Sidor

onsdag 19 augusti 2009

Skolstart; vemod och glädje

När min dotter började på dagis var det gråt och tandagnisslan varje dag. Vi hade flyttat till huset, men hade dagisplats i stan. Redan på tåget, när hon förstod vad som var på gång, började hon gråta. På hemresan däremot underhöll hon hela vagnen med sånger och upptåg.

Separationsproblemen fortsatte upp i åldrarna. Det blev i allt större utsträckning pappan som fick lämna, det gick bättre. Mammasyndromet satt i länge, länge. Kan fortfarande visa sig.

Idag har hon skrivit in sig på universitetet och har magknip.

När äldste sonen var dagismogen hade han redan fått en lillebror. Visa av erfarenheter tyckte vi att han kunde vara hemma med oss. Han tyckte att det var pyton. När han äntligen fick börja på dagis var det svårt att få honom att gå därifrån. Han ville stanna kvar och leka.

Första skoldagen i sexårsverksamheten var han påklädd och klar med nya ryggsäcken på ryggen, en timme innan det var dags att gå. Från fritids var det hopplöst att få hem honom.

Idag har han varit på första gymnasiedagen i helt ny skola. Han kom dit en timme för tidigt och jag fick irriterade sms om att det var mitt fel. Jag bara undrar vem det var som upprepade gånger bad honom kolla tiden redan igår kväll?

Mellangrabben har varit ett mellanting. Går till skolan i tid. Kommer hem som han ska. Stressad som syster sin, men oroar sig inte i förväg. Är mest oroad över om håret ligger rätt.

Lilleman har koll på allt. Stort självförtroende. Gott ordningssinne. Många kamrater som vill leka. Men har han chansen att få gå hem tar han den alltid. Efter uppropet idag var det inget snack om att stanna med kamraterna - han skulle hem med mig.

Och hem med alla barnen kommer papper. Det ska läsas, det ska skrivas under, det ska memoreras. Scheman ska synkroniseras med aktiviteter. Hur ska datordagarna fördelas nu, vem slutar när och hur blir det rättvist? Matsäckar hit och gympakläder dit. Vad är urvuxet - var finns handdukarna - finns något hänglås?

Puh.

Och ovanpå detta har mikrovågsfunktionen i ugnen gått sönder, vattenkokaren tappat locket och igår lossnade handdukstorken i badrummet från sina fästen. Men annars skiner solen!

5 kommentarer:

Anne-Lie sa...

Medge att det är skönt att de går iväg;-))
Vi har spridit ut skolstarten med start i fredags och final idag - det är värt att fira;-))

Nastasia sa...

Hmmm...det värsta är nog i alla fall, att locket till vattenkokaren är tappat...;o)

Men Du, tänk, igår skickade man iväg de små liven med en frukt i sin nya rygga och idag, ja idag går de iväg EFTER att man har lämnat hemmet, alldeles själva och INTE står och vinkar i fönstret!!!
...mina små go´ingar...stora nu...
Men äsch, ganska så gott det också! saknaden av det småttiga till trots! ;o)

emsa sa...

Det är nå´t speciellt med skolstarten och att vardagslivet kommer igång, "synkroniseringen"!
I år känns det hemskt....ingen som går till skolan!!!
Igår åkte jag till dottern och önskade henne en bra skolstart idag!!Sista året på gymnasiet!
Känns alldeles fel just nu, fast hon inte bott hemma på ett tag!!
Och jag borde ha "tid över"!!!

Ann-Charlotte sa...

Känns ganska gott faktiskt att dom jobbar och flyttat hemifrån. Jag saknar INTE skoltiden med alla planeringar.
♥♥♥

Anonym sa...

Yngste sonens absolut lyckligaste dag hittills i livet var när HAN fock börja i förskolan. Han var två år och hade väntat och väntat eftersom hans mamma ville ha honom för sig själv.
Ellendellen