Jag är med surdeg!Anne-Lie delade generöst med sig av sin rågsurdeg när vi träffades i helgen och i kväll drog jag igång mitt första bak. Jag har läst Pain de Martin fram och tillbaka, med tips och råd, resultat och kommentarer.
Jisses, det är en hel vetenskap!
Degen ska matas, minst en gång i veckan, men den verkar kunna överleva längre enligt vissa. Den kan också torkas eller frysas. Bäst är att ha en etikett på burken i kylen så att den inte slängs av någon städivrare (ingen risk i mitt hushåll).
Efter inköp av ekologiskt rågmjöl (jag hade bara vanligt sketet vetemjöl och rågsikt hemma) startade jag med ett riktigt basrecept. Tror jag. Imorgon ska det bakas! Hoppas att det blir stenhårda brödkakor som kanske, kanske liknar det underbara finska rågbröd Eva gav oss i helgen. Jag gav bort nästan halva brödet till mina föräldrar, vilket jag ångrade när dottern satte tänderna i en macka och bara log stort!
Plötsligt påminns jag om när mina föräldrar fick en yoghurtkultur av en vän, som skulle förvaras och matas och svälla och ätas och pysslas om. Vi åt och vi åt och vi åt och den dog. (Inte vännen, yoghurtkulturen!)
Arla hade en burk som man skulle göra sin egen yoghurt i, värma mjölk och blanda i torkat pulver och låta stå och förvaras och ätas och pysslas om. Minns att man fick de där små påsarna i någon sorts abonnemang. De tog aldrig slut.
Undrar om inte gamla Sockerbolaget hade motsvarande abonnemang med surdeg på påse? Någon som minns?
För övrigt lyckades vi underhålla oss en hel timme på facebook nu ikväll med våra associationer i ämnet surdeg - de finns även i tvåbent form och i en oformlig form runt midjan...
"Mors bak kräver växande surdeg" - kanske det ska stå så på etiketten på min burk?
(Bilden visar en dinkelmacka med lax och avocado, från caféet vid Vamlingbo prästgård - ett smultronställe på Sudret)
13 kommentarer:
Är det så komplicerat ska jag inte baka surdeg... ;) Oavsett om det är gott menar jag... *hihi*
Kram
Min pappa hade alltid en surdegsburk och en burk med youghurtkultur i kylskåpet när jag va liten. Han va superduktig på att baka. Hmmmmm, kanske något man skulle ta upp igen :)
kram♥
Surdegen ska skötas med omsorg och inte negligeras alls;-))
Lycka till idag!
Men det är inte krångligt alls! Jag har hållit på i 1½ år, och haft samma surdeg hela tiden. Och det är som sagt lättare att mata surdegen än att mata en karl :-)
I min barndom fanns följande reklam:
"Tycker du om mammas bak?
Elantos bröd har samma smak!"
Nu har jag danskt rågbröd i ugnen. De ska följa med till Norge och bli underlag för sillsmörgåsar i morgon.
Ulla, jag har haft samma surdeg i 26 år, matar honom med jämna mellanrum ;-)
Jag har haft en vetesurdeg och en rågsurdeg i kylen sen i vintras och bakat gott bröd. Men sen möglade den ena surdegen, jag fick ny från min vänninna. I somras dog båda surdegarna, svårt att vara på semester. Hoppas nu få nya så jag kan baka igen. Det är ju relativt enkelt att baka surdegsbröd. Mammas gamla hushållsassistent har kommit till användning igen då degen ska blandas länge, 10 minuter. Jag använder också recepten från Pain de Martin.
Så lycka till med bakningen, får vi smaka ikväll till kräftorna?
Glömde ju att berätta att jag abonnerade på surdegskultur i påse. Detta var när jag bodde i stan, dvs 1980-talet. Och det kom påsar väldigt ofta, så de hann jag inte använda.
Cari, om vi inte kan äta brödet så kan du i alla fall få en ny surdegskultur!
:D :D
Jag använde den där burken och yoghurtkulturen från Arla under några år. Blev bra, vad jag minns, men det blev för mycket med abonnemanget.
Tillstyrker etiketten, bör påminna surdegen om att hålla sig i form!
Det är lätt och roligt att göra surdegsbröd. Och så gott sen!
Funkar bra med mjöl som är färdiskållat!!!Haha MEN jag är medveten om att det inte är i närheten av riktigt surdegsbröd!!!
Hoppas det blev bra!
Minns en grund till en mjuk kaka som jag tror hette Manfred, som gick runt som en form av kedje"deg". Honom skulle man också mata regelbundet innan man gjorde slag i saken och kunde baka.
Manfred, det var ett fint namn på en surdeg! Jag som vill ha en boxerkille som heter Harald (till familjens fasa) får kanske kalla degen för Harald!
Hmmm... tål att tänkas på!
Skicka en kommentar