Från Karl Foersters trädgård åkte vi den lilla biten till bryggeriet i Spandau. Där finns fem rum, varav jag bokat ett för natten.
Efter att ha checkat in åt vi middag på bryggeriets fullbokade restaurang där jag slog till på en Würstl-parade med fyra olika korvar och surkål serverade med två sorters senap och två skivor bröd. Surkålen var faktiskt helt gudomlig. Nästan så att jag skulle våga på att prova att göra min egen?
Det var verkligen inget fel på min mörka öl eller bordsplaceringen vid de stora kopparkärlen heller. Här hade vi det bra!
Till frukost nästa dag fick vi sitta i ett annat rum, lite mer pub-likt. Den stora restaurangen städades för fullt.
Vi körde till Sachsenhausen, en liten bit norr om Berlin. Nu har vi besökt ganska många olika Gedenkstätten - minnesplatser - från nazisternas tid och det är alltid lika omöjligt att förstå mängden av arbets-, koncentrations- och förintelseläger som fanns och den ofantliga storleken hos flera av dessa. Som om inte grymheten i sig är ofattbar!?!
Sachsenhausen byggdes för 10 000 fångar, men över 200 000 människor passerade här under de nio år som lägret var verksamt.
På modellen utanför entrébyggnaden syntes Sachsenhausens koncentrationsläger, men jag fick inte plats med hela i ett foto. Den triangelformade delen med byggnader i solfjäderform var den del som bevarats och som vi skulle besöka. Runtomkring fanns 61 satellitläger där olika företag utnyttjade arbetskraften. Idag var de rivna och vanliga radhus hade byggts, men jag kan inte riktigt förstå hur man kan vilja bo i ett hus byggt på den marken och med den ständiga påminnelsen om vad som varit.
Det ljusare strecken visar byggnader som inte längre finns, de mörka vid nr 22
är de som syns rakt fram i detta foto. Jag står vid nr 10 när jag tar denna bild, på övervåningen i entréhuset. Ovanför grinden i tidigare bild.
I en halvcirkel framför husen fanns en"trottoar" med olika beläggning.Här fick de som av någon anledning skulle straffas springa utan skor, fram och tillbaka.Timme efter timme.
Här nere arkebuserades någonstans mellan 13 000 och 18 000 ryska krigsfångar sommaren 1941, de är inte inräknade i de 200 000 jag nämnde ovan.
Man måste faktiskt besöka dessa platser för att se med egna ögon. Se människorna, höra rösterna, inte glömma.
När vi sedan stannade på en vägkrog och det enda som erbjöds var en färsbiff med pommes ville jag inte ha något. Den kombon är inte något jag betalar för. Speciellt inte efter ett sådant besök som vi just gjort.
Men så småningom kunde vi checka in på hotellet i Rostock där jag bokat en liten lägenhet eftersom maken behövde delta i ett möte med jobbet nästa dag, något som krävde både utrymme och riktigt bra uppkoppling. Och jag hade inget emot att sitta på en balkong med utsikt över vattnet och solen.
När han inte jobbade gick vi den lilla biten till Rostocks centrum, en typisk nordtysk stad med fina hus och stora gågator.
Vi shoppade lite men struntade i restaurangbesök, det blir ju tillräckligt många sådana på en semester. Istället hittade vi vakuumpackade bakade potatisar som bara behövde mikras och tillsammans med getostkräm och crème fraîche blev det en riktigt god middag!
Sedan var det bara att njuta av solnedgången igen. Nästa morgon var det inte så långt till färjeläget, på vägen dit hämtade vi ut beställningen vi lagt på Bordershop och sedan körde vi genom Danmark och Sverige hela vägen hem!
Snipp snapp snut, så var denna resedagbok äntligen slut. Tur är väl det eftersom jag snart ska ut och resa igen :-)
.jpg){kind=spacer}
