Sidor

söndag 5 juni 2016

Sorg, elände, hårt jobb och blomster


Jag hade förberett ett torsdagstemainlägg om min keramikpaj, förväntade mig att den skulle vara klar när jag kom till sista keramiken i torsdags. Pyttsan. Det var inte många av mina glaserade saker som var klara.

Däremot hade flera slagit på stort och tagit med fikabröd, så det blev en mumsig terminsavslutning.



Och så hade jag fått allt som skulle skröjbrännas klart, så jag ägnade tiden åt att glasera. Bland annat min 16-delade och engoberade "tavla" som dessutom fick de lösa blommorna på plats. Det ska onekligen bli spännande att se hur detta ser ut när det är klart.

Men något inlägg till torsdagstemats I like, det blev det inte.

På fredagen blev vi på blott fem minuter av med vår fina fjällstuga på en offentlig auktion. Maken ägde en niondel, hans bröder och tre kusiner resten. Jag tänker inte gå in på detaljer i denna uppslitande soppa, men kusinerna hade gått från att vilja bygga ut för två (obefintliga) miljoner till att absolut vilja sälja genom offentlig auktion, istället för att anta det bud vi gav. Jag har inte de slutgiltiga siffrorna än, men tror att det belopp de får efter alla avgifter är i stort sett detsamma som de fått om de accepterat vårt bud. Att prestige och girighet går före släktband, det har man ju hört om men jag hade aldrig upplevt det förut.

Maken körde ToR till Östersund för att delta i auktionen, till ingen nytta. Han sov i stugan på natten och fick på så sätt en chans att säga adjö, ifall att allt gick förlorat.

Hur fruktansvärt ont detta gör, det förstår ni kanske bättre om ni kikar i detta inlägg. Nu tror jag att husen kommer att rivas och något stort och lyxigt byggs på tomten.



På lördagen behövde vi skingra tankarna så vi körde hem två lass grus och spred ut det runt pallkragarna. Ett tungt arbete, men så snyggt det blev! Vem behöver ett gym när man har en trädgård?

Jag hann också ta hand om en liten dam med rullator som gått vilse. Hon letade efter en gata som gick en bit bort, så jag följde henne dit. Sedan ringde vi till den hon skulle hälsa på och det visade sig att hon inte alls skulle till den gatan utan till en i motsatt riktning. Som tur var kunde hon ta bussen och jag fick säga till chauffören att han skulle se till att hon gick av på rätt ställe. Två kanelbullar fick jag som tack för besväret.



Så tog vi en vända för att köpa lite nya sommarblommor till alla mina krukor. Jag vet att jag inte ska åka till Plantagen, men jag inbillar mig alltid att det ska se bättre ut än det brukar. Men det gör det inte. Jag fattar inte hur någon med självaktning kan arbeta där? Fruktträd och bärbuskar låg omkullvälta, torra växter hängde halvdöda, prismärkningen var usel ... Vi gick därifrån tomhänta men svängde in på ett mindre ställe i Skälby där jag inte varit på många år. Vilken skillnad! Jag blev nästan tårögd av lycka! Vackra välskötta blommor, personal som vattnade, ordentligt prismärkt och dessutom fantastiska priser.



Det blev både det ena och det andra i en Anni-vänlig färgskala.



Så kom dottern på besök, vi grillade och åt middag i lusthuset. Jag drack en suveränt god öl som vi köpt i Danmark i påskas. Blev dock ganska besviken när jag läste att den var sötad både med karamell och glukos. Inte konstigt att den var god!



Lite efterrätt blev det minsann också. Dock ej hembakt denna gång, jag hade ju ägnat dagen åt trädgårdsarbete!



Idag kom verkligheten ikapp på något sätt. Reaktionen på det som hänt. Maken har haft ont i huvud och kropp hela dagen, jag har känt mig ledsen och bedrövad. Satt länge i solen hos mina fåglar och bara blundade. Sedan fick det vara nog. Jag släpade ut trädgårdssofforna på gräsmattan och oljade in dem, klippte bort vissna grenar på körsbärsträd och syrener, tog hand om det sista gruset som dels fyllt skottkärran och dels låg kvar i en hög utanför grinden, lagade middag och provgick mina nya vandringskängor fram och tillbaka till mina föräldrars hus.

Och nu har jag tröstätit 200g choklad, så nu mår jag illa.

16 kommentarer:

BP sa...

Tycker så otroligt synd om dig och maken som förlorade fjällstugan. Det kallar jag för tragiskt helt enkelt och jag tror att jag förstår precis hur ledsna ni är. Släkt är ingenting att ha brukar maken min säga, å i ert fall har han helt rätt.

Så jag förstår att ni har jobbat hårt och tröstätit/-druckit. Det hade jag också gjort!

Åsså känner jag igen stället i Skälby. Jobbade i närheten och kollade där ibland. Riktigt trevligt. Stället påminner mycker om Ellagård här i Täby, även om det heter Blomsterlandet nu...

Barbro sa...

