Sidor

29 juni 2020

Fem trädgårdar, fem fingar, fem dagar


Igår arrangerades Tusen trädgårdar runt om i landet. Även om det inte var hela tusen trädgårdar som var öppna, så fanns det verkligen tillräckligt många att välja mellan här i Stockholms omnejd. Vi valde att ta en road trip västerut och jag hade valt ut fem olika trädgårdar som jag hoppades att vi skulle hinna med att besöka. Det skulle bli 30 grader varmt igen och risken fanns att det skulle bli kö utanför i dessa coronatider. Vi startade därför hemifrån tidigt, när det fortfarande bara var 25 grader varmt.

Först tog vi oss till Bålsta och Tant Otteskrufvs trädgård. Vi var allra först på plats och kunde i lugn och ro vandra på de slingrande stigarna i trädens skugga. Min första reaktion var att alla växter var så mycket större än hemma i min torra trädgård, här var miljön mycket fuktigare trots att Tant Otteskrufv ansåg att hennes trädgård var torr. Hon berättade att hon anlagt flera våtbäddar för att behålla fukten i rabatterna.



Trädgården var full av busiga detaljer som inte alla syntes vid första anblicken. Självfallet gick mina ögon till det blå, men här fanns även dinosaurier och kottekossa med kalv bland mycket annat.




Mycket återbruk som fått nytt liv i oväntade kombinationer, här är jag säker på att barn i alla åldrar gillar att upptäcka detaljerna.



I växthuset var det skuggat med blått!



Eftersom vi var första besökarna kunde jag också fynda en blomsterhylla till dottern, likadan som den jag för två år sedan köpte i Nederländerna.



Från Bålsta körde vi till Vallby by, söder om Enköping, och Mari Magnussons rosendröm. Jag vet inte om jag sett så många rosor på en gång förut! Konstaterade att jag måste både pyssla om de jag redan har och dessutom plantera fler! Man kan inte få för många rosor!



Trädgården gick i ljusa färger med vita snickerier och alla blommor i en vit-rosa färgskala. Den kändes både engelsk och fransk på samma gång och förde tankarna till den romantiska delen av Jardin d'Angelique i Normandie, men med öppnare ytor.



Ser ni bänken som döljer sig under blomsterprakten? Tyvärr ger det hårda ljuset inte bilderna rättvisa.



Samma bänk i annan vinkel.



Den underbara kombon av pion och rosor!

Självklart fanns här också ett gigantiskt grönsaksland, massor av sittplatser i både sol och skugga, en stor sakta gungande säng, den murade grunden till ett med all säkerhet magnifikt växthus som ska byggas av gamla fönster och många besökare som liksom jag bara bedårades av romantiken.



Norr om Enköping ligger lilla Härnevi och här har grannarna Pia och Lisa samma intresse för trädgårdar, de åker på gemensamma inspirationsresor och har varandra som bollplank.

I Pias trädgård var rabatterna böljande och kantade med rostig stålplåt. Rosenportalen med Constance Spry hälsade välkommen.



Mina ögon drogs som så ofta till detaljerna.



I det här hörnet fann vi både omsorg om detaljer, stora ormbunkar och behaglig skugga.



Trädgården var omväxlande med näckrosdamm, sittplatser, många gröna former, avgränsande formklippta häckar och växthus i trä. Här fanns bikupor, höns och guldfiskar. Poolen var undangömd och insynsskyddad med röd byggnad och snickerier.



Det fanns stengångar, grusgångar och smala stigar. Höga gräs och vattenblänk i tunna. Att Pia gillar gräs och ormbunkar var tydligt.




Från Pia gick vi en kort stig för att komma till Lisas trädgård. Här fick man lite herrgårdskänsla, penseldragen var bredare. En stor stenruin med växthus lade ribban högt.




Snygga färgkombinationer, allt måste inte vara vitt och skirt för att vara romantiskt.



En stor del av trädgården var uppdelad i striktare raka rum, med större ytor av samma växt. Lugnande gröna toner och stora vattenspeglar. Runda klot mot raka häckar. Elegant.



Överallt fanns keramik i form av kurviga damer, figurer och blommor. En mycket rogivande plats.



