Årets Öppna trädgårdar

Förra söndagen var det dags för årets upplaga av Öppna trädgårdar här i min del av världen. Min vana trogen gick jag en vända för att snabbt dokumentera hur det såg ut innan besökarna kom, men när jag rundat huset var det redan fullt av folk i trädgården!

Nu knäppte jag bara bilderna för att ha lite koll, utan att bry mig om att anpassa mig till det starka ljuset eller välja bästa bildvinkeln, så ni får inte bry er om kvaliteten på dessa foton.

Här, närmast grinden, hade två gamla planterade trätunnor stått och förfallit. Vi slängde dem och förlängde rabatten istället, något som är möjligt efter att björken som tog allt ljus och vatten är borta. Jag hade en pion och en magnolia som behövde komma i jorden, hoppas att de kan trivas här - annars är det bara att flytta dem vid ett mindre stressigt tillfälle.

I den äldre delen av rabatten stack allium upp över funkiabladen, några jättevallmo hade också slagit ut. Jag har aldrig haft problem med att allium sprider sig, istället köper jag nya lökar varje höst.

Där bakom anas trädgårdslandet, det tog jag visst inga bilder på när jag upptäckte att det redan var fullt av folk att prata med. I år odlar jag purpurkål, sockerärtor, squash och två hela pallkragar med agretti - något som ska bli väldigt spännande! Tyvärr ville varken gurk- eller sallatsfrön gro, det var troligen för varmt.

Ateljén var röjd och jag dukade upp med både nya och gamla alster utanför dörren. Hade haft tid att göra massor av nya örhängen och en hel del fiskar. Det som inte såldes (dvs det mesta) fick följa med in till butiken i stan senare.

Här stod också några av fasters gjutjärnskrukor. Jag säljer dem för hennes räkning.

I år var det ingen loppis utanför garaget, så det var inte så många som kom in i trädgården den här vägen. Inte så många barn på besök heller, så lekstugan användes knappt. Där satte vi upp ett litet staket och stenlade (med betongplattor jag gjutit) en liten uteplats i höstas. Allt för att besökande barn inte skulle vimsa ut i rabatten.

Dottern dukade upp till textilutställning i lusthuset. Här visade hon bl a sina vävda plädar, broderier och några målningar.

De fina keramikfjädrarna fick jag behålla efteråt, de ska få hamna på lämplig plats i trädgården.

En rostig ampel med en pion hängde vid vägen till lusthuset.

På trädäcket dukade jag fram lite av min keramik och två av tre ljuslampetter fick nya ägare under dagen. Kul!

Här hade vi hängt upp två stora industrilampor (egentligen grislampor) som jag ropat in på auktion för några år sedan. De hänger över två av borden eftersom det tredje, det bortersta, brukar kunna stå för sig själv på den soligaste delen av däcket.

Här fanns också kaffe, saft och björnbärsrutor att köpa för dem som ville sitta ned och fika.

Från däcket går man runt huset, passerar trädkojan med sitt vattenfall, men där var ljuset så hårt att jag inte fotograferade.

Mellan två fruktträd hänger hängmattan Bianca Jagger designade åt Indiska för många år sedan.

Sedan vänder man sig om och ser växthuset, pioner och ännu mer jättevallmo.

Blåregnet hade blommat över, gräsmattan bestod mest av snustorr mossa och rabatten hade en marktäckare av ogräs, men det var rätt fint ändå! De rosa spirorna i framkant är ormrot, en underbar perenn som jag rekommenderar varmt.

Jag hade äntligen fått användning för keramikklockorna jag gjorde för kanske tio år sedan. Fick stora blå keramikpärlor av en väninna och använde dem plus olika blå träpärlor för att göra långa hängen till ett äppelträd.

Träpärlorna kommer såklart att tappa färgen, men när hösten och vintern kommer kan jag sitta inne och göra om hängena med något som håller bättre.

Hallonlandet hade rensats upp och bortanför den rödbladiga flädern hade jag och äldste sonen röjt bland bärbuskarna. Jag rensade det värsta ogräset innan vi lade ut tidningspapper, markduk och täckbark, så nu ser det riktigt prydligt och fint ut där.

Längst nere i hörnan brukar sonen sitta och spela musik denna dag, men morgonen efter att han hjälpt mig i trädgården däckade han i feber. Som tur var inget som smittade mig!

I lusthuset var den automatiska bevattningen igång på tomater och kapkrusbär. De sticklingar jag tog av kapkrusbären i höstas hade växt sig stora och blommade redan. Det ena slingrar sig upp i mitt blåmålade träd.

Det kom en onödig regnskur prick klockan tolv och sedan blev det kallare i luften. Väninnan som jag fått pärlorna av tog sitt fika inne i växthuset där värmen fanns kvar.

Men dagens huvudroller hade såklart ekorrarna!

Fyra av dem rusade runt i rönn och tall utan att bry sig om besökarna som var helt fascinerade.

Tyvärr fick de också uppleva hur en katt med bara ett enda språng lyckades hoppa rakt upp till zinkhuset, där fåglar och ekorrar äter, och få in sin tass i huset! Tackolov utan att fånga eller skada något djur. Men då insåg jag varför min tamaste ekorrhona sett så trasig ut på ena kinden dagen innan. Hon blev väldigt rädd när jag öppnade ytterdörren, något som inte brukar vara fallet. Sedan dess har jag inte sett henne!