London dag 4: Exhibitionism

Fortsättning från London dag 3.
Vi somnade en stund efter midnatt i rummet som inte längre luktade lika starkt av färg.

Strax efter kl 2 väcktes vi av ett vidrigt högljutt larm. Dottern, som bott på stökigare ställen i London, var snabbt uppe och tände lampan för att samla ihop sina saker och få på sig skorna. Jag var groggy av sömn och tyckte att hon skulle släcka/stänga av lampan/larmet, sedan började jag dra i gardinen eftersom fönstret inte ska vara öppet när man öppna dörren om ifall att det verkligen brinner. Så tittade jag ut genom dörren och det fanns ingen brandlukt i korridoren, bara ett flicka som tittade ut genom en annan dörr och ropade på sin mamma.

Min dotter undrade vad jag höll på med.

Så jag tog lydigt på mig skorna och jackan, drog mobilen ur laddaren och kollade att dottern tagit rumsnyckeln innan jag sömndrucket följde efter henne ut. Det var ett tyst lämmeltåg av hotellgäster som tog sig ner för trappan och ut på gatan. Där stod vi i en salig sömnig blandning, asiater i små pyjamasbyxor, barfota gäster i övrigt fullt påklädda, och så jag i nattlinne, jacka och kängor men utan trosor. Om ni visste hur naken man känner sig när man står med en massa okända människor mitt i en storstad och nattluften sveper in mellan benen!

Inte var det någon brandman i närheten heller.

Efter några minuter fick vi gå in igen. Någon hade rökt på rummet och utlöst brandlarmet. Nu luktade det färg igen på vårt rum och det var svårt att somna om.

Men vi hade en tid att passa och kunde inte ta sovmorgon. Högst upp i huset fanns studenternas matsal och där serverades frukosten som var helt okej. Tyvärr var vi inte så hungriga.

Vi tog tunnelbanan till Sloane Square och promenerade den korta biten till Saatchi Gallery där den stora utställningen om Rolling Stones nyligen öppnat. Utställningen är inspirerad av ABBA-museet i Stockholm och var mycket sevärd med en fantastisk samling av udda och intressanta saker/minnen/omslag/historier/instrument/kläder/videor mm mm som har med Stones långa karriär att göra.

Jag hade köpt biljetterna i förväg på nätet, men när vi var där såg det ut som att det fanns biljetter att köpa på plats också. Hur det är senare i sommar vet jag inte, men utställningen varar bara till 4 september och är mycket sevärd!

Vi fick förstås inte fotografera, så mina bilder kommer från dekorationerna på King's Road.

Utställningen avslutas med en verklighetstroget uppbyggd backstage där man står bland trunkar och rekvisita och hör konsert- och publikljud från den fiktiva scenen. Sedan går man ut och ser en låt från en 3D-konsert där man känner sig som om man var på plats. Vi studsade lyckliga och uppfyllda ut från galleriet!

Vi smet in på de fina smågator som korsar King's Road och visar att det faktiskt går att bo småskaligt här, mitt i smeten.

Prunkande blomning (kamelior!) och vacker arkitektur, blott några steg från den trafikerade affärsgatan.

Sedan åt vi lunch, hämtade våra väskor på hotellet, tog tåget till flyget, flyget till Skavsta och flygbussen till stan där maken tackolov hämtade upp oss vid midnatt. Trötta, men mycket nöjda med våra välmatade dagar. Vi borde minsann stannat ett tag till ...

Torsdagstema - I like

London dag 3: Alice och katterna

Jag önskar att jag hade några fina bilder från dagens keramik att lägga in som torsdagstema, men en grej jag kämpat med gick sönder när jag glaserade den och "åbäket" från tidigare gång skulle jag helst slänga i soptunnan. Alltså får det bli mera London, en stad I like!

Fortsättning från London dag 2
Mellan Euston och British Museum låg studenthemmet som jag bokat rum på vår sista natt i London. När studenterna har lov hyrs rummen ut som hotellrum, billigt och med toppenbra läge. Enkel standard förstås, med gemensamma toaletter och duschar i korridoren, men också med fullt utrustat kök att använda. Personalen var otroligt hjälpsam när vi kom långt innan incheckningstid och såg till att vi fick ett rum. Dessvärre var korridoren (och rummet?) nymålat så det luktade starkt av målarfärg - det måste ha varit rent av hälsovådligt!

Vi öppnade fönstret och lät det stå öppet tills vi kom tillbaka sent på kvällen och det hjälpte en hel del.

Sedan gick vi till British Library som är en modern tegelbyggnad med stor gårdsplan och läcker entré.

Viss kontrast mellan biblioteket och Kings Cross Station där bakom!

Boken om Alice i Underlandet fyllde 150 år förra året och och utställningen med de många konstnärer som illustrerat henne sjöng på sista versen i biblioteket. Tyvärr fick jag inte fotografera i utställningen, så bilderna kommer från den lilla pop-up-shopen som tackolov fått förlängd öppettid till utställningsslut. Tyvärr var inte Tove Janssons illustrationer alls med på utställningen, det gjorde oss lite besvikna. Men det fanns väldigt mycket annat intressant att se och läsa.