Vid Härnevi plantskola pausade vi, tog en räkmacka och shoppade lite växter. Man skulle kunna tro att jag köpte rosor, men jag höll mig faktiskt till mitt Piet-Oudolf-urval och köpte en rosa kransveronika (har vit och blå sedan förut) och fler fackelblomster. Nu när det blivit behaglig temperatur ute ska det ju vara möjligt att plantera och jobba i trädgården igen.



Vi passade på att bjuda in oss på en titt på underverket i Enköping, brorsonens fem dagar gamla son. Fem små fina fingar, fulländade. Vi bjöds på fika och fick en så mysig stund tillsammans. Storasystrarna var uppspelta till tusen och självklart väldigt stolta över sin fina lillebror.

Tanken var att vi skulle passa på att gå en vända i Drömparken, men det kom faktiskt lite regn så vi får återkomma!



Sist ut var Wåhlins trädgård i Skokloster. Det här var en Stilig Välskött Trädgård. Ja, med versaler.



Här var berget framtaget och stora - gigantiska- stenar baxade på plats för att skapa terrasseringar och rabattkanter, gångar och trappsteg. Det kändes att varje växt, varje träd och varje sten var placerad med stor eftertanke.



Växter och material var utsökt valda och kombinerade, gräsgångarna minutiöst välklippta.



Till komposten kom man via formklippta buxbomskvarter.



Att denna trädgård utsågs till Årets trädgård i Sverige 2010 förvånar mig inte det minsta!

Fulla av intryck och inspiration kom vi hem till vår snustorra gula gräsmatta, band upp en ros som kastat sig ut från rabatten och lagade lax till middag. Sedan såg männen i mitt liv på den nya komedin om Eurovision på Netflix. Jag försökte härda ut, men efter en stund bara vägrade jag att se mer. Äldste sonen kommenterade lugnt:
- Jag undrade hur länge du skulle stå ut.

26 juni 2020

EFIT - en het junifredag med efterlängtad tjejmiddag

Mitt i värsta värmeböljan är det dags för junis andra EFIT - Ett Foto I Timmen och vi som dokumenterar vår dag finns som alltid på EFIT-sidan.


8.00
Medan mikron värmer det te maken gjorde till mig för två timmar sedan
hämtar jag upp sangria och fryst chèvre från källaren.
Ikväll ska det äntligen bli tjejmiddag och jag tänkte köra lite spanskt.
Sangrian köpte jag i Tyskland för något år sedan och har testat först nu.
Den var riktigt god!



9.00
Upptäcker en pion jag inte visste att jag hade.
Trodde det skulle stå en fylld röd där.
Detta var en trevlig överraskning!



10.00
Kikar runt i trädgården för att kolla så inget rådjur varit i farten igen.
Rosorna blommar som tokiga, men blåregnets blomning är över.



11.00
Sopar på trädäcket.
Rhododendronblommor är vackra även som vissna.




12.00
Har cyklat till Lidl för att handla det sista inför kvällens tjejmiddag.
I butiken hade de flyttat om varorna,
så det tog längre tid att få tag i det jag skulle ha.
Lite irriterande just i coronatider.
Äpplena ger jag till alla mina fåglar och ekorrar.



13.00
Tackolov för AC!



14.00
Äsch, bilden blev ju suddig.
Philadelphiaost, florsocker och dulche de leche blandas ihop
sedan tillsätts vispgrädde och allt vispas igen.



15.00
Allt slokar i hettan.
Sonens korgar med grönkål och Linnétagetes får vatten.
Hoppas kunna ta in alla hans växter till hans balkong imorgon.



16.00
Förbereder middagen.
Allt går lite långsammare i värmen.
Tror ni kan ana vad som ska tillagas?



17.00
Ekorrarna kommer för sin eftermiddagsmåltid.



18.00
Jag har ställt ihop två bord och dukar på varannan plats.
Två av tjejerna har förmodligen redan haft Covid-19,
men de är inte testade.



19.00
Sangrians tilltugg.
Smördeg med fikonmarmelad, chèvre och honung blev gott.
Rågskålarnas fyllning är lite udda i smaken..



