Sidor

06 februari 2018

Välfyllda förråd och dagar


Ja jisses. Nu är vi med piano igen. Och en massa annat.

Svärmors lägenhet har tömts efter att dottern flyttat ut och maken har slitit som få. En helg hjälpte han till med flytten och byggandet av nytt sängskåp, i lördags var han med och tog hand om alla sin mammas saker som i stor utsträckning stått på vinden när dottern bott i lägenheten.
Mellangrabben har varit med och släpat, han också.

Pianot och skrivbordet, matbordet, finservisen, någon tavla etc etc vill äldste sonen ha efter sin farmor. Kruxet är ju att han bor i Göteborg och har flyttat fyra gånger sedan augusti. Han har inget eget än. Då måste allt förvaras. Hos oss.

Jag som hade röjt ut det mesta av hans saker från hans gamla rum och gjort om det till Lillhunken. Som sedan hade tapetserat och fixat i Lillhunkens gamla rum så att det blivit ett gästrum (inlägg kommer någon gång när jag samlat ihop bilder från 25 års transformeringar - kan vara lite kul att se!) och där ställt in dotterns skrivbord som hon inte ville ha när hon flyttat.

Dessutom håller vi ju på med badrummet sedan i juli. Där händer inte så mycket just nu, med dödsfall, begravning, flytter och allt annat som pågår istället. Vid min säng står fortfarande det stora handfatsskåpet så att jag har ett utrymme på knappt 20 cm när jag ska ta mig i säng. Å andra sidan sover jag mest i gästrummet för att slippa makens snarkningar.

För att pianot skulle få plats fick jag släpa ut ett skåp på glasverandan efter att jag tryckt ihop mina hibiskusträd så gott det gick.

Tur att jag är luttrad och att allt bara är faser ...



Samtidigt som pianoflytt pågick bakade jag en prinsesstårta



och några goda mandelkakor att ta med till dottern som vi skulle hälsa på i nya boendet. Jag och Lillhunken hade inte varit där, inte heller mina föräldrar så dem hämtade vi upp på vägen. Sedan hämtade vi upp dottern vid jobbet (tur att vi har STOR bil!) och körde till andra sidan stan.



I detta nybyggarland bor dottern nu med sin älskling. Det ska bli spännande att se hur här kommer att se ut när allt är klart!



Lite konstigt är det att se saker man är van vid i en helt ny miljö!



Tråkkatten gick och gömde sig under sängen när gästerna kom. Tur att den andra är socialare.



Men tårtan och kakorna uppskattades mycket.



Från östra förorten körde vi in till Kungsholmen, släppte mina föräldrar vid tunnelbanan och gick till den lilla, lilla restaurangen Boteco da Silvania. Här hade jag bokat bord till mig, maken och sönerna. De hade ingen aning om vad detta var för ställe!



Nog är det annorlunda! Ett enda rum, med trångt mellan borden och massor av udda dekorationer.



Vi var tidiga, så det fanns lite mer utrymme än vad det gör när här är fullt. Då är det trångt!



Inte fick de välja vad de skulle äta heller, för jag hade beställt tapasmenyn. Fat på fat bars in och vi mumsade. Marinerad scampi, marinerad oxfilé, välkryddade kycklingvingar, bröd med tomatsalsa, ostbollar, brasilianska pommes, friterade bläckfiskringar ...

Oj, vad vi åt! Sedan fick Mellangrabben en doggybag med den kyckling som blev över och vi andra åkte hem till Melodifestivalen.





En välfylld lördag, minst sagt!



På söndagen berättade alla mina facebookvänner hur vansinnigt mycket snö de hade, så jag tog en bild på den lagoma mängd vi har här i Stockholm. Solen sken och maken och jag hade varit ihop i 35 år. Det var liksom lite därför jag bakat tårtan. För att fira.



Idag åkte maken till Amsterdam och jag fann en chokladask vid datorn. Han brukar inte alltid hinna med att skaffa blommor och sådant till dagar som borde firas, men vi är ju inte det mest romantiska paret ändå.



Så nu är jag gräsänka ett tag och får pyssla om trädgårdens djur och Lillhunken. Igår jobbade jag i butiken, det var så dött och trist som det kan vara i februari.



Då är det inte dumt att ha med både broderi (ett minst femton år gammalt UFO - UnFinished Object) och en bra bok.

11 kommentarer:

Anita sa...

Vilken tur att jag varit och köpt en semla som jag ska ha till eftermiddagsfikat för hos dig vattnas det alltid i munnen. Vilken snygg tårta du bakade och så vacker den var på det vita fatet med blå dekorationer. Kan dessutom tänka mig att den smakade alldeles förträffligt. Ett försenat grattis till era 35 år förresten.

