Så vackra hus i förfall

I fina Jurmala utanför Riga finns så många vackra hus att mina ögon gick i kors. Tänk om man hade pengar att köpa ett (två-tre-fyra-många!) och restaurera det, läget vid den gudomliga sandstranden är så fantastiskt!

Veckans fönster

Veckans hus - turell

Lettland. Riga.
Om man går in mellan Lielā Ģilde och Mazā Ģilde (Stora och Lilla handelshuset) på den lilla gatan Amatu Iela finner man detta vackra hus:

Här finns många detaljer att fördjupa sig i, men det Hedwig på Veckans Hus vill att vi tittar extra noga på är turellen, det utanpåliggande torn som finns i husets hörn. (Fina exempel finns också på handelshusen!)

Men ser ni också på den första bilden på huset, bild två i detta inlägg, en liten staty mellan de två takkuporna? (Ni får väl klicka!) Jag måste få visa den i närbild också! Tyvärr vet jag inget om huset, men är väldigt nyfiken på vad den bokläsande pojken har med huset att göra...
Och så undrar jag varför det står 1979 på vimpeln högst upp!

Från Riga kan man ta tåget ut till bad- och spaorterna vid Jurmala. Här finns många otroligt vackra hus med tureller, alla i varierande skick. (Sista bilden är förstås mer av ett torn än en turell...) Mina bilder kommer från gatorna närmast stationen Majori, en guldgruva för alla som gillar snickarglädje och samtidigt så sorgligt med allt förfall!

Veckans hus - krenelering

Hedwig bjuder på byggnadsdetaljer igen i Veckans hus, 

nu handlar det om krenelering; 

murkrön med tinnar och skottgluggar i regelbunden växling.

Jag visar tre exempel:

Först från Riga, Svarthuvudhuset 

- ett berömt storslaget handelshus från Hansatiden -

nuvarande byggnaden byggdes 1854 - 1857. 

Till vänster på mitt foto är det lilla och det högra är det stora handelshuset. 

Andra exemplet från Sellin, badort på Rügen i Tyskland.

Ett eldorado för snickarglädjestokiga!

(Men nu är det tornets krön ni ska kika på!)

Och till sist en färsk bild från muren runt York, 

här vandrade jag i söndags. 

De äldsta delarna av muren sägs härstamma från romarna, 

men det är få stenar kvar sedan den tiden.

Veckans hus - glasfasader

Åter i Riga.

Ett förnyelseprojekt med svenskar i farten. 

Riga centralstations befintliga delar upprustades och fick nytt innehåll, två nya kommersiella byggnader bildar sedan 2001-2002 ett stadstorg med stationsentrén i fonden (till höger, utanför bild). I de nya byggnaderna ryms kontor, butiker och restauranger.

Integrerat med byggnaderna finns ett högt klocktorn som blivit en populär möteplats. Under sovjettiden var klockan digital, men det nya tornet har en analog klocka och en bar med milsvid utsikt högst uppe (tyvärr har jag ingen bild på tornet).

Arosgruppen Arkitekter och Sarma & Norde Arkitektbyrå i samarbete med NCM Donaldson ligger bakom projektet.

Andras glasfasader ser ni här!

Veckans hus - utsmyckad fasad

Riga och Lettland har en turbulent historia med korsfarare, krig, maktförändringar och olika officiella språk. Fram till 1891 var det tyskan som gällde, därefter blev ryskan de baltiska provinsernas officiella språk.

Vid 1800-talets mitt blev letterna själva den största folkgruppen i staden och uppkomsten av en lettisk borgerlighet gjorde Riga till centrum för det nationella uppvaknandet.

1868 grundades Rigas lettiska förening och året efter byggdes det första huset för föreningen på Merkela iela 13. Redan 1897 byggdes det ut, men 1908 förstördes hela huset totalt av en brand. Omedelbart efter branden påbörjades återuppbyggandet under arkitekterna E. Laube och E. Pole.

Det nya föreningshuset stod klart 1909 och är Rigas första byggnad inspirerad av Palladios renässansarkitektur, men här finns också klara drag av Art Nouveau bl a i form av Janis Rozentals dekorativa mosaikpaneler. 

Den stora, mittersta visar allegoriska bilder från de gamla legendernas värld - Pērkons, Potrimps och Pīkols - och symboliserar kulturella mål - skönhet, styrka och visdom.

Panelerna på sidorna återspeglar medel för att uppnå de nämnda målen - konst, vetenskap, jordbruk och industri. Den vänstra visar Solens hälsning och den högra Vid källan.

