Sidor

lördag 17 augusti 2019

Färgglatt korsvirke i ljuvliga Celle


Från Danmark tog vi färjan till Puttgarten och körde på söderut längs Autobahn. Lagom till en sen lunch tog vi den lilla avstickaren till Celle, en sådan där stad som på kartan anses värd en resa. Och det var den verkligen!



Gågatorna i stadens lagom stora centrum var kantade av korsvirkeshus i en mängd (över 500!) som fick ögonen att gå i kors (ha ha). Celle skonades från bomberna under andra världskriget tack vare en överenskommelse med britterna och har därför ovanligt många korsvirkeshus bevarade, det är faktiskt Europas största sammanhängande samling!
Här finns också en av de få synagogor som inte förstördes under Kristallnatten.



Så ovant att se alla dessa färger på husen, inte bara i stora fält utan också i mönster och detaljer.



Allt såg så fantastiskt nymålat och fräscht ut att man nästan kände det som om man var på Disneyland



men då dök en skyltning eller annat upp som påminde en om att det här var verkligt.



Det var faktiskt här i Celle vi gjorde vår enda egentliga shopping på resan, men det visste vi inte då. Jag köpte mig en jacka och maken en skjorta. Dessutom blev det en tröja och en skjorta till sonen där hemma.



Kolla bara på alla dessa mönster! Och färgkrockarna!



Det bästa med att resa innan den stora turistsäsongen tar vid är förstås att man kan njuta utan alltför många turister i vägen.




Långa texter i guldbokstäver var inget undantag, som om det inte räckte med färgerna och snickerierna?





På en gata står sex gatlyktestatyer föreställande olika personligheter. De har rörelsesensorer och pratar antingen med varandra eller för sig själva. Säkert kul att lyssna på om man är bättre på tyska än vad jag är.




Vi promenerade runt slottet som var väldigt sparsmakat i sin färgsättning, men också under renovering. Detta torn var ett av de få ställen där ingen byggnadsställning var i vägen. Det var hit till slottet som drottningen Caroline Mathilde landsförvisades på grund av sin olyckliga förälskelse i kungens livmedikus Struensee.



Jag som älskar tyska bakverk och ständigt behöver fylla på tekvoten tyckte att det var perfekt med en fika framför kyrkan. Den dubbelväggiga tekoppen i glas höll teet så varmt så länge att det blev svårt att dricka. Bakelsen var slut innan jag ens kunde ta första klunken.



Vi körde vidare till vårt hotell i Delliehausen, valt för att det hade restaurang. Skönt att slippa gå ut och leta matställe när man åkt bil en hel dag, tycker jag.



Balkong hörde till rummet, men i övrigt tänker jag inte göra reklam för hotellet. Middagen var inget speciell och hotellägarens gamla rökhosta fick mig att tappa aptiten.



Frukosten var inte heller av det upphetsande slaget. Nej, det stället väljer vi inte igen.
Vi for vidare söderut!


7 kommentarer:

BP sa...

Har nog aldrig sett sådana fina korsvirkeshus med så otroligt fina detaljer förut. Korsvirkeshus finns ju lite varstans i Tyskland, speciellt i Bayern, men de i Celle står verkligen ut. Den orten är väl värt ett besök.
Synd att hotellet blev en plump i protokollet. Den frukosten såg verkligen inte typiskt tysk ut, men rummet tyckte jag var fint.

Maribel sa...

Hej Anni!
Celle ser riktigt mysigt ut, vackra hus. Skyltningen var riktigt skojig.
Frukosten är en stor del av en bra övernattning, den ser en aning trist ut.
Ha det fint /Marika

Susjos sa...

Ja jösses vilka hus! Å gatlyktor som snackar med varandra? Trist att middag och frukost inte var nåt vidare där ni bodde, men ser i ditt tidigare inlägg att den frukosten i Danmark och boendet var nåt helt annat!
Kram!

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Så har jag då startat resan med hjälp av dina bilder och din tex Anni!

Jag måste säga att övernattningen i skolhuset i Danmark verkade hur mysigt som helst. Synd att hotellet i Tyskland inte var lika trivsamt. Men det var väldigt roligt att få se bilder från Celle som jag inte hört talas om förut. Så många korsvirkeshus i alla tänkbara färger, förstår att det kändes lite Disneyland över det hela. Och gatlyktorna var ju verkligen udda.

Nu ser jag fram mot nästa stopp på resan!

Kram Anita

Mias Mix sa...

Stort TACK! Vilken nostalgi! När jag var 18 stack jag till Tyskland som au-pair och bodde i Fuhrberg mellan Celle och Hannover. Träffade snabbt en engelsk tjej som jag umgicks massor med och så fort vi var lediga samtidigt åkte vi till Celle. Det blev vår favoritplats nummer 1. Och vi fikade alltid! Så roligt att se det igen. Förra vandringsresan hälsade vi å min familj i Fuhrberg men hann inte med Celle. Tack!! Kram

Eva Trillian sa...

Knappt en turist i bild :) Det hade du inte lyckats med ens en vecka senare?
Härligt att sitta här framförskärmen och far på tur med er! Tack

Vonkis sa...

Varken frukost eller ägare hade fått speciellt bra betyg i Four in a bed :-)

Stämmer in i hyllningskören angående korsvirkeshusen, vilken tur att de klarat sig undan krig och elände.