Sidor

31 juli 2018

Vi kör ut i Europa.


Jag har inte på långa vägar hunnit gå igenom de 5000 foton jag tagit under vår tre veckor långa bilsemester, men inser att jag får beta av några i taget. Har funderat över hur jag vill berätta om resan och allt vi gjorde. Tidigare har jag skrivit en sorts sammanställningar över olika platser eller så har bilder passat in på olika fototeman. Nu är jag inte längre med på några fototeman och dessutom vet jag att en del läsare gärna ser hur resan läggs upp, vad man kan hinna med på en dag, hur man kan resa.

Själv väljer jag att se inläggen som en dagbok i efterhand och har därför bestämt mig för att helt enkelt få ihop mängder, säger mängder, av inlägg i kronologisk ordning. Orkar ni inte läsa alla så förstår jag er!

Starten på årets bilresa har jag visat i min EFIT från avresedagen. Vi gick upp tidigt och kom iväg innan rusningen började i Stockholmstrafiken. Det tar fem och en halv timme till Helsingborg, 20 minuter på färjan, drygt två timmar genom Danmark till Rödbyhavn och sedan 45 minuter på nästa färja. Plus väntetider vid färjorna, men jag bokar alltid en tid eftersom jag vet att vi då inte behöver vänta. Denna gång var det bara att köra direkt på, vi hade väldigt flyt där.



Hotellet i Grossenbrode har vi bott på förr, så jag visste att det var genomförbart att köra dit och att stället var bra. Att se alla strandmotiv som hotellet kryllar av ger en skön semesterkänsla, även om det är aningens kitschigt.



Hotellet ligger precis vid stranden och en bit bort längs strandpromenaden finns flera restauranger. Två söner var med oss i början av resan och vårt familjerum bestod av två sammankopplade dubbelrum med var sitt badrum. Fräscht och snyggt.



Det var svalt när vi lämnade Stockholm, men här var det varmt, varmt, varmt och på den grekiska restaurang där vi åt vårt gigantiska grillfat var det precis så varmt och fuktigt som det nu är i hela Sverige. Inte sjutton kunde vi ana det då!

Efter den rikliga frukosten hann vi en halvtimme söderut innan de ringde från hotellet och berättade att vi glömt en vit påse. Okej, tänkte jag. Bara halstabletter och lite mediciner som vi kan klara oss utan. Men sedan insåg jag att min hörapparat också låg i påsen! I bilen tycker jag det är skönt att inte använda den, jag hör ju ändå även om volymen är lägre. Men att vara utan hörapparaten hela resan kändes inget vidare, så vi fick vända tillbaka.



Så började det regna, det blev trafikproblem och GPS:en tyckte att vi skulle köra andra vägar. Den är inte alltid att lita på, men nu hittade jag på dess nya rutt ett slott som hade lunchservering. Vi hamnade i Reinbek!



Ett pampigt tegelslott med spännande form och snygga fönsterluckor, eller hur!? Restaurangen fanns där nere vid den lilla baldakinen.



På entréplanet var det inte öppet för lunch utan vi gick upp en trappa



och klev in i ett stort rum där det bara fanns två andra gäster.



I väntan på vår mat njöt vi av lugnet och det vackra taket.



Jag åt en kyckling- och grönsaksgryta med potatismos som var riktigt god.




När jag planerar en resa brukar jag leta information på Tripadvisor, Google, hemsidor, bloggar och böcker. Det är viktigt att vara källkritisk och läsa mellan raderna, för alla recensioner går inte att lita på. Sedan gör jag en lista på olika saker som kan ses, platser som kan besökas och vägar som kan köras. Någon lång resdag är okej, men inte flera på rad.

Hotell bokar jag oftast genom Booking, men även genom orters hemsidor eller andra uthyrningsföretag. Ser till att allt som går är avbokningsbart utan kostnad och hinner ofta ändra bokningarna om jag hittat smartare lösningar som kanske ger kortare bilresor eller möjlighet att besöka något jag i första läget inte kände till. Eftersom vi har fyra barn har vi under åren inte kunnat resa utan att boka i förväg och det sitter i. Plus att jag tycker att planeringen av en resa är halva nöjet! Sedan betyder inte det att planeringen följs till punkt och pricka utan saker kan strykas för de inte hinns med eller så hamnar man på ett slott man inte visste om, som denna vår första dag i Tyskland.

Nästa reseinlägg kommer att handla om ett planerat resmål som jag inte hunnit förbereda mig tillräckligt inför, men som - visar det sig - var helt rätt i tiden!