Har ni inte varit i Riga tycker jag att ni ska resa dit om ni är det minsta intresserade av arkitektur eller Art Nouveau - här finns så otroligt mycket att frossa i...

Och vill ni se andras exempel på utsmyckade fasader kikar ni in på Veckans hus!

Fem fnittriga flamsiga i Riga

Resan till Riga var en underbar födelsedagspresent från fyra underbara väninnor. Vi flög med Ryanair från Skavsta, det tog bara 45 minuter - helt otroligt! Upp i luften och så ner igen.

Natten innan avresa sov jag uruselt. Lilleman kom just när jag skulle somna och hade sina känsliga tentakler ute hela natten eftersom han visste att jag skulle resa. Kl 04 gav jag upp, gick till duschen och kikade på vägen in på äldste sonen som låg vaken och skrev på något alster i sin säng.

Jag hade packat väldigt lätt, blott 4,4 kilo vägde min väska inklusive kameran! Ändå kunde jag inte använda en tunika jag tagit med mig eftersom jag glömt broschen som minskar dekolletaget!

På planet, när dörrarna stängts och besättningen förberedde sig för sin säkerhetsförevisning hördes ett svagt desperat kvidande från raden framför oss:
- Pappa dog inatt! I en hjärtattack halv ett. Och här sitter jag!
Kvinnan hade sett meddelandet när hon stängde av sin telefon inför flygresan.

Vilken mardröm!

Väl framme i Riga tog vi lokalbussen in till centrum. Slutstationen var utanför Stockmann, så vi passade på att äta tidig lunch i deras fräscha restaurang. Sedan taxi till hotellet som jag visat i tidigare inlägg. Det var lite udda att komma dit, mitt i ett mörkt och trasigt förortsområde där man inte skulle vilja gå ensam på kvällarna.

Annars är Riga en jugendnörds dröm. Så otroligt många vackra hus! När de andra kikade i klädaffärer och alla små stånd som fanns på gator och torg gick jag, nörden, och njöt av husfasader. En hel del har restaurerats i all sin överdådighet, andra står sorgligt förfallna. Hela 5-vånings jugendpärlor, totalt tomma och trasiga. Att Lettland är ett fattigt land är väldigt tydligt.

På vissa bostadshus kunde man också se hur de som hade råd hade satt in nya fönster, men de andra hade kvar de gamla slitna. Ingen samordning, utan flera olika typer av fönster. Ingen känsla för detaljer. Ibland hade de gamla förfallna, men vackra, byggnaderna ersatts med nya jättekomplex i äkta "öststatsbetong", men jag fick ändå uppfattningen att man nu förstått värdet i den gamla arkitekturen och hellre restaurerar än river. Men det tar tid och det behövs pengar.

Lördagen ägnade vi åt att vandra omkring i den gamla stadskärnan. Njöt av folklivet, fikade, hittade den lokala choklad-tillverkarens butiker, shoppade och skålade i mousserande vin i parken längs den gamla vallgraven där vakterna kom och körde bort de som satt på gräset.

På en av broarna över vallgraven sitter flera ingraverade hänglås, ditsatta av nygifta par som gemensamt kastar nyckeln i vattnet. Med jämna mellanrum tas låsen bort av ordningsmakten. Lite synd på en sann turistattraktion tycker jag.

Det var gott om turister, gatumusikanter, tiggare och möhippor. En uppklädd dam rörde sig till musik (vill man vara snäll kan man säga att hon dansade) för att skramla ihop lite pengar.

Många små stånd med hantverk, framför allt i bärnsten eller stickat, där mina väninnor ofta lyckades pruta när de handlade.

Vi åt middag på hotell Gutenbergs takterrass med utsikt över kyrktorn och floden Daugava. Jag åt en läcker grillad ost, en country cheese, som hette något i stil med Jans ost, den påminde om Halloumi men var inte alls lika gnisslig. Ugnsrostade grönsaker och en ristimbal med solros- och sesamfrösås till. Mycket gott!

Vi insåg senare att vi skulle bett kyparen skriva upp namnet, för vi ägnade en hel del tid åt att försöka hitta osten i mataffärer och på marknaden...

Under varma filtar i restaurangens mjuka stolar kom tröttheten ikapp oss, men den blåstes helt bort igen när vi kom ner på torget vid domkyrkan. Där finns Rigas största uteservering med levande musik på kvällarna. En underbar stämning en varm lördagskväll, med massor av folk och skön musik.

