Vi brukar fira midsommarafton med brorsans familj eftersom hans fru, min svägerska, fyller år ungefär då. Så blev det i år också. Hon hade redan fått sin present när hon fick gå på Mathilda the musical med två av sina barnbarn när jag var sjuk. Biljetterna till musikalen hade flickorna fått i present av mig, men nu fick de gå med farmor istället för gammelfaster.
Flickornas två lillebröder hamnade vid parkeringen där det växte pyttesmå plantor med underbart goda, solvarma smultron.
Vi började med fika. Min dotter hade bakat en mandelmassestinn äppelkaka
och jag de alltid lika populära björnbärsrutorna (i
receptet heter de hallonrutor och det är ännu godare, men jag har ju obegränsat med björnbär).
En av smågrabbarna skulle fylla fyra, så han fick öppna paket vid fikat.
Sedan gick ett gäng på hundpromenad, hälsade på hästar och köpte ost hos den lokala osttillverkaren. Den här tjejen är egentligen hundrädd, men se hur hon går med frallan efter att de lärt känna varandra!
Så småningom blev det buffé. Min äldste son hade bakat focaccia,
brorsan hade gjort tomatströmming som jag faktiskt inte vågade smaka på - skolbespisningens rätt sitter långt inne i mitt minne (säkert orättvist)
och supergod matjesill.
Det fanns en rejäl sallad som kunde pimpas med olika ostar
och jag hade med mig den lättlagade
mumsiga rostbiffsrätten som alltid gör succé.
Just det, en silltårta hade brorsan också fixat.
Dotterns älskling hade en fläsksida gjord på ibericogris som fick flera vid bordet att sucka av välbehag.
Jamenvisst, det fanns gott knäcke och kryddost och potatis och brorsans olivoljestinna rostade baguetter
och en squashpaj och kyckling och marinerade champinjoner
och ändå stod min make och grillade lite extra till de minsta. Som de knappt åt av.
Mellangrabben hade gjort pannacottor
och tillsammans med Lillhunken fixat massor av jordgubbar. Jag tror att ni förstår att den där osten och rödvinet som svägerskan hade planerat in lite senare på kvällen, den kom aldrig fram ...
Här hemma är trädgården fylld av doftande rosor just nu. Constance Spry trodde jag att detta var men det ska ju vara en buskros?!? Jag återkommer och rättar om det behövs.
Astrid Lindgren framför verandan
där Louise Odier också står.
En Austinros som jag också måste kolla upp namnet på (vilket bra inlägg detta börjar bli ...), köpt på Bilka i danska Ishöj där Claus Dalby har valt ut de bästa.
Ljuvliga Maiden's Blush
även i närbild.
En vit mossros jag fick för många år sedