Tänk tillbaka på den 26 april. I Stockholm var det snöblandat regn. Våren kändes långt borta. Det var otroligt skönt att få lämna eländet!
Även om det regnade när vi kom fram till Nice
så var det ljuvligt att känna hoppet om varmare tider,
få andra vyer än snöblasket
och fylla sinnena med nya intryck.
Vi tillät oss gå vilse i den gamla stadskärnan, vimsade runt i gränderna utan mål.
Funderade på om min namne gjorde bra affärer.
Och som ni ser hade regnet lättat
så det var enormt avkopplande att kika runt och fundera på var vi ville äta middag.
Inspireras av udda skyltningar
och en butik med enbart tryffelprodukter!
Till sist blev det ändå
samma restaurang som när jag var här med tjejerna förra året. Restaurangen öppnade senare än de andra så maken trodde att vi skulle gå runt lite mer tills de öppnade, men jag sa att vi skulle vänta. När vi väl släpptes in hade kön blivit lång!
Denna gång tog jag en pizza. "Pizza bianca", sa jag såklart - det är ju ändå en italiensk rätt. "Pizza blanche" kom det direkt från servitrisen ;-)
Maken tog den fiskrätt jag valde i fjol, men slapp helt de
pyttesmå otäcka fiskarna som jag fick närmare 40 av den gången.
Eftersom jag inte klarade av att äta upp hela min pizza valde jag att avstå från efterrätt. Servitören kom ändå med tallrik även till mig och när makens crème caramel dök upp förstod jag varför. Bilden gör inte brylépuddingens storlek rättvisa. Den var gigantisk! Finns inte ens chans i världen att en person kan äta en så stor efterrätt!
Mätta och mycket belåtna vandrade vi tillbaka till hotellet (samma ställe som förra året)
och njöt av den ljumma kvällen.
Nästa morgon strålade solen och vi tog spårvagnen till flygplatsen för att hämta ut vår hyrbil.
Det finns också en innergård med några av Giacomettis säregna skulpturer.