Vi satte oss under de stora parasollen och gasvärmarna med vin, öl och kaffe och bara njöt av sångerskan Zanna Blagovesenskaja och bandet Jusstone. Folklivet, värmen, musiken, upplevelserna, intrycken - vi kände oss som vi redan haft en hel semester!

Spårvagn tillbaka till hotellet där vi sov som stockar i hårda sängar på betongkuddar under betongtäcken och fick sedan avnjuta den intressanta hotellfrukosten...

På söndagen tog vi, liksom stora delar av lokal-befolkningen, tåget till Jurmala, kurorten vid Östersjön. Även här var kontrasterna mellan de upprustade trähusen och de förfallna slående. Men vilken miljö! Det ena utsmyckade trähuset efter det andra mellan de höga raka tallarna.

Vi promenerade längs gågatan och gick ner till stranden där söndagsklädd lokalbefolkning samsades med oss fritidsklädda turister.

En sen lunch åt vi på en mysig marint inredd restaurang med solig balkong. Jag åt spenat- och ostfylld lax och drack den goda lokala ölen i stort glas (bild i förra inlägget).

På kvällen gick vi tillbaka till uteserveringen No problem för att dricka av det goda billiga vinet och äta något lättare till middag. Nu var det Mirta & Co som spelade och det var inte alls lika bra. Gapigt och skrikigt.

På måndagen låste vi in vår packning på stationen och besökte marknaden i de gamla zeppelinarhangarerna. Ostar, korvar, kött, fisk, bröd, kakor, godis, frukt, grönsaker och pryttlar i mängder.

Ibland fick man smaka och expediten gav sig med liv och lust in i en konversation på mycket bristfällig engelska. Ibland fick man bara ett korthugget Njet som svar på sin fråga.

Utanför hallarna fanns massor av klädesstånd i varierande skick. En av mina väninnor skulle hålla upp ett tygstycke för att se hur det såg ut, men fick sig en redig utskällning på lettiska av damen i ståndet som slet tillbaka tyget och vek ihop det igen.

I allmänhet upplevde vi folket som väldigt tysta och buttra, kanske kuvade. Det var väldigt tyst på gatorna, inga skratt, knappt ens några leenden. Inga barn eller ungdomar hördes. En väldigt egendomlig upplevelse - och tänk er då fem fnittriga flamsiga stockholmstjejer som kontrast...

Sista kvällen åt vi middag inomhus på Blue Cow/Zila Govs eftersom det var mulet och hade regnat. Härligt gott kött och belgisk Leffe Brune serverad i riktigt Leffeglas i en vackert inredd restaurang - ja det är en måndagsnjutning som heter duga, det!

Hemma och i säng halv två på natten, självklart trött och omtumlad på tisdagen. Men nöjd! Oerhört, oerhört nöjd!

När jag nu googlar efter Zanna och Jusstone använder jag mig av googles översättningsfunktion. Ojojoj, det är roligt det. Får fram den här meningen:

Kom, mutter, kom, strålande, kommit att bli vad vi känner och älskar dig av hela mitt hjärta - en snäll, tankspridd, ljushåriga mus med flyg glasögon ovanpå - och trösta oss, den olycklige, hungriga och jagade!

Fototriss - avlång

Fick sms med veckans trisstema när jag
var på resande fot i Riga med omgivningar.
Just på söndagen tog vi tåget till Jurmala och promenerade runt
bland såväl söndagsklädd lokalbefolkning som strosande turister.


Överallt såldes bärnsten i olika former.
Nog är halsbanden avlånga där de hänger!


En avlång bänk längs den (av)långa gågatan,
uppbyggd av avlånga rumpvänliga träbitar,
behagligt patinerade.


Avlånga ölglas med svalkande innehåll satt fint
i sommarvärmen på en restaurangbalkong.

Fler trissar ser ni här.

Den som reser har något att berätta...

Ett charmigt hotell:

81 rum varav fem uthyrda - vi hade två av dem


Utsikt från ett hotellrum:

När evighetståget rullade fram, fick vi Auschwitzkänslor.


En generös hotellfrukostbuffé:

Något nektarliknande, mjölk, sylt och två sorters flingor


En kall frukosttallrik,
färdig och inplastad i väntan på gästen:

Något fiskliknande (inbakat i omelett?)
och en pirog med något apelsinaktigt.
Randig ost och randigt smör.
Och så ett stekt ägg! Jippie!