dessutom visar det sig att menyn vi finner på rummet inte stämmer med menyn i restaurangen, så den rätt vi vill äta finns inte. Men vi befinner oss nu nära orter som specialiserat sig på rödvin (har ni hört talas om tyskt rödvin?) och det måste vi såklart prova. Ojojoj, så gott det var! Vi tar med oss en flaska upp på rummet och roar oss fnittrigt iförda hotellets vita morgonrockar. Extra fnittrigt blev det när den längsta av oss fått den kortaste rocken ...

Efter en rejäl frukost släpar vi våra väskor på skogsvägar till linbanan som ska föra oss ner till Rüdesheim. De vi möter ser förbryllat på oss och undrar om vi campat. Inte så många turister som känner till att det faktiskt ligger ett hotell uppe i skogen.


I linbanan får vi en vagn var och gungar sakta fram över vinodlingarna. Det är tyst, fridfullt och mycket njutbart! En tur som gärna fick hålla på dubbelt så länge!


Vi lämnar våra väskor på turistinformationen, vandrar runt i den turiststinna orten, fikar, shoppar och lär oss kombinationen tyska kringlor och paprikakryddad färskost. Mums!


En tågresa och en asiatisk middag på järnvägsstationen i Karlsruhe senare, irriteras vi över hotellet jag bokat. Entrén mot stationen är låst, vi får gå in genom en bar där alla verkar förvånade över vår ankomst. Efter en kik i bokningspärmen visar det sig att vi mycket riktigt har bokat ett rum och vi får vår nyckel. På rummet finns en hopfällbar extrasäng, men inga lakan till den eller handdukar. Som tur är hittar vi ett linneskåp i korridoren och tar det vi behöver.


Den utlovade utsikten över djurparkens flamingosjö är snarare en utsikt över en öde uteservering och hotellets soputrymme, men vi hör fåglarna (som snarare låter som änder och gäss än flamingofåglar). Lyckas ändå sova hyfsat. På morgonen undrar vi hur frukosten blir, med tanke på hur taffligt och konstigt allt annat varit. Mycket positivt överraskade blir vi när buffén visar sig riklig och snyggt serverad! Dessutom är personalen tillgänglig och hjälpsam, så plötsligt upplevs allt helt annorlunda! Jag passar på att klaga över sängkläder och orensat badkarsavlopp när vi checkar ut.

Vi flyger hem igen, många erfarenheter och upplevelser rikare. Vart vill vi åka nästa gång?


Pssst! Idag fyller min blåblogg tre år! Hurra!

8 kommentarer:

Eva Trillian sa...

Tack för en underbar resa så här på morgonen. ;-)
Det låter underbart! Och bilderna... !
Grattis på blogg-treårsdagen!

Janicke sa...

Grattis på fölsedagen för din härliga blogg!

4U2 sa...

Så fantastiskt alltihop så jag ligger här med dreglande mun och önskar mig dit! Fantastiskt!

Göran S sa...

Alla dessa platser är också våra favoritplatser,vi har ett favoritställe där vi bott många gånger,i Assmanhausen bredvid Rhen.Underbara bilder!

Anne-Lie sa...

De där vinglasen känner jag igen - mamma har något liknande hemma;-)) Å grattis hörru!

Nette Cecilia sa...

Vilken fantastisk resa ni varit med om ,vinglasen har jag sett hos bekanta som ofta är i dessa trakter med husbil ,trevlig helg ,Nette

Leena sa...

Vilken härlig resa "tanterna" fick! Mosel- och Rhendalen är väldigt vackra båda två. Vi brukade ta den vägen hem förr när vi bilade till södra Europa och har övernattat på väldigt många av ställena där. Men sedan upptäckte vi Alsace och det har blivit den vägen istället ... Men nu när jag ser din berättelse blir jag så sugen på att åka dit igen!

Camilla (Rantis) sa...

...länge sen jag var in till dig och här får man ju verkligen vara med om härliga resor....
Njuter av magiska bilder och inspirerande texter...

å Grattis till 3:års bloggande...