Sidor

26 februari 2017

Nattliga besök och frosseri


Fredagen är dokumenterad i en hel EFIT, lördagen blott med denna bild. Städning, handling, packning och Melodifestivalen tog jag inga bilder på. Istället visar jag en usel mobilbild från en helt fantastisk konsert som gick senare på kvällen på SVT2. Två pianister som spelade Ravels Bolero och Stravinskys Våroffer (plus ytterligare ett stycke av Ravel) i ett helt makalöst häftigt arr!

På söndagsmorgonen åkte maken och Lillhunken till fjälls, för nu är det sportlov. Men jag väcktes innan dess, redan kl 04.30, av en duns och en knackning på ytterdörren. Tassade upp och såg att utelamporna lös. Kikade ut genom ett fönster och får se en resväska på trappan! Fotspåren går tillbaka ut genom grinden och när jag spanar från verandan ser jag en vinglande man gå bortåt.

Jag går upp och väcker min vapendragare i natten, Äldste sonen, för att slippa ta hand om det hela ensam. Han är inte helt lättväckt, men tillsammans tar vi in väskan och öppnar den. En handduk, ett par badbyxor, strumpor och inte så mycket mer i en alldeles för stor väska. Sonen tror att det varit tjuvgods i den och tycker att jag ska ringa 114 14, vilket jag gör. Man vet ju inte om det händer fler konstigheter som de kan koppla ihop senare.



Vid grinden syns det att väskan dragits in på vår tomt utan tvekan och att fotspåren sedan går vidare. Spåren rakt ut är mina. Det enda som är bra med nattens snöfall är de tydliga spåren!



Vi ställer ut väskan på trappan, ifall att den som lämnat den hos oss tycker att han ska hämta den igen. Och för att maken inte ska ta med den i bilen till fjällen. (Han tog med soppåsen på en resa en gång, så man kan aldrig vara helt säker.)



På morgonen följer jag de vingliga spåren (jämför det raka bilspåret med väskans färd!) och blir ganska förvånad när det slutar vid ett hus knappt två kvarter bort! Rullgardinerna är neddragna, så jag avstår från att ringa på. Går till vår 92-åriga granne för att skotta hans uppfart (Lillhunkens uppgift, men han sitter redan i bilen på väg norrut) och när jag kommer hem letar jag rätt på telefonnumret till huset där väskan startat sin färd.

Strax före 10 ringer jag och väcker en yngling som knappt tror sina öron. Men han blir snart ganska fnittrig för väskan tillhör en vän men har fått fötter med en helt annan vän. Framåt 12 står det fem fnittrande grabbar utanför min dörr för att hämta väskan. De berättar att han som tagit väskan blånekar. Tur att det var nysnö så jag kunde följa spåren, annars hade de aldrig vetat vad som hänt med väskan!

Och jag får då berätta för dem om vad som hände vid samma tidpunkt (04.30) på onsdagsmorgonen. Då väckte nämligen Äldste sonen mig (för då var det jag som sov tungt) eftersom det stod en man och bankade hårt på vår ytterdörr! När vi öppnar visar det sig vara en berusad asiatisk turist som inte kan vare sig svenska eller engelska och dessutom bara har 2% batteri kvar på mobilen. I mobilen finns en halvdesperat man som undrar var vännen är och om det finns bussar nära eller om vi kan hjälpa honom med en taxi. Jag ringer taxi som kommer på fem minuter och mannen åker iväg.

Det är lite svårt att somna om efter sådana uppvaknanden, så nu vill vi gärna att det är lugnt ett tag framöver!


Ikväll bjöd jag Äldste sonen och den utflyttade Mellangrabben på grillbuffé på restaurang Grill på Drottninggatan. Med specialerbjudandet genom Bookatable var det 50:- billigare per person. Massor av olika grönsaksrätter och såser till fyra olika grillade köttsorter plus salsiccia. Så gott!



Restaurangen är uppdelad i olika teman och vi satt i den burleska. Ett långbord med uppklädda tjejer som firade en födelsedag på ena sidan och ett litet liveband på andra. Mysigt!

Och så var det förstås efterrättsbuffé. Chokladtryfflar, chokladfondant, belgiska våfflor med sylt och grädde samt Crème Brûlée. Nu behöver vi inte äta mer den här veckan.

