Visst är det något melankoliskt över stängda sommarplatser? Det var här jag ville fika förra söndagen och nu när jag gick förbi några dagar senare var det stängt - inte för säsongen utan enbart på vardagar. Café Ektorpet på Djurgården.
I parken vid Waldemarsudde satt Auguste Rodins Tänkaren som alltid djupt försjunken i sina grubblerier.
I övrigt var där bara jag och en tjej som rensade bland pelargonerna.
Här kunde jag tänka mig att sitta i egna grubblerier, eller i samtal med en vän. Utsikten över vattnet och Stockholms inlopp är rogivande.
Framför oljekvarnen fann jag dahliarabatter. Fullt av enkla dahlior i rött eller gult.
Jag som alltid köper höga, fyllda dahlior i rosa eller vitt insåg att det här var häftigt - vilken nästan självlysande färg! En färginjektion som denna är precis vad man behöver i september-oktober!
Jag måste såklart köpa enkla röda dahlior nästa år!
Sedan denna kombination av tagetes och krasse. Alls inte mina färger, men ack så glad jag blev. Min värld kullkastades lite.
Tagetes är kanske inte så dum ändå, en så frodig rabattkant som denna kan jag inte påstå är ful. Då är min överblommade trädgård väldigt mycket fulare, jag behöver fler senblommande växter!
Från Waldemarsudde vandrade jag på småvägar jag aldrig förut gått. Hittade ett staket som jag tyckte om.
Kom till Rosendals trädgårdar där nog många tror att den rosa byggnaden är slottet, men så är det inte. Detta var växthus och vinterträdgård en gång i tiden, nu är här privatbostäder.
Grönkål och svartkål stod i långa frodiga rader, som mossklädda pinnar.
Här var rabatterna tillbaka i min färgskala. Den där röda pilörten har jag också, så allt är inte fult i min trädgård - den är en favorit!
Detta är vilsamt för ögonen, elegant men kanske lite tråkigt jämfört med färgexplosionen tidigare?
Jag tog en fika i caféet, mandelkakan med lingon var mycket god. Måste försöka återskapa det receptet.
Sedan kikade jag bland växterna och inne i växthusen. Ville ha tag i mer höstflox. Alunrot, som på bilden, har jag gott om.
En fin liten vimpelslinga inspirerade.
I stora trälådor låg lökar av alla de slag, man plockade som smågodis i en påse och skrev utanpå vad man tagit. Jag köpte tre olika sorter, bland annat denna lilla söta tulpan.
I fönstret hängde och stod tidlösa på rad, det såg så charmigt ut med blommorna åt alla håll!
Så vandrade jag vidare till Rosendals slott, hade hört att där också skulle finnas dahlior. Men jag såg bara gräsmatta.
Framme vid slottet fanns två stora vackra krukplanteringar i höstfärger. Men inga dahlior. Jag kollade om jag kunde gå runt slottet ...
... och där var de! De tog andan ur mig. Så makalöst vackra rabatter!
Nu var jag tillbaka i den dahliasort som är min, den som jag mår bra av och trivs med.
Jag visste inte hur jag skulle kunna få rättvisande bilder, hur min lycka skulle kunna förstås.
Tänkte på de ynkliga dahlior jag planterade i en kruka i våras, de som inte ens blivit 30 cm fast de skulle bli meterhöga.
Och då kom solen fram ...
10 kommentarer:
Hej Anni!
Vilken härlig vandring, och fantastiska dahliarabatter.
Ha det gott /Marika
Men Anni! Vilken dag du hade och vilken dag jag fick när jag fick vandra runt tillsammans med dig. Åh så tuff bilden är med de röda dahliorna och den lilla gula uppstickaren. Men dahliabilderna från Rosendal tar bara andan ur mig. Sååå vackra. Jag tror aldrig jag sett så mycket tidlösa som i år. Tidlösan som hängde och stod på rad är ju hur läcker som helst. Så kan man alltså också odla tidlösa. Dom behöver inte vara i jorden. Och jag tycker min grönkål är fin men den är ju inget mot den på din bild. Och vilken bra beskrivning, mossklädda pinnar. Jag har också omvärderat tagetes. Det finns många fina sorter. I år planterade jag faktiskt tagetes vid grönkålens fötter. Läste någonstans att det skulle vara bra mot jordloppor och kålfjäril. Om det stämmer vet jag inte men jag har haft väldigt lite med larvangrepp i varje fall. Men å andra sidan har det varit väldigt få fjärilar i år också så det kan ju vara den riktiga orsaken.
Tack för en riktigt skön promenad och en trevlig helg!
Kram Anita
Underbara Waldemarsudde! Där är så vackert! Har ett foto från i somras just från den platsen du beskriver här: https://litenfagel.blogspot.se/2017/06/mycket-att-titta-pa.html
Den där lingonkakan blev jag sugen på. Får nog leta recept nu.
Men jag tycker du lyckades utmärkt med att förmedla din lycka! Den där höstpromenaden på Djurgården hade jag också velat ta. Men lik dig har jag sällan vägarna förbi...
Gillar man blommor/växter som du gör så hade du ju hamnat i paradiset, helt klart! Å färgprakten är verkligen efterlängtad och väl behövlig nu när det ju nästan alltid är grått och blir mörkt så tidigt.
PS. Det var väl ingen köttbulle bredvid tårtbiten eller;-) DS.
Tack för alla fina kommentarer hos mig. Kul att du gillade fotot från Waldemarsudde. Tack för länken till din dotter!! Vilken begåvning!! Oj vad imponerad jag är. Ska återkomma till hennes blogg.
Vilken härlig promenad!
I somras konstaterade jag hur mycket jag saknar dahlior. Nu snubblar jag över dem i alla möjliga sammanhang. Till nästa år måste jag finna utrymme för dem. Helt underbara! Och fniss, den där enkla röda är ju min "signaturblomma"!
Men Wow vilken blomsterprakt du fann så här på höstkanten. Min trädgård saknar helt och hållet någon annan kulör än brun med lite gröna toner. Har nog ändå, när jag tänker efter lite ;) sett en lila Klematisblomma i trädgården, men mycket mer än så är det nog inte. Ska absolut tänka till lite extra nu när vi flyttar och ska fixa i ordning min nya trädgård vilket ska bli riktigt spännande. Riktigt härligt att få följa med på din promenad <3
Det må vara höst - och är det tveklöst när jag tittar ut genom mina fönster - men jag får verkligen (sen-)sommar-vibbar hos dig! Skönt. Tiden går allt för fort!
Vad lycklig jag blev när jag fick se din dahliafrossa för då mindes jag min mormors vackra dahlior hon hade runt sin stuga. Jag minns att hon tog upp knölarna varje höst och lade dom i källaren i en papptunna med hö. Tyckte alltid att det såg så mysigt ut som att de blev nattade till vinter. Hon hade även mängder med tagetes men hennes största kärlek var hennes "mamelucker". Känner du till den blomman? Jag fick ett bryskt uppvaknande när jag förstod att de inte heter så på svenska för jag var i en blomsteraffär och ville se om de fanns i fler färger så min älskade mormor kunde få nya varianter att älska. När hela butiken skrattat ut den förvirrade 7-åringen kom en av de snällare i butiken på att jag kunde ju kika på bilderna för att se om jag kände igen blomman. Jo de hade några varianter av Malvor som jag fick en påse av för att se om de stämde...jag slängde den för nu var det inte kul längre att handla fröer.
Kramis från en nostalgisk Pockethexa
Skicka en kommentar