Från Karl Foersters trädgård åkte vi den lilla biten till bryggeriet i Spandau. Där finns fem rum, varav jag bokat ett för natten.
Efter att ha checkat in åt vi middag på bryggeriets fullbokade restaurang där jag slog till på en Würstl-parade med fyra olika korvar och surkål serverade med två sorters senap och två skivor bröd. Surkålen var faktiskt helt gudomlig. Nästan så att jag skulle våga på att prova att göra min egen?
Det var verkligen inget fel på min mörka öl eller bordsplaceringen vid de stora kopparkärlen heller. Här hade vi det bra!
Till frukost nästa dag fick vi sitta i ett annat rum, lite mer pub-likt. Den stora restaurangen städades för fullt.
Vi körde till Sachsenhausen, en liten bit norr om Berlin. Nu har vi besökt ganska många olika Gedenkstätten - minnesplatser - från nazisternas tid och det är alltid lika omöjligt att förstå mängden av arbets-, koncentrations- och förintelseläger som fanns och den ofantliga storleken hos flera av dessa. Som om inte grymheten i sig är ofattbar!?!
Sachsenhausen byggdes för 10 000 fångar, men över 200 000 människor passerade här under de nio år som lägret var verksamt.
På modellen utanför entrébyggnaden syntes Sachsenhausens koncentrationsläger, men jag fick inte plats med hela i ett foto. Den triangelformade delen med byggnader i solfjäderform var den del som bevarats och som vi skulle besöka. Runtomkring fanns 61 satellitläger där olika företag utnyttjade arbetskraften. Idag var de rivna och vanliga radhus hade byggts, men jag kan inte riktigt förstå hur man kan vilja bo i ett hus byggt på den marken och med den ständiga påminnelsen om vad som varit.
Det ljusare strecken visar byggnader som inte längre finns, de mörka vid nr 22
är de som syns rakt fram i detta foto. Jag står vid nr 10 när jag tar denna bild, på övervåningen i entréhuset. Ovanför grinden i tidigare bild.
I en halvcirkel framför husen fanns en"trottoar" med olika beläggning.Här fick de som av någon anledning skulle straffas springa utan skor, fram och tillbaka.Timme efter timme.
Här nere arkebuserades någonstans mellan 13 000 och 18 000 ryska krigsfångar sommaren 1941, de är inte inräknade i de 200 000 jag nämnde ovan.
Man måste faktiskt besöka dessa platser för att se med egna ögon. Se människorna, höra rösterna, inte glömma.
När vi sedan stannade på en vägkrog och det enda som erbjöds var en färsbiff med pommes ville jag inte ha något. Den kombon är inte något jag betalar för. Speciellt inte efter ett sådant besök som vi just gjort.
Men så småningom kunde vi checka in på hotellet i Rostock där jag bokat en liten lägenhet eftersom maken behövde delta i ett möte med jobbet nästa dag, något som krävde både utrymme och riktigt bra uppkoppling. Och jag hade inget emot att sitta på en balkong med utsikt över vattnet och solen.
När han inte jobbade gick vi den lilla biten till Rostocks centrum, en typisk nordtysk stad med fina hus och stora gågator.
Vi shoppade lite men struntade i restaurangbesök, det blir ju tillräckligt många sådana på en semester. Istället hittade vi vakuumpackade bakade potatisar som bara behövde mikras och tillsammans med getostkräm och crème fraîche blev det en riktigt god middag!
Sedan var det bara att njuta av solnedgången igen. Nästa morgon var det inte så långt till färjeläget, på vägen dit hämtade vi ut beställningen vi lagt på Bordershop och sedan körde vi genom Danmark och Sverige hela vägen hem!
Snipp snapp snut, så var denna resedagbok äntligen slut. Tur är väl det eftersom jag snart ska ut och resa igen :-)
8 kommentarer:
Var i Sachenhausen i högstadiet och minns det som en otroligt tung upplevelse, men viktigt.
Rostock borde jag ha varit i men har inget minne av det, så kul att få se bilderna dina. Ska bli spännande att se vart du åker härnäst.
Sachsenhausens koncentrationsläger precis som andra läger från den tiden är fruktansvärda att se och läsa om. Måste säga att jag inte är säker på att jag skulle vilja besöka ett sådant läger...
Ja, älskar man korvar och surkål så är Tyskland ju given etta.
Rostock tillhörde ju förna DDR och lär ha renoverats rejält sedan DDR föll. Byggnaderna påminner mycket om de i Gdansk. Men så var ju både Rostock och Gdansk hansestäder.
Tack för snålskjutsen:-)
Vi var på Sachesenhausen för 3,5 år sedan med husbilen. Ett besök jag aldrig kommer glömma. Enorma ytor och att gå in de olika rummen för olika typer av "aktiviteter" kändes bedrövligt. Rogers mormor överlevde Auschwitz. Där har vi inte varit dock.
Hej Anni!
Rostock ser ut som en härlig stad, mysiga hus.
Nej, det är svårt att förstå hur man kan behandla andra människor på det sättet.
Kram Marika
Vad intressant men samtidigt hemskt att besöka ett fd koncentrationläger. Det är något jag skulle vilja göra, även om jag nog gått in med en klump i magen.
Vacuumpackad, färdig bakpotatis - tänk vad som finns :) Det var min tanke också - vem vill bo ens i närheten av ett fd koncentrationsläger. Men det är viktigt att minnas även om jag inte besökt något. Min tant när jag bodde i München blev så upprörd och ledsen när jag sa att jag skulle åka med en grupp. Hon var sannolikt judinna men framförallt var hon väldigt snäll mot mig så jag kände att det var inte värt att göra henne ännu mer förstörd.
Kram, Carina
Känns betryggande att du snart ska ut och resa igen! Därmed får jag ju en liten smakbit.
Roligt att få komma tillbaka till Rostock. Där har jag varit mycket, speciellt på julmarknader.
Intressant, men inte roligt, att återse Sachsenhausen, ett förfärligt ställe.
Skicka en kommentar