23 juli 2018

I ett rasande tempo mot förväntad avkoppling


Det blev en stressig vecka med långa svettiga arbetsdagar i butiken. När det är varmt har jag dörrarna mot gatan öppna på ett sätt som gör det omöjligt för mig att stänga till och gå på toa. Alltså dricker jag inte mer än jag måste och då kan ni ju ana hur jag mår? Men det var trevliga dagar med många turister och god försäljning. Och sena kvällar då jag behövde passa mina föräldrars trädgård, min egen trädgård och hinna en hel del praktiskt.

En kväll provade jag en annan resväg hem, eftersom gröna t-banelinjen var som ett kollektivt värmeslag när alla resenärer skulle till pendeln på Odenplan. När jag gick över Strömbron kunde jag inte låta bli att fotografera de sorgliga resterna av stadens vackra planteringar.



På fredagskvällen efter jobbet drog jag igång med att baka två pajer och grädda pannkakor på en liter mjölk. Vi skulle ta nattbåten till Gotland och i mina föräldrars stuga hade brunnen sinat. I många år har vi fått hämta dricksvatten i Hamra eftersom brunnsvattnet inte är tjänligt att dricka, men nu var det också svårt att diska. Jag ville underlätta genom att laga mat hemma för att ta med.

Mina ögon gick i kors av trötthet när vi körde till Nynäshamn för att ta färjan kl 02.30. Inte kunde jag sova på båten heller, för det var så kallt!

Näe, nu får det vara slut med fakirfärjor för mig! Hur vackert det än är att komma till Öjn i morgonljuset så är det inte värt att sova bort halva dagen därpå och ändå vara smågroggy när man försöker vakna.



Pappa hade sagt att det var väldigt torrt, men jag var inte beredd på den sorts torka som mötte mig. Hade mer tänkt på höstfärger och den "normala" torrhet som brukar vara i augusti. Nu ser här helt förskräckligt ut!

Pappas bin har ingen mat eftersom inget blommar, han måste mata dem med sockerlösning. Det lär inte bli någon honung alls i år.



För att öka på eländet ligger mamma på Visby lasarett med en svårbehandlad infektion. Pappa hade kört dit henne redan på tisdagen och nu väntar vi på besked om hon ska skrivas ut idag eller stanna ännu längre. När pappa besökte henne i lördags satt katten länge och undrade vad som hände och varför vi var där. Han saknar mamma väldigt, men accepterar såklart pappa när hon inte är nära.



Vi försöker koppla av så gott det går. Min magra seniga pappa lägger sig på trägolvet på morgnarna och gör situps och armhävningar innan han cyklar ner till stranden för att tvätta sig. Min korpulente make tittar på och följer sedan med på morgondoppet.

Jag och sönerna cyklar till stranden betydligt senare och badar i det varma vattnet. Algblomningen kan anas men har inte gjort en soppa av vattnet. Än.



Jag hade med gamla lakan för att riva till trasor. I vävstolen har jag två färdiga mattor sedan några somrar tillbaka, men det finns fortfarande varp kvar som jag hoppas kunna väva slut nu.

Jag var nära att glömma att jag skulle ha trasor med, så det får väl kallas för tur att jag snabbt kunde få fram slitna lakan ur förrådet hemma, även om det inte blev så mycket blått som jag förstås skulle vilja.



På rullen nedtill syns förra årets väv, igår hann jag väva en bit med de nya trasorna i betydligt ljusare färger.



Den breda vita biten nere till höger är blivande fransar, men det till vänster därom är min nya väv. Jag vet inte om jag gillar det jag gjort än, men försöker skapa någon återkommande randning så kanske det blir snyggare.



Igår kväll var vi på kultbiografen i Burgsvik. Så långt från lyxiga stolar och surroundsystem man kan komma. Det var nästan fullsatt och den obligatoriska pausen mitt i filmen var välbehövlig både för rumpan och syret. Pausen beror på att man förr var tvungen att byta filmrulle då man bara hade en projektor, med dagens digitala filmer behövs den inte längre av tekniska skäl.

(Biografen drivs av Eurostar, som också drev Fontänen i Vällingby. Jag skrev om sveket mot dem här. Saknar dem så, men är tacksam för att de nu har flera biografer runt om landet.)

Det blir en speciell stämning när man går ut i den ljumma kvällen och sträcker på benen för att sedan se vidare på filmen. Och när den var slut applåderade hela salongen. Underbart!

Vad vi såg? Mamma Mia - here we go again.

15 juli 2018

EFIT - vinbär och fotboll en stekhet söndag i juli


Dags för en ny EFIT - Ett Foto I Timmen - och jag har varit bortrest sedan förra gången. Kom hem i fredags kväll och har förstås haft fullt upp med allt som behöver tas omhand efter en resa.

Idag är vi flera som försöker fotografera vår dag varje timme, du hittar alla andra här.



8
Sitter i godan ro i hängstolen med dagens första tebalja
när jag ser på mobilen att det är EFIT!
Bara att dra igång, med andra ord!



9
Lilla Molly behöver nya frön.
Tänk att skopan vi använder är från barnens vällingpaket en gång i tiden.
Inte så konstigt att handtaget är trasigt.



10
Dags att börja bry sig om trädgården.
Först hjälpte en granne oss,
sedan äldste sonen.
Det har gått bra, men jag kom minst sagt hem i sista stund för en del växter.
Usch, så torrt här är!



11
Så här ser entrérabatten ut med funkior som börjat blomma.
Nu ska blommorna klippas bort och en del överblommat ska rensas.
Jag ger mig på ogräset framför verandan också.



12
Så här ser det ut när blommorna (som ju är ganska fula) är bortklippta.
Visst blev det mycket prydligare?



13
Sönerna och jag plockar vinbär.
10 kilo röda, halvannat svarta.
Det är 30 grader i skuggan, men vinbären står i solen.



14
Ett halvkilo vita vinbär fanns det också.
Nu rör jag till det i köket, kokar gelé på de röda och sylt på de svarta.
Det kokar över på spisen.
I ugnen steriliserar jag glasburkar.



15
För att ni ska få se något annat än köket går jag ut till maken
som fräser lister till badrumsspegeln enligt mitt önskemål.



16
Äntligen är sylten klar, men gelét står och rinner av.
Det tar en evighet trots att jag inte använder silduk utan Saftmajan.

Jag hinner inte klart före VM-finalen och sedan ska vi grilla.



17
Matchen är igång.
Heja Kroatien!



18
Plockar sallad i pausen och lägger den i blöt
så den blir krispig.



19
I saftflaskan har det varit rödvin som rest runt med oss lite väl mycket.
Det blir godare när vi häller i en liten skvätt Crème de Cassis,
något vi lärde oss i Bourgogne för något år sedan.
En "Cardinal" till skillnad från Kir som ju görs med vitt vin.



20
Vill inte gå in, sitter kvar ute
och spelar Sagrada med äldste sonen.



21
Sonen går in före mig men kommer strax ut
och påminner mig om geléet
som inte hanns klart före fotboll och middag.
Suck.



22
Äntligen är allt klart och "bara" disken kvar.
Burkar har läckt, så jag har fått hämta nya och sterilisera dem.
Tre tioliters grytor plus saftmajan ska också diskas.



23
Fyller vatten i stenfontänen
och ser hur sovrumsfönstret står på vid gavel.
Det lär behövas.
Hör att det varit 33 grader här i Stockholm idag.
Nu ska jag jobba i Gamla Stan veckan som kommer.
Pendeltåget går inte, stationer är stängda
och min tunnelbanelinje går inte till Gamla Stan.
Hur tänkte jag när jag bokade just de här dagarna i butiken?

06 juli 2018

Skaldjur i ostronens högborg


Jag måste få lägga in några foton från Bretagne innan vi far vidare härifrån! Så här fint firade vi åttondelsfinalsegern som vi fick se på knackig överföring på datorn eftersom vi inte kunde hitta matchen på fransk teve! Va?! Så nonchalant att inte sända alla matcher ...



Dagen efter åt vi på en betydligt mindre och mycket trevligare restaurang i andra änden av Cancales hamnpromenad. Maken åt ostron till förrätt, färskare än så här går de inte att få!



Cancale ligger i Mont Saint Michel-bukten och är världsberömt för sina ostron. Från hög höjd kan man se odlingarna, eller del av dem, när det är ebb.



Det är bara hur mycket som helst!
Och till höger ser ni samma lilla fyrtorn som var på första fotot.



Ute i vattnet anar man de odlingar som inte når vattenytan. Rad på rad på rad.



På närmare håll ser man lite mer av de oskattade odlingarna, eller vad de nu kan kallas.



Men vi har såklart ätit musslor också. De här var ganska små men otroligt goda. Såsen var fantastisk! Att de sedan kostade hälften av motsvarande portion i Brygge, ja det gjorde inte saken sämre. Storleken har inte alltid betydelse.



Musslorna åt vi längst ut på Pointe Grouin, dit vi vandrat längs GR34 som vandringsvägen heter. En nätt sträcka på 13 km längs kusten. Efter att vi ätit upp gick vi tillbaka :-)

Så en liten hälsning från ett soligt och svettigt Bretagne! Bilderna är självklart klickbara. Håll nu tummarna för att vi hinner till nästa hotell i tid för matchen kl 16. Rackarns omplaneringar jag får göra hela tiden när landslaget går och vinner. Kärt besvär kan det väl också kallas.

Vill du se lite fler bilder lite oftare kan du kika på mitt Instagram, även om du inte har eget konto.