.jpg)
Idag tog jag en utflykt till de södra förorterna. Till Tumba har jag inte rest sedan en dåvarande pojkväns föräldrar bodde där, på stenåldern.
Nu fick jag mig en blåsig promenad genom Tumba bruk, fullt av vackra hus!
.jpg)
Jag fotade åt höger och vänster ända tills jag kom fram till själva pappersbruket med sitt höga staket och skyltar om att fotografering var förbjuden. Så klart. Det är ju där våra sedlar trycks!
.jpg)
Mitt mål var korttidsboendet på höjden, här fotograferat från sjuktransporten som tog mig och min lilla svärmor från korttidsboendet till det äntligen beviljade permanenta omsorgsboendet. Efter idogt och påstridigt kämpande, outtröttligt jagande efter rätt personer, uppföljningar och beslut, flyttanden fram och tillbaka mellan olika korttidsboenden, diskussioner om mediciner och diagnoser, operation mot hypocephalus, gråt, förvirring, ångest och kast mellan hopp och förtvivlan fick vi i tisdags beskedet om att hon beviljats boendet. (Tillägg; det är min svåger som gjort ett jättejobb, han är värd sin vikt i guld!) Och för en vecka sedan blev en lägenhet ledig på den avdelning där hennes särbo bor sedan ett år tillbaka. Dit åkte vi nu.
.jpg)
Och jag följde henne till en lägenhet i hennes egna kvarter, på sju trappor med utsikt över hela city ända till Globen. Jag rullade in hennes rullstol till den lediga platsen vid lunchbordet, platsen bredvid hennes vän. De tog varandras händer.
Det är så stort, det är så starkt, det är så helt underbart att det blev så här.
19 kommentarer:
Vad glad jag blir när jag läser om din svärmors nya boende. Hon kommer säkert att få det jättebra...mycket tack vare dej, som verkar lagt ner mycket tid på att ordna allt!
Åh, nej, nej - det är min svåger som gjort huvudjobbet! Han är värd sin vikt i guld!
Underbart så att man blir tårögd... Kram Eva
Rörande! Synd att det ska vara så jobbigt att få hjälp åt gamla människor, de borde visas respekt och få ett gott omhändertagande! Nu slutade det ju lyckligt och en eloge till din svåger som verkligen har legat på!
Man blir så glad når man leser om slikt som ordner seg, til det beste.
Takk for et gledesdrypp i hverdagen :)
Ha en fin kveld (og kjøp et lodd)
Mormor
Så berörd jag blir när jag läser om att dom äntligen fick hålla varandras händer. Så tryggt det måste ha känts för dom äntligen... ♥
Det är fint vid Tumba bruk!
Har varit och lallat runt där några gånger. Faktum är att min X-sambo jobbar där inne.
Det skulle få vara så himla intressant att få gå in där någon gång och titta hur det går till. Men ajabaja! Säkerhetsklassat!
Vad härligt :) Och vad orättvist det är. Här hos oss är köerna korta och det är relativt enkelt att få ett boende på ålderns höst...
Vilken gripande liten story. Så storslagen och känslofylld !! Nu har jag läst de sista raderna flera gånger för det känns precis som du skriver, underbart och starkt, även för en utomstående.
En väldigt vacker utsikt dessutom!
Underbart att läsa :)
Här kommer det nästan en tår hos mig måste jag säga. En solskenshistoria - även om den tog så lång tid.
Så underbart för de två att vara särbon fast sambon och kunna åldras tillsammans.
Svar: Hissen på Victoria Tower gick från entrén till 33:e våningen. Sedan är det en trappa man går upp till Skybaren på 34:e våningen. Fast den ligger bakom en låst dörr - tills den öppnas kl 16:30 - dörren alltså å Skybaren med antar jag...
Åhh, så bra att det blev en så fin lösning!
Svar: Vilket minne du har:-)
Vad härligt att det löst sej, vet ju alltför väl hur det är att slå huvudet mot väggen.
Din snabbversion låter minst lika god;-)
Blir så glad att läsa detta och vet också hur svårt det kan vara att få den plats man behöver :)
Ha en fin fredag!
Helt fantastiska bilder!
Ha en super mysig helg
Fin berättelse med fint slut. Så bra.
Tår i ögat.
Så bra jobbat av svågern.
Åh vad glad jag blir för deras skull!!! Alla äldre har rätt att bo ihop tycker jag!
Så glad jag blir och alldeles varm inombords.
Skicka en kommentar