Albrechtsburg -Tysklands äldsta slott

Efter den fantastiska förmiddagen i glasvärlden fortsatte bilfärden längs floden Elbe upp till Tysklands äldsta slott, Albrechtsburg. Vilket ställe! Slottet syntes på långt håll där det låg på sin klippa högt över staden Meissen. Vi parkerade nedanför och gick längs en slingrande gång upp till en trappa och en öppning som i sin tur ledde oss igenom byggnaden ut på torget bakom

där katedralen tornade upp sig över oss. Det skulle bli konsert inne i katedralen, så vi kunde inte gå in i den.

Men torget i sig var som en lyxig oas med vackra byggnader och fantastisk utsikt. Här fanns både restauranger och hotell, som i en egen värld.

Om jag visar två bilder av en modell över slottet och katedralen är det lättare att förstå dess storlek. Vi hade gått uppför gången till höger och den tjusiga trappa som också syns där.

Och här är hela härligheten från andra sidan, med torget som vi kom ut till. Kan ni ana hur stort det var?

Nu påbörjade vi en rundvandring i slottet, en rundvandring som var som en labyrint trots tyskars förkärlek för ordning och reda. Vilken mönsterskatt vi fick beundra! Kan på en gång säga att det var väldigt få möbler i slottet, det skåp som anas i nästa rum var en av få. Istället fanns många fula kromade montrar som jag försökt att undvika att få på bild.

Min kamera riktades istället mot alla otroliga mönsterkollisioner!

Och alla fantastiska tak!

Vackra salar!

Jag som tycker att taket i vårt badrum (se senaste EFIT) har vinklar och vrår undrar HUR i all världen man lyckats få ihop detta?

Ni må tro att jag fått rensa bland bilderna för att inte åstadkomma ett rekordlångt inlägg, men denna sal med enbart kvinnoporträtt tyckte jag om.

Även i detta tak i en annan sal var det kvinnor avbildade - här samlas en hög Sibyllor. Med tanke på alla målningar av män som brukar pryda slott och borgar tyckte jag att dessa kvinnobilder var extra trevliga.

Därmed inte sagt att det inte fanns målningar av män. Först måste ni bara njuta av färg- och mönsterkrockarna i denna sal. Och se lite av den krom/rostfritt som jag försökte undvika att fotografera. Ni ser en del av en lampa upptill och en inhägnad monter på golvet.

Männen då? Jo, det fanns bland annat sådana där manliga attribut som riddarhjälmar med horn med massor av flaggor (!?) på. Undrar när denna användes?

Annars gjorde de manliga saker som skäggiga män gör; Låtsas lida vid kollegans sjuksäng,

bestämmer viktiga saker eftersom de är just så viktiga,

dräper någon drake ibland,

eller slåss lite allmänt för att visa hur mäktiga de vill vara,

och har ihjäl en och annan skäggig karl med hjälp av småbarn och hundar.

Så kom vi till en sal där kvinnor och män fanns tillsammans! De tjocka stenpelarna mellan varje fönster visade hur mäktiga de avbildade var.

På fönstrets ena sida var en kung avbildad

och mittemot fanns drottningen.

Det var lite skönt efter alla stridiga män. Notera också att dessa har betydligt kortare skägg. Finns det någon koppling där eller betyder det bara att dessa män skötte sin hygien bättre?

Men.
Viktigast av dem alla.
Se hur Johann Friedrich Böttger (född 1682) fläker ut sig i all sin prakt, med uppknäppt skjorta och renrakad haka!

Här ser ni alkemisten som vid 18 års ålder misslyckades med att göra guld åt Fredrik I, rymde och tillfångatogs av August den starke (som liksom Fredrik I var besatt av guld). Inte heller nu lyckades Böttger åstadkomma något guld, så vetenskapsmannen Ehrenfried Walther von Tschirnhaus fick order om att ta hand om den misslyckade alkemisten. Tillsammans lyckades de ta fram först stengods och sedan även vit porslinslera (lika värdefull som guld - kallades rent av för vitt guld) och 1710 blev slottet i Meissen en porslinsfabrik!

Jag avslutar bildkavalkaden från Albrechtsburg, som är värt en resa!, med en detaljbild från en dörr. Det var inte bara målningar som var värda att se i slottet, även träsnideri (ser ni draken?) och smideskonst var av högsta klass.

Fulla av intryck checkade vi in på hotellet som jag valt p g a dess stora ölträdgård, men vädret var inte riktigt rätt för uteserveringen. Däremot var hotellrestaurangen knökefull, så vi avvaktade ett tag innan vi åt middag

och då var det plötsligt bara vi och två andra bord med gäster. Vi åt färsbiff med svamp och det ser kanske inte så kul ut så jag bjuder på en bild på min goda öl istället.