En utflyktsdag

På klämfredagen skulle vi åka till min glasleverantör i Strängnäs och hämta glaset jag hade beställt. Eftersom maken var ledig tyckte jag att vi skulle göra en liten utflykt av dagen och inte bara flänga fram och tillbaka. En väninna hade tipsat om familjen Grön utanför Enköping som skulle ha öppet hela långhelgen och jag spanade in två andra ställen som låg nära och såg spännande ut. Fast det visade sig såklart att de inte hade öppet just på fredagen.

Hos familjen Grön fanns en hel del mer eller mindre trädgårdsrelaterat att köpa, snyggt uppställt i bod och i trädgård.

Trädgården som delvis speglar sig i fönstret var väldigt frodig, det kändes att växterna gillade det skuggiga och fuktiga läget - långt från min solstekta torra trädgård.

Här fanns det fika att köpa, men vi valde att åka vidare

till Strängnäs där vi parkerade i hamnen.

De gånger vi åkt hit för att handla glas har vi aldrig tagit oss tid till att gå runt i staden, men nu var vädergudarna med oss och försommaren strålande vacker!

Jag hade kollat upp vilket café som ansågs bäst i staden och dit tog vi oss.

Porten in till café Grassagården var lovande,

vi valde att sitta ute vid den stora oxeln som blommade för fullt.

Räkmackan var inte den största jag ätit, men den var väldigt god! Hur många maffiga räkmackor har man inte ätit som faktiskt inte smakar någonting? Det gjorde den här!

 Efter macka och kaka vandrade vi bland de smala gatorna och alla faluröda hus.

Sedan tog vi oss till glasleverantören, packade glaset, köpte lite andra tillbehör och körde hemåt den södra vägen via Södertälje.

Maken började gäspa, så jag insåg att en paus var på sin plats. Letade febrilt efter öppna och trevliga fik på mobilen men det dröjde ända till Mälarhöjden innan jag insåg att vårt bästa alternativ skulle bli café Lyran.

Här hade maken aldrig varit, men jag var här med dottern i barnvagn för sisådär 26 år sedan.

Här kan man sitta inne i de magnifika rummen

men vi valde att sitta ute med utsikt över Mälaren och all snickarglädje.