Och så handlade vi såklart lite i butiken innan vi, som det slumpat sig, återigen vandrade längs Brick Lane på väg till nästa punkt på programmet.

Jag hade hittat Lady Dinah's Cat Emporium när jag egentligen letade efter Afternoon Tea-ställen och eftersom dottern nästan glömt allt vad boxrar heter och blivit kattmänscha över natt, så bokade jag bord här. Man måste nämligen boka bord på detta populära ställe i god tid, även om det kan finnas drop in-platser kan man inte lita på det.

Detta är ett café på katternas villkor. Och då menar jag verkligen på katternas villkor! Man får börja med att tvätta händerna och lyssna på reglerna innan man får sitt bord. När man gjort sin beställning har man fritt fram att gå runt på caféet för hälsa på och leka med katterna.

Katterna har sina egna leksaker, broar, hyllor, kojer mm och får självklart inte gå upp på gästernas bord eller bli matade. De får inte bli störda om de sover, utan man får snällt vänta till en katt behagar bry sig om att man finns till - så där som ju katter gör.

Vi åt bagels och en vegansk apelsinchokladkaka som var suveränt god. Dottern sa att kaffet (med katt i skummet - ser ni?) var det bästa hon fått i England. Och som sagt, allt var väldigt hygieniskt och inte på något sätt värre än att vara hembjuden till en vän som har katt! Anledningen till att jag skriver detta är att några av mina vänner rynkat på näsan och tyckt att det låter äckligt med kattcafé. Det var det verkligen inte. Dessutom fanns överallt sådana där handrengöringsautomater så att man kunde sprita (?) sina händer om man klappat katt innan man skulle äta.

Personalen älskade verkligen sitt jobb och berättade gärna om de olika katternas personligheter och egenheter. Alla katter här är hittekatter och dessutom blandras, vaccinerade och sammanförda som en familj så att de trivs tillsammans.

Att stället var fullbokat innebar inte att det satt gäster vid alla bord, det hade säkert blivit för mycket för katterna och dessutom blev det lättare att vandra runt även för oss tvåbenta när det inte var folk överallt. Barn under 12 är inte tillåtna här, jag anar att de kan störa katternas frid.

På väg tillbaka längs Brick Lane såg vi denne man stå och sjunga till inspelad musik.

Och på andra sidan filmades framträdandet. Vi gick diskret bakom kameramannen för att inte störa.

Men mannen i hatt på den här bilden (klicka så blir den större), han vinkades fram när han tänkte gå undan, så han gick rätt emellan sångaren och kameran. Ser ni den här videon någon gång så vet ni att jag och dottern står där och ser på just när hattmannen passerar :-)

Dessutom lät låten riktigt bra!

I den här delen av London - ja i stora delar av staden faktiskt - var det byggen på gång. Massor av byggkranar! Undrar hur många av Europas städer som får sådana här datorritade fyrkantiga opersonliga lådor uppsmällda just nu. Kunde de åtminstone få lite stil?

Vi tog oss till södra sidan av Themsen, det var varmt och soligt även om molnen på den här bilden ser lite oroväckande ut.

På South Bank satt folk i kvällssolen och njöt, de flanerade längs kajerna, de joggade eller bara stod och såg ut över vattnet. Vi hade behövt mer tid, kände vi!

Men vi hämtade ut våra musikalbiljetter, förköpta på nätet, i den betongkloss som är National Theatre.

En betydligt mer personlig och spännande byggnad än de som byggs i norra delen av staden, tycker jag!
Fast ful. Brutalbetong!

Och så blev det en kombination av Alice och katterna när vi såg Damon Alburns (Blur, Gorillaz) musikal Wonder(dot)land där Alice förflyttats till modern tid och datorspel. Många väldigt bra och moderna grepp som fick ungdomarna i publiken att jubla igenkännande. Och självklart mycket bra musik!

Fantastiska animationer gav färg och dataspelskänsla åt föreställningen. (Den här bilden är dock från pausen.)

Vi hade inte hängt in några kläder i garderoben, men det visade sig att där fanns en utställning med Alice-tema.

Färgglad och rolig den också!

Och självklart med massor av datateknik. Dottern skrattade gott åt mig när mitt ansikte doldes av Cheshirekatten!

Glada och nöjda med dagen vandrade vi till vårt hotellrum för en god natts sömn. Trodde vi.
Men det är en annan dag. Ett annat inlägg.

Torsdagstema - I like

London dag 2: på Hogwarts

Med tåget från Euston tog vi oss på en halvtimme till Kings Langley och sedan taxi till vårt pubhotell, en byggnad från 1642 med mycket charm, takbjälkar och knarrande golv.

Recensionerna hade varit blandade om stället, men vi fick ett trebäddsrum som var stort och rymligt. Tv, vattenkokare, igensatt eldstad och eget badrum. Mer om detta längst ner i inlägget.

Men det visade sig ju att eftersom det var söndag hade köket stängt tidigt och nästa morgon började inte frukosten serveras förrän kl 9. Vi som skulle vara på Warner Bros Studios ungefär så dags! Och som var så hungriga nu!

