Edward Burne-Jones och William Morris magiska kyrkfönster

Innan min reseberättelse fortsätter ut till den engelska östkusten måste jag få visa två kyrkor som vi besökte eftersom de har fönster skapade av Edward Burne-Jones och William Morris.

Utanför S:t Martin's Church i Brampton, öster om Carlisle, stod denne trevlige man och sålde hemgjord marmelad. Vi pratade en lång stund med honom och köpte två marmelader. Men först gick vi in i kyrkan.

Tyvärr är mina foton inte något vidare bra, beroende dels på det svåra ljuset och dels på mitt hyperventilerande. Alltså. Vilken upplevelse detta var!

Kyrkan byggdes i slutet av 1800-talet och ersatte den lilla slitna georgiska kyrkan som stod på platsen.
Den nya är unik eftersom den är en viktoriansk kyrka som inte är byggd i gotisk stil, utan designad av Philip Webb tillsammans med konstnären och parlamentsledamoten George Howard (som också finansierade en stor del av bygget) och deras vänner William Morris och Edward Burne-Jones. Alla fyra tillhörde prerafaeliterna. Familjen Howard gjorde skisserna till fönstren, Burne-Jones själva ritningarna och Morris bestämde färgerna.

Högst upp i det största fönstret tronar Jesus som den gode herden. Han ser rätt modern ut, välrakad och med kortklippt frisyr.

Burne-Jones var noggrann när han skapade händer och fötter, men det var Morris mustiga färgskala på blommor och blad som tog andan ur mig.

Så här brukar inte kyrkfönster se ut.

Nederst i det stora fönstret sliter en pelikan upp sitt bröst för att mata sina ungar, en symbol för hur
Jesus offrade sig för människornas synder när han dog på korset. (Åh, det finns så mycket jag skulle vilja säga om detta, men tyst min mun får du socker.)

Södra sidans fönster visar dygderna tro, hopp och kärlek

Ett annat fönster är till minne av Henry Whitehead som flyttade till Brampton från London för att bli kyrkoherde, ett halvår innan man bestämde sig för att bygga en ny kyrka.

Här fanns också en matta med design av Morris. Jag tror att det var denna, men har i efterhand insett att jag var så tagen av det stora fönstret att jag har missat att kika runt överallt i kyrkan. Får väl komma tillbaka ;-)

Så köpte vi vår marmelad av den lilla farbrorn och gick glatt in i den stora antikvitetslokalen bredvid.

Vilket ställe! Här kunde man ju tänka sig hur experterna från brittisk teve gick runt och plockade guldkorn.

Nästan så att jag velat bila hem med en mindre lastbil ...

Jag köpte fem mässingshängen, sådana som bryggeriernas hästar brukade ha och som numera ofta pryder takbjälkarna på engelska pubar. Här hemma har vi satt upp dem ovanför darttavlan, det mest publiknande vi har (i ölförrådet skulle de ju inte synas).

En annan dag besökte vi Staveley, i sydöstra delen av Lake District. Där ligger S:t James' church, byggd 1865. Först hade kyrkan bara enkla ofärgade fönster, men när den närliggande kyrkan i Troutbeck fick ett fönster från Morris & Co kunde inte denna kyrka vara sämre! (Hur kunde jag missa Troutbeck?)

16 år efter att kyrkan byggdes kom Burne-Jones och Morris fönster på plats och man kan fråga sig hur många som hör kyrkoherdens predikan när solen strålar in genom fönstren och skapar norrskensliknande speglingar på tak och väggar.

Något ni inte kan förstå av mina bilder. Återigen, så svårt att fotografera dessa fönster!

Speciellt som himmelsfärden i toppen är så ljus jämfört med övriga fönster! Ni får se dem ett och ett, så blir det bättre. Tänk er ljudet av mitt hyperventilerande, igen.

Trots sin "exceptional beauty" var kyrkan och fönstret rätt okända tills Royal Mail valde övre delen av denna ängel till sitt julfrimärke.

Alla änglarna med sina instrument ramar in den kortfäste Jesus, även här välrakad och kortklippt.

Men kolla på den magnifika stjärnhimlen!

I kyrkan fick ytterligare ett fönster av herrarna Burne-Jones och Morris. Detta hedrar S:t Margaret, vars kyrka stod på platsen innan S:t James byggdes.

Tänk så mycket sanslöst vackert det finns som (kanske) inte tas upp i turistinformationen ... Men Birmingham Museum and Art Gallery står på min reseönskelista. Där finns den största samlingen av Burne-Jones verk.

I nästa reseinlägg når vi Yorkshires kust. Och solen skiner!