20.00
Paella!



21.00
Vi går en vända i trädgården och tittar på häckar :-)



22.00
Och där kom efterrätten och fyllde det lilla utrymme som fanns kvar i magarna!



23.00
Ljuvlig är juninatten ...



24.00
Hej då tjejer, tack för ikväll!

21 juni 2020

Välkomna och ovälkomna gäster plus en midsommar med förhinder


Så här fint välkomnades de första besökarna när det var Öppna trädgårdar förra söndagen. Både ekorrar och koltrastar visade upp sig och såg ut att klara av anstormningen av nya människor, även om de säkert tyckte att det var skönt när lugnet lade sig igen.



Totalt kom ett hundratal personer, utspritt över fem timmar. Solen och besökarna strålade ikapp, så glada att få glömma omständigheterna en stund och njuta av att något var ungefär som vanligt. Kaffe och mina hallonbullar gick åt, både keramik och glas såldes och blåregnet beundrades. Inga barn fick lämna trädgården om de inte hittat trädkojan.

Dagens bästa kommentar kom från två kvinnor i 35-årsåldern:
- Vi började hyperventilera när vi förstod att vi skulle få komma in här!

Annars är det många som berättar att de ser trädgården från bussen när de åker förbi, så de är otroligt nyfikna när de får komma innanför grindarna.



Och som sagt, trädgården visade sig från sin bästa sida, ingen lade märke till allt ogräs.



Jättevallmon i flera färger lockade bevingade besökare i mängd.



På måndagen kom efterlängtat regn, en riktig dagen-efter-helgen-före-dag. Notera nu den ståtliga korallsumaken i förgrunden, den som markerar var min äng slutar. Den köpte jag förra året, på ett presentkort från två goda vänner.



Denna dag slog även pionerna ut.



Och blåregnet gick att njuta av även inifrån.



Men så en morgon när jag går en vända runt trädgården med tebaljan i handen ser jag detta. Korallsumaken uppsliten, avriven. Samtliga grenar. Nedtrampade spår i ängen.



Vid fontänen har några alunrot knipsats av.



Så har stammen på min stora stjärnmagnolia fått barken avgnagd.



Några rosor har ansats.



Malvan är toppad.



Och min fina som-inte-heter-Messi har fått barken bortgnagd runt två stammar!

Om jag var ledsen och besviken? Jomenvisst. Minst sagt. Samtidigt kunde rådjuren gjort så mycket större skada, nu tycks de mest ha släntrat runt och provat lite här och lite där. Jag fann spår i den jord maken grävt upp för mina runda trampstenar och lagt vid staketet, så där ställde jag en armeringsmatta som extra hinder. Bara att hoppas att de långbenta fästingspridande råttorna håller sig på sin vanliga rutt och inte tar avstickaren in i min trädgård igen.



Till det inhägnade grönsakslandet har de i alla fall inte kommit. Här noterade jag hur olika tomatblommor kan se ut, denna från en bifftomat



och dessa från cocktailtomater.



Lillhunken hade gamla såband med morotsfrö i sitt rum, de stoppades ner i en av lådorna och har börjat gro. Jag har aldrig brytt mig om att odla morötter förut, vi får väl se om detta ger mersmak.



Midsommaraftonen skulle tillbringats hos min bror ute på landet. Han ska få ett nytt barnbarn vilken timme som helst, så vi var beredda på att saker kunde hända. Vi trodde det var på gång på Lillhunkens studentmottagning, så då kom inte brorsan, men det visade sig vara falskt alarm.

Nu var det istället Lillhunken själv som gjorde att vi fick ställa in firandet. Han slog till med en halsböld och fick antibiotika. Exakt ett år sedan han drabbades förra gången och fick besöka olika läkare i Polen som slet och drog i hans halsmandel. Tackolov fick han inte feber utan mår rätt okej även om han är stel i käken och pratar i mungipan.

Så vi firade för oss själva här hemma. Sill och gravad lax fanns hemma, öl och nubbe likaså.



Vi satt ute till långt in på kvällen och kunde prova Äldste sonens nya brädspel, ett krångligt samarbetsspel som tog oss sex timmar att spela ...



Gissa om jag var i behov av en stor kanna sangria och lite karamelliserade popcorn för att hänga med ända till slutet!?