Den underbara damen som skötte både puben och vår incheckning sa att vi gärna fick handla mat hos indiern runt hörnet så skulle hon duka fram det vi behövde för att äta i frukostmatsalen. Dessutom bokade hon taxi åt oss till de två kommande morgnarna, så det var klart.

Maten vi köpte var god, men onödigt riklig, då kläckte dottern idén att vi kunde spara överflödet till nästa dags frukost! Och eftersom vi hade säkert 30 cm mellan ytter- och innerfönster, där dessutom ytterrutan var trasig och en bit glas saknades, ställde vi maten där. Hur kall indisk mat smakar till frukost, äten direkt ur förpackningarna med tesked, ja det behöver ni inte ens tänka er. Men vi blev i alla fall hyfsat mätta!

Så tog vi taxin till Warner Bros Studios där mycket av Harry Potterfilmerna spelades in. Jag var där för några år sedan, men då var dottern inte med. Nu var resan och besöket hos Harry hennes julklapp från mig. Vi hämtade ut våra förköpta biljetter i automaten, skaffade audioguide (den har massor, säger massor av extra information) och ställde oss i fållan för att komma in på vår bokade tid.

Att kliva in i stora salen på Hogwarts är magiskt. Helt magiskt. Dottern konstaterade att hon inte skulle sminkat sig innan.

Jag tänker inte skriva något om detta fantastiska ställe, jag kan bara konstatera att är man förtjust i Harrys filmvärld så ska man absolut boka biljetter hit och sedan njuta av allt som finns att se och lyssna på. Det är helt överväldigande och mycket, mycket intressant!

(Praktisk info: Man tar tåget från Euston Station till Watford Junction, där finns speciella bussar som tar en vidare till filmstudion. Blir man hungrig finns en restaurang vid entrén och en annan ungefär halvvägs in, den hade byggts ut väsentligt sedan jag var där förra gången.)

Vi tillbringade 8 timmar här (rekordet lär vara 13).

Efteråt promenerade vi tillbaka till puben, det tog en halvtimme eftersom vi behövde runda hela studio-området, men solen kom fram efter ett rejält regn, magnolian blommade och fåglarna sjöng. Det var ett bra sätt att låta Hogwartsbesöket sjunka in.

Vid puben stod en gammal telefonkiosk som gjorts om till bokbod. Tag en bok och lägg dit en annan, var uppmaningen. Nu hade jag ingen att lägga dit, men när hyllorna var fulla skulle man inte lägga böcker på hög så jag tror jag är förlåten.

Jag tog nämligen den bok av David Nicholls ("the man who made a nation cry") som ligger på min säng. Gillade En dag skarpt (filmen är ok, men boken är SÅ bra!) och köpte sedan Vi som jag inte alls tyckte var lika bra. Nu kan jag läsa The Understudy och se hur den är.

Ser ni förändringen på sängen bredvid? Hela madrassen är borta, den försvann när vi åt middag nere i puben - en mycket god middag, dessutom. Med all nakenhet avslöjas nu att den där sängen bara hade fäste (pappskiva?) i övre änden av sängen. Den nedre hölls enbart ihop av tyget som på bilden trycks ner av min resväska.

I badrummet hade en kakellist bakom toalettstolen lossnat och fått ligga. Den sneda väggen över trapphuset var så smutsig att någon tidigare gäst dragit sitt finger genom smutsen och lämnat ett spår. Det vi trodde var papperskorgen på toaletten visade sig vara taklampan som fallit ner.

Badrumsfläkten fungerade inte, visst är det konstigt?
Och heltäckningsmattan var full av chokladsmulor bredvid min säng.
Tackolov var lakanen fläckfritt rena och vi sov väldigt gott!

Nere i frukostmatsalen stod en charmig samling tekannor. Engelsmännen är ju lite knäppa när det gäller te.

I pubdelen åt vi vår middag och här fanns den gamla eldstaden dränkt i rinnande stearin. På kvällen var ljusen tända, vilket gav den rätta Leaky Cauldronkänslan. Ovanför syns årtalet 1642 och taket har mörknat av alla ljus. Vi satt vid fönstret där det vackra gamla taket fortfarande var vitt!

Ja, här syns stearinresterna tydligt! Inget för pedanten, direkt.

Bredvid eldstaden stod ett signerat fotografi av de tre kändisarna som tillbringat så mycket av sin barndom i filmstudio.

Jag gillade stället, trots uppenbara brister, för personalen var fantastisk, maten var super, ölen var billig och rummet kostade bara £50 natten. Då ingick inte frukost, men den kostade vi på oss andra morgonen då vi hade lite mer tid på oss:

Dottern fick en vegetarisk Full English Breakfast med Hash Browns (typ potatisbullar), svamp, quornkorv, vita bönor, tomater och ägg.

Jag valde rökt lax med äggröra, serverad med rostad "muffin" istället för toast. Och så tömde jag tekannan, så personalen fick göra nytt te till senare frukostgäster ...

Sedan tog vi vår taxi och tåget tillbaka till London, men det blir ett nytt inlägg, en annan dag.
Om dag 1 och Londons marknader kan du läsa här.