Makalösa Karlovy Vary

I västra Tjeckien ligger SPA-triangeln med städerna Cheb - Karlovy Vary - Mariánské Lázné. Femton minuters bilväg från vårt pensionat i Loket låg Karlovy Vary (Karlsbad på tyska) och det var dit vi tog oss efter vår första frukost hos Hannah.

Vilken stad!

Genom staden flyter Ohre, precis som senare i Loket, men det är längs bifloden Teplá och den vackraste gatan de flesta besökare vandrar.

Här skulle jag kunna gå länge och njuta av alla arkitektoniska detaljer.

Det är de varma källorna som gjort staden och området berömt. Överallt finns de! Vattnet är mellan 37 och 73 grader varmt beroende på källa. Inte konstigt att detta är en av Europas mest berömda kurorter.

Husen klättrar uppför sluttningarna och nedanför ligger den största sevärdheten: Mlýnská kolonáda, en pelargång med fem varma källor. Dit skulle vi gå.

På vägen dit passerade vi flera små och stora paviljonger med egna brunnar. Färdigkolsyrat mineralvatten direkt ur berget!

Pelargången var en upplevelse!

Ja, hela staden var en upplevelse! Jag kan ju ana hur här brukade vara under turistsäsong före pandemin, men nu var det väldigt behagligt.

Jag känner att jag vill återkomma till denna vackra del av Tjeckien och stanna här lite längre för att få uppleva mer. Detta var ett smakprov som gav mersmak.

I stånden längs vattnet såldes en speciell typ av mugg, lite platt och bred. Den fanns i massor av utföranden och användes av besökarna för att dricka brunn. Vi avstod.

Varför just boxrar inte var tillåtna att gå här kan man ju fråga sig. (Jodå, jag förstår att det gällde alla hundar, men jag älskar ju boxrar!)

Sträckan vi gick var inte längre än att vi hann fram och tillbaka innan vi skulle gå på

en guidad tur på Becherovkas museum och det var bredvid det vi hade parkerat bilen. Becherovka är en örtfylld likör/bitter som såldes första gången 1807. Bakom drycken låg familjen Becher och den blandning av örter som Prins Maximilian Friedrich von Plettenbergs engelske livmedikus Christian Frobrig rekommenderade mot magåkommor. I början kallades därför drycken för English Bitter.

Därefter gick företaget i arv mellan generationerna ända fram till Hedda Becher som är den enda kvinna som haft tillgång till receptet. 1945 tvingades hon lämna över det hemliga receptet till den nya regimen. Året därpå lämnade hon landet och började tillverka en snarlik likör i Tyskland. Det företaget såldes på 70-talet till Underberg. I 57 år ägdes Becherovka av staten,men privatiserades igen och ägs nu av Pernod Ricard.

Det var en rolig och innovativ utställning med bra guide. Väldigt mycket trevligare än den hos Absolut i Åhus. Här kan man se skillnaden mellan filtrerad och ofiltrerad dryck. Den ofiltrerade säljs också.

Vi fick kika in i produktionen, men inte ta foton.

Rundvandringen avslutades förstås med provsmakning och eftersom maken skulle köra bil fick jag även ta hans. Stackars mig :-)

Fyra sorter; en alkoholsvagare med citron, originalet, en variant med rött vin och en med vitt och honung. Den röda var inte alls god och den vita var för söt, men originalet och den med citron gillade jag!

Utanför butiken och museets entré hade ett tak byggts och en innergård bildats. Riktigt trevligt!

Vi valde dock att sätta oss på uteserveringen närmast. Varför gå långt när det finns nära, liksom? Dagens enda öl blev det också, visade det sig.

Nu hamnade skärpan på makens burgare eftersom jag blev smått chockad när min schweinshaxe ställdes framför mig. Den var fullkomligt gigantisk och serverades med syltlök, saltgurka och chili. Plus några skivor bröd. Nog var det gott, men efter halva var jag mätt. Sedan var jag övermätt.