Känner igen det där alltför väl. Det handlar inte om min släkt som tur är utom om grannars. Det är så synd att de som vill bevara och sköta ett ställe inte kan få det enbart av missundsamhet.

Violen sa...

Så sorgligt för er med fjällstugan! Släkten är värst sägs det och så verkar det vara i det här fallet! Tur att ni har så många andra intressen som ni kan fokusera på!

Eva Trillian sa...

Så sorgligt. Så frustrerande. Människor slutar aldrig förvåna - hur tänker folk? "Om inte jag får/vill så ska inte du heller" ...?
Önskar er en fin dag - trots allt!

KajsaLisa sa...

Usch vad tråkigt, men du fick med många fina bilder och ölmärket måste undersökas.

Helen sa...

Oj, vilken helg du haft! Det är så sorgligt och för mig helt obegripligt att man inte kan bry sig mer om sin egen släkt.

Mymlan sa...

<3

Annette sa...

Så otroligt tråkigt att läsa om hur det gick med fjällstugan... :(
Det är verkligen märkligt hur det kan bli när det handlar om materiella saker, då träder girigheten in och tar över känslor och släktband. Jag har inte upplevt det personligen på det sättet, men det är osämja inom släkten efter två dödsfall och arven efter dem. Så futtigt. Extra trist att ett gammalt fint hus med många minnen inte stannar inom släkten, och dessutom kanske rivs. Jag skulle också ha ätit choklad efter något sådant.

Ni har i alla fall en väldigt fin potager :) Prydligt och fint med gruset runt odlingslådorna och de där metallisterna på kanterna av lådorna verkar praktiska mot sniglar. Fungerar de? Här kryper vinbärssnäckor upp på våra nymålade husväggar och lämnar svarta fläckar efter sig. Växterna äter de dock inte på, än.

Jag förstår vad du menar med Plantagen. Av bland annat den anledningen brukar jag handla växter till oss på en handelsträdgård i närheten, Wallby trädgård. Deras växter ser ut att må mycket bättre och är dessutom mer härdiga och tåliga. Att gå där och botanisera och planera är ren feng shui :)

Ha en fin nationaldag!

Nette Cecilia sa...

Men så tråkig upplevelse för er det där med stugan ,ser att du haft fullt upp annars, du är duktig som orkar skriva om allt.Jag sitter här på stugan nyvaken kl är 11 .Fick migrän igår kväll det kommer ut nu allt jag jobbat med .Nordanvinden vände och nu är den sydlig men inte så mycket varmare för det ,kramen Nette

Vonkis sa...

Väldigt tråkigt med stugan. Visst är det tragiskt när prestige tar överhand, det är som att folk förblindas och låter relationer förstöras.

anemonen sa...

Så fint du har gjort i ding trädgård. Jag blir nästan lite avis, men jag vet ju hur mycket arbete som fordras och det kräver sin kvinna, och jag mäktar inte längre med trädgård för min arma nacke. Oh nej vilket vacker hus och så bli av med pga dessa släktingar. Ja jag brukar säga att släkten är värst och det tycker jag stämmer bra på delar av min släkt på ena sidan. Trist det där och jag förstår att du känner sorg och saknad och då är det bra att ha mycket omkring sig. Kramar från mig.

Janicke sa...

Kära du, nästan så att jag gråter jag också. Så förfärligt trist. Jag är inte bättre människa än att jag önskar att de som drev igenom försäljningen inte får någon som helst glädje av pengarna.
Varmaste kramen ♥

nattsyrransphoto sa...

Usch, vad ska man säga. Jag har så svårt att förstå hur människor kan vara. Dessvärre har jag själv blivit drabbad vid två tillfällen. Senast nu när min mamma gick bort september 2014. Och den historien är inte slut än. Jag mår illa och hjärtat blöder över hur andra kan vara. Jag beklagar verkligen det ni drabbats av och jag förstår verkligen när jag ser tillbaka till ditt inlägg om det oerhört vackra huset... Så fruktansvärt tragiskt. Jag säger ofta till mig själv... hoppas att mamma spökar riktigt ordentligt för de som betett sig illa... Kram på dig <3

Kiki Freese sa...

Så tråkigt för er med släktstrulet, pengar verkar vara en svår sak att hantera.
Synd på ditt torsdagsinlägg...men du löste det fint ändå med vallmon.
/Kiki

Susjos sa...

Gud så tråkigt med det fina huset, klickade på länken och såg de fina bilderna!! Att dela hus med släkten är inte lätt, vi delar ju på sommarhuset i Norrtälje med makens syster..och det är inte lätt!!!
Varm kram!

Mias Mix sa...

Så himla trist med fjällstugan. Ser så fin och mysig ut och just att det är en stuga från makens familj gör ju att den får ett helt annat värde. Stor sorg förstår jag. Och choklad är bra när man är ledsen, fast i måttliga mängder förstås ;) Jag har äntligen gått ner de kilon jag gick upp i höstas/vintras då jag var så ledsen över min syster. Just nu känns det väldigt jobbigt igen för på onsdag skulle hon fylla 50 år...