Kan tänka mig att det är trångt hemma hos er. Ett piano tar ju rätt mycket plats även om man har plats för det. Men så fint att sonen vill ha sakerna efter sin farmor.

Vilken fin bild på ekorren. Vi har inga ekorrar i år, annars har vi sett dom vid fågelmaten. Men fåglar har vi och jag såg till och med stjärtmesar för första gången i mitt liv för några dagar sedan. Lycka!

Ha en fortsatt bra dag och ... UnFinished Object, den var bra :)

Kram Anita

Nette Cecilia sa...

Oj så mycket du hinner med ,fast jag var ju på turné på lördagen också efter jobbet . 35 år det är det sedan vi gifte oss men vi sällskapade 8 år före det .lång betänketid . Ja det blir mycket grunkor när man ska ta tillvara gamla minnen vårt hus är också fyllt till bredden efter mina föräldrar , kramen Nette

BP sa...

Som vanligt har du då inte haft tråkigt, men du slapp iaf kånka möbler. Alltid något! Ert hus ser ju inte såååååå stort ut med tanke på allt som ska lagras där. Shurgard eller Pelican hade kanske varit ett alternativ.

Så din kreativa dotter har flyttat till en skokartong hons också. Jo, det byggs ju bara skokartonger nuförtiden i Stockholm, med undantag dubbeltornen vid Torsplan.

Tapasrestaurangen är helt i min smak. Laul - är inte han journalist på Aftonbladet?

Tack och lov att vi har så lite snö som du visar. Åsså absolut älskar jag din bild av pralinerna i asken. Ja, fotot alltså, inte det söta innehållet;-) Men stort GRATTIS till era 35 år, men jag "slår" dig faktiskt med fem år där;-)

Kurre tar som alltid priset:-)

Tack för ett toppen inlägg:-)

Paula i pörtet sa...

Jag ska erkänna att jag aldrig ätit en sån tapasmeny någonstans. Bara köpt färdiga små tapasrätter i charken i butik, Gott det också förstås, men hujedamig vad mycket gosaker ni fick på bordet!
Det byggs så mycket i huvudstadsområdet så en annan stackare är helt bortkollrad numera. Förstår att det är hög standard på det boendet din dotter flyttat in i. Spelar du själv piano undrar jag nu, eftersom du tagit hem ett. Lite väl stor plats tar det ju om det inte används...
Skön onsdagsafton till dig, jag ska nog kolla vidare på Mästerkocken ikväll

Olga T sa...

Nu vill jag ju komma och fika hos dig! Mums!! Vill hälsa på lille ekorren också. Vi har också en "tråkkatt" så fort det ringer på dörren sticker han och gömmer sig i källaren bakom bastun. Han kommer inte fram förrän gästerna har gått. Den andra katten är annorlunda, betydligt mer social.
UFO!!! Det har jag en del av.....usch. Kan inte med att slänga det, men tror aldrig jag tar tag i det. Tråkigast är nog mina hallandssömsbroderier från 80-talet som är färdiga men aldrig fållade.
De är verkliga UFO:n, jag menar man blir lite rädd för dem också.

Anonym sa...

Fullt upp, läser jag, men roligt att barnen vill ha saker efter sin farmor. Mysig restaurang att fira på och jag var ju tvungen att tjuvkika hos dottern din och sängbygget - jösses! Snyggt blev det!
Själv slängde jag ett ufo för bara någon vecka sedan. Kom fram till att om jag inte har broderat klart det på de snart 20 år det har legat (sedan jag blev sambo med blivande maken närmare bestämt) så lär det nog inte hända framöver heller... ;)
Kram Kristina

Violen sa...

Fullt upp som vanligt! Bra avbrott med lite tapas att styrka sig med, det är riktigt festligt att sitta och plocka med!

Susjos sa...

Jösses, här händer det grejer! Men du hann med Mello i alla fall?
Vilken trevlig liten restaurang ni hittat, och så myckey mat, så spännande!!!
Ett fantastiskt foto på ekorren, och så mycket gott du bakat!
Grattis till era 35 år, imponerande!

Eva Trillian sa...

Faser - ja, ibland är det gott att ha "varit med förr"! :)
Grattis i efterskott till 35-års-tillsammansdagen! HippHipp!

Mias Mix sa...

Grattis till er och kärleken! Eftersom ni inte firade med champagne kan ni ju alltid dricka det imorgon när det är Alla Hjärtans Dag. Men väldigt bra av din man att köpa choklad tycker jag, pluspoäng!! Förstår att dottern blev glad när du kommer med godsaker! Och förstår att du inte vill ha hem massa saker igen... Så skönt när det är rensat. Men vad gör man inte för sina barn!

Janicke sa...

Ja jisses vad ni flyttar och kånkar. Hoppas det lugnar ner sig snart.

Den där tapaskrogen, dit skulle jag gärna gå nån gång, mums!