Monthly Makers - loppisbidraget


Jamen det var ju den där tallriks/tavel-hyllan jag köpte på Erikshjälpen för några år sedan. Den som jag inte hittat var den kunde/skulle sitta. Jag vet inte hur många gånger jag gått runt i huset för att hitta lämpligt ställe.
Nu tänkte jag tvinga mig själv att använda den till Monthly Makers tema loppis.



Och plötsligt händer det!
Hyllan är precis lika lång som nedre listen till fönstret över köksdörrsöppningen!
Från dörrfoder till dörrfoder skiljer det två millimeter!



Så jag målar hyllan vit i femtioelva lager färg för att täcka det bruna.
Jag gräver fram keramikblommorna jag gjort tidigare. De med turkost glas i.
Jag målar bladslingan i en duvblå färg, för det är den som jag har hemma. Det blir blaffigt.
Jag torkar av en del av färgen och limmar dit blommorna.



Med en blå tuschpenna ritar jag bladnerver och slingan.
Några timmar senare ritar jag dit prickarna.
Ytterligare några timmar senare inser jag att det var bladens form jag borde gjort allra först.
Nu är det hela ganska kladdigt, men ändå lite kul.



Så sätts den upp på sin perfekta plats.



Lite knäppt, men det passar rätt bra med mig.

Mitt Monthly Makers-bidrag förra månaden verkade inte fastna hos Jessica, kanske att jag hamnade i skräpkorgen? Vill ni se det enkla jag gjorde på temat kontrast så finns det här.

25 februari 2017

EFIT - en isande februarifredag


Denna fredag är det återigen dags för EFIT - Ett Foto I Timmen!


07.30
I morgonrutinen ingår som vanligt att mata fåglarna både ute och inne.
Dessutom har jag matsalens väggar fyllda av tavlor med fåglar.
Och forsythian har slagit ut i rumsvärmen!



8.30
Första tebaljan är slut och andra ska fixas.
Favoriten till vänster, en klassiker från Sibyllans och numera även NK.
Det högra burkarna med sitt te köpte jag i Köpenhamn,
men den rosa burken blev ganska snart omöjlig
att öppna utan att knöla till burken.
Jag kontaktade Perch's och de skickade mig en ny, full med te!
Det kallar jag kundvård!



9.30
Kikar besviket i brödburken.
Det blir en tallrik yoghurt istället.



10.30
Röjer undan mina projekt på köksbänken,
tömmer diskmaskin och lägger tidningar i återvinningen.
Höjer värmen i ateljén så jag kan jobba där inne om en stund.



11.30
Hämtar en portion av Lotta Lundgrens underbart goda kålpudding ur frysen.
Yoghurten mättade inte så länge.



12.30
De alster mina glaskursare gjorde förra helgen läggs i ugnen.
Vissa bitar har jag fått tejpa för att de ska ligga kvar.
Det räcker inte med limmet.
Tejpen brinner bort i ugnen och syns inte.



13.30
Själv ägnar jag mig mest åt att återbruka glasalster
som av olika anledningar inte blivit bra.
Gör några små prov av helt nytt glas också
för att veta hur det ter sig.



14.30
Solen skiner in genom ateljéns dammiga fönster
och visar vilken röra här är.
Jag skulle behöva mycket mer plats,
men vi byggde ateljén innan jag köpte ugnen
 och ugnen är betydligt större än vad jag trodde jag skulle ha.
Köpte den begagnad och det var ett rent fynd!



15.30
Ugnen är igångsatt och jag har hämtat in posten.
Mitt franska magasin har kommit!
Nu blir det mys på glasverandan.

 

16.30
En jämn match pågår, men jag blir tokig på att inte få vokaler!

 

17.30
Man kan visst lära gamla hundar att sitta.
Jag vägrade äta surkål förr,
men efter att vi hade tyskt tema på en tjejmiddag
har jag insett att det är gott.
Speciellt om man som jag lagar till den
med lök, äpple, kummin, buljongtärning, lagerblad och vitt vin.
Undrar hur min mage mår sedan;
kålpudding till lunch och surkål till middag ...



18.30
Ytterligare ett exempel;
jag gillar inte Weissbier men just det här fick jag smaka i München i somras
och det var så gott att vi köpte det med oss hem.
Nu passar det till surkål och bratwurst.



19.30
Maken har hjälpt mig ta bort etiketterna
från några flaskor som ska plattas till i ugnen.
Ingen av dem är dock från middagens öl.



20.30
Tittar vi på filmen Pride.
Den var bra!



22.00
Behövs det inkokta plommon med vaniljglass
för att lindra nyhetsrapporteringen om T***ps senaste idiotier.



23.30
Lyssnar på smakproven av festivalbidragen.
Gillar inget vid första lyssningen.
Sedan kryper jag i säng.

24 februari 2017

Vintern 2017 - återkomsten


Jo, jag visste ju att den skulle komma tillbaka, vintern. Men jag ville helst slippa. Trots ymnigt snöande på onsdagen är januaris snöhög utanför grinden borta. Mest beroende på att Lillhunken slängde ut den i gatan när det var töväder, men också för att nysnön blev regn blev is.

Fåglarnas vårsång kom av sig och sidensvansarna hittade till mitt matbord. De brukar förebåda kyla och snö, men nu får det allt vara nog av den varan!



Mina vintergäck hade hunnit bli flera, de står där snön tinar bort först. Till mars månadsbild hoppas jag kunna bidra med något betydligt trevligare!



I en av grönsakslådorna hade mangold börjat titta upp, så där hann jag lägga över ett fönster strax innan snön föll. Om det skyddar det minsta vet jag inte. Kanske hade varit bättre med snötäcket?

19 februari 2017

En sådan där helg igen!


Efter en veckas förkylning var det skönt att kunna gå på tjejmiddag igen. Himla trött var jag innan jag kom dit, men nog piggnade jag på mig efter en god fördrink!

Håll med om att den rutiga duken ger bordet en mysig bistrokänsla!



Vi fick den supergoda rostbiffssalladen som jag gör i förenklat skick, men som värdinnan (som alltid lagar köttet själv, vilket förstås gör rätten ännu godare!) nu varierat med tomatpesto och ugnsrostade småtomater.



Vi provade ett antal olika rödviner, varav ett ratades totalt då det luktade vita bönor i tomatsås (alternativt permanentvätska, en doft jag inte känner till). Sedan serverades en underbar saffransglass med rom och hackad Schweizernöt.

Tackolov hade maken redan tidigare erbjudit sig att hämta mig när det var dags, för nu var vi fyra småtrötta tjejer som uppskattade att köras hem till förorten istället för att skumpa tunnelbana och buss missinassen.



På lördagen jobbade jag i butiken i Gamla Stan och fick med mig den utflyttade Mellangrabben hem.



Vi åt kött, hasselbackspotatis och goda ostar innan kvällens mellofest som här får illustreras med en suddig bild på herrarnas snacksskålar. Den närmaste innehåller rotfruktschips från Lidl och den är min.



Så blev det söndag och jag höll glaskurs i matsalen. Bakade en mäktig chokladtårta som kursdeltagarna fick mumsa på, men den slipper ni se bild på ;-)

Ikväll såg vi Så ska det låta. Återigen en av de inspelningar jag varit på och minsann syntes jag i bild en liten stund.

18 februari 2017

Inte utan min ...


Det är inte många av alla mina trädgårdsprojekt som blivit verklighet utan min man. Han säger väldigt sällan nej när jag fått en idé.

Han rensar grusgången från ogräs och krattar den jämn.


Han bygger ett utekök, river detsamma och bygger en borg med vattenfall.


Han bygger en hobbithåla under borgen.


Han bygger en potager.


Han snickrar en långbänk efter förlagan jag såg i Arcen, Holland.


Han snickrar ett grillbord som matchar bänken.


Han flyttar en lekstuga och bygger ett lusthus.
Ja, först byggde han förstås lekstugan.


Han bygger portaler, spaljéer och snickrar lådor.


Han plockar äpplena högst upp i träden, de som jag inte når. Han snickrar en tork till mina äppelringar.

Han gjuter, hamrar, sågar, spikar, kapar. Han släpar jord till trädgården och bråte till tippen. Han beskär fruktträden.

Ja, det var lite av det min man hjälpt mig med ute i trädgården. Sedan har vi ett gammalt hus också ...