Ett smultronställe förenat med livsfara

I DN Söndag förra helgen hade hotellpatrullen besökt Holmhällars Pensionat, ett riktigt kultställe på sydöstra Sudret. I tallskogen ovanför det vackra raukområdet ligger små självhushållsstugor med enkel inredning och själva pensionatet med rum, matsal och reception. Här spelades Jonas Gardells och Susanne Biers film Pensionat Oskar in, hit kommer stamkunderna år efter år, här äter suderborna själva sin söndagslunch på träborden vid uteserveringen.

När jag är på Gotland är det en tradition att minst en gång per besök promenera längs den vackra stranden, äta lunch på serveringen och klättra runt bland raukarna. Så även i år. När vi beställde vår lunch (rejäl husmanskost, rejäla portioner) såg vi att just denna dag var det också dags för den årliga drakfesten, så Lilleman och jag ägnade någon timme åt att titta på drakar av olika slag. Jag gillar att flyga drake, hade dock aldrig hört talas om tävlingsformen som beskrivs i boken Flyga drake och som även Barack Obama nämner i sin bok Min far hade en dröm. Jag håller mig nog till den stillsammare formen även i fortsättningen!

När man närmar sig raukområdet från pensionatet ser man inte det vackra, för man kommer uppepå klinten. Om man nöjer sig med utsikten över vattnet och ön Heligholm (3-4 muskötskott från stranden, enligt Linné 1741) och inte går ända fram till klintkanten, har man missat hela raukområdet! I DNs artikel låter det som om det är just det de har gjort. De beklagar sig över det magra aktivitetsutbudet. Vid en av öns bästa badstränder och ett av öns finaste raukområden! En unik natur!

Just här, vid strandkanten, i den ömtåliga marken bland tallarna, vill en exploatör bygga ett jättekomplex med stugor, restauranganläggning och pool - något helt annat än det lilla pensionatet i 50-talsstil. Konstnären Lars Jonsson engagerar sig hårt för att bygget inte ska bli av. Kanske är tur att landshövdingen försvann i tid - vem vet vad som skulle kunna hända annars?

Nå. Hur var det med livsfaran undrar ni? Jo, vid första udden längs sandstranden finns Hästgangen, ett vadställe över till ön Heligholm. Varje år är det några som provar att gå ut till ön. En del lyckas, men inte alla. Om jag förstår tidningsuppgifterna rätt var det två män som drunknade i augusti, med bara en veckas mellanrum (31/7 och 7/8). Varningskyltar någon? Kanske ett kors, i stil med dem man ser vid olycksplatser ute i Europa?

Framför allt måste man veta mer om Gotlands stränder. Om undervattenströmmarna. Vid klintkusterna är de livsfarliga, starka.

Dessutom finns förstås den lilla larven här, tallprocessionspinnarlarven. Bor man på pensionatet i början av augusti är risken stor att man drabbas. Min mamma träffade en dam som hade hela ryggen full av utslag, när hon var till den lokala tvättstugan. Information, någon? Varningar? Tror ni att turisterna vill komma om de vet vad som finns i tallarna?

Nej, just det.

Jag tycker nog att DN ska ändra sin inställning till att det är ett ställe för äventyrslystna...

(Och så får ni ett annat tips på smultronställe; vid Vamlingbo Prästgård finns både Lars Jonssons fantastiska fågeltavlor utställda och ett underbart fik med läckra luncher och goda bakverk - rekommenderas varmt!)

(Och i min matsal hänger ett stort antal av Lars Jonssons bilder - jag är ju lite fågeltokig - och när jag skriver detta hör jag lille Måns-Petter låta som ett sågverk, men han lär sig nog drilla snart...)