Sidor

22 oktober 2019

Heidelberg - en gigantisk slottsruin och ett fascinerande studentfängelse


Från vårt udda hotell i Schwetzingen var det inte långt till Heidelberg, en välkänt vacker universitetsstad där vår drottning är född. Tipset jag fått var att parkera högt ovanför stan och ta bergbanan ner via slottet, istället för att leta parkering i stan.



Nu visade det sig att utsikten inte var fullt så fantastisk som vi trott (många träd och ett stort husbygge i vägen) och att bergbanans biljett även omfattade slottsentrén - dit vi inte tänkt gå - så vi körde ner till slottet och parkerade där istället.



Slottet är egentligen en ruin, men en otroligt mäktig sådan. Tre gånger brann slottet, 1689 och 1693 på grund av krig och 1764 av ett blixtnedslag. Stenens röda färg kommer av blandningen fältspat och röd kalksten. Vi parkerade på ovansidan om ruinen och gick in i parken.



Höga murar omgärdade terrasseringen och de olika bassängerna. När trädgården skapades 1616-1619 ansågs den vara ett mästerverk med sina fantastiska blomsterrabatter, labyrinter, vattenfall och fiskdammar. Det mesta förstördes i kriget 1693.



Som i de flesta gamla trädgårdar av rang finns här en konstgjord grotta (i bakgrunden), men den fick man inte gå in i. Här brukade man hålla musikkonserter och vi kunde se några gamla fotografier innanför gallergrindarna. Framför ligger statyn fader Rhen utfläkt.



Här kan ruinens storlek anas.



Och här läget ovanför staden och floden Neckar (som senare rinner ut i Rhen). Mäktigt!




Inne i slottet finns världens största vintunna, men den får vi beskåda en annan gång när vi kanske gör staden lite mer noggrant. Nu hade vi som sagt inte tänkt gå in i slottsruinen alls.



Vi rundade ruinen och fann turistmassorna - vilken kontrast mot lugnet vi haft i parken! Jag valde att rikta min kamera bort från alla människor.



Vi vandrade ner till staden för att besöka det gamla studentfängelset med anor från när universitetet anlades på 1300-talet.



Här möttes vi av ett fullständigt nedklottrat/dekorerat trapphus.



Universitetet hade självständig behörighet och laglig rätt att fängsla elever för mindre överträdelser, t ex högljudda sånger, berusat beteende, deltagande i illegala fäktningsdueller eller om de förolämpade konstaplarna. Studenterna var också förtjusta i att släppa ut grisar som sedan jagades genom stadens gator, nattetid såklart.





Efter trapphuset kom vi in i själva fängelset, än mer dekorerat. Här uppe blev det fängelse 1712, innan dess hade fängelset legat i universitetskällaren där det var både fuktigt och kallt vilket äventyrade studenternas hälsa.



I slutet av 1800-talet blev det närmast en sport och ärofyllt i att sitta i fängelset. Minst en gång borde varje student ha fängslats för att ha äran i behåll! Studenterna dömdes från 2 dagar till 4 veckor i fängelse och tillbringade tid att dekorera väggarna, spela kort med vänner och rista in sina namn på träborden.



Ämnena på väggarna var silhuetter, studentkårens vapen, datum för vistelsen och humoristiska kommentarer. För den svarta färgen använde de först stearinljus eller sot från eldstaden och senare köpte de färgerna med sig.



De fotograferades i studentföreningens uniform och bilderna monterades i dörrarna.



"Kungens tron" - så hette dasset.




De första två dygnen fick fångarna bara vatten och bröd, men därefter kunde de få både mat och öl levererad. De fick betala för täcke och kudde om de inte redan tagit med sina egna saker.

Det var fritt fram att gå mellan cellerna och umgås med de andra fångarna, ja det fanns t o m en dörr till universitetet så de kunde närvara vid föreläsningar! De fick dock inte lämna byggnaden.



Jag tyckte att detta var ett helt underbart studentikost ställe som fick mig att fundera på hur det skulle sett ut om man stängt in Blandarens redaktion (på den tiden då det var mest teknologer i redaktionen) i ett liknande utrymme.



Vi gick runt lite i staden utanför, den påminde mig en del om Prag och har lång, lång historia.

Här har man funnit underkäken av en 500 000 år gammal föregångare till människan, homo heidelbergensis!



Där uppe ligger slottsruinen och bakom den står vår bil. Det blir en liten uppförsbacke när vi ska tillbaka.


(Notera att detta är en apa och inte en katt)


Här byggdes en träbro av romarna för 2000 år sedan. Tanken svindlar.



Visst kommer man att tänka på Karlsbron i Prag? Denna heter Karl Theodorbron, men kallas i folkmun för Alte Brücke.




Efter denna bensträckare hade vi en kort bilresa till Wiesbaden och en nyöppnad utställning som var alldeles alldeles underbar. Bered er på bildchock.

6 kommentarer:

Paula sa...

Heidelbarg har jag besökt en gång för länge sen, på en bröllopsresa 1989. Tyvärr var min nyblivne makes fokus på alla bilfabriker i landet, så vi såg inte så många slott på nära håll. Men vi åkte Romantische Strasse genom landet och såg många pittoreska småstäder som jag inte hade en aning om ens fanns! Trevligt fängelse, jag hade helt klart satsat stenhårt på att få sitta där ett dygn i min ungdoms dagar, det hade gett många poäng i sällskapslivet, hihi

BP sa...

Den där ruinen är ju gigantisk! Men ännu vassare är studentfängelset. Så otroligt häftigt. Bra att veta att klotter inte föddes i "modern" tid;-) Så himla läckert, helt i min smak:-)
Sedan gillar jag den kattskulpturen med mänskliga drag om man säger så. Riktigt bra.

PS. Vaddå - alla dina inlägg är ju bildchockar, så jag är väl förberedd;-) DS.

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Men vilken intressant tur i Heidelberg. Ska ju erkänna att jag inte visste någonting om den staden, bara att vår drottning föddes där. Slottsruinen i dess röda ton är vacker och imponerande men fader Rhen, hm ... utfläkt var en passande beskrivning.
Men vilken upplevelse att se studentfängelset. Förstod när jag började läsa att det blivit sport att hamna där. Och dom verkade ju dessutom ha det ganska trevligt med kortspel och möjlighet till att lyssna till föreläsningar. Nästan lite som en belöning istället för bestraffning. Prag har jag besökt och visst kom jag att tänka på Karlsbron när jag såg Karl Theodorbron.

Tack för ytterligare ett intressant stopp på er resa. Och fler väntar ser jag. Jag håller nu som bäst på att förbereda mig på bildchocken :)

Kram Anita

Janicke Henrikson sa...

Maffig ruin, oj. Kattskulpturen gillar jag, måste veta vem som har gjort. Ska googla. Fängelset ger mig konstiga vibbar trots den positiva grundtonen. Hoppas grabbarna uppskattade ...

Janicke Henrikson sa...

Å nu har jag googlat. Hoppas att du såg dig över axeln och aktade dig för att nudda mössen!

Maribel sa...

Hej Anni!
Ser ut som en riktigt fin stad med gammal historia. Visst har den likheter med Prag. Studentfängelset ser intressant ut, och många som ville lämna ett avtryck efter sig. Snyggt inristade namn i bordet, ser så proffsigt ut.
Ser fram emot nästa inlägg.
Ha det bra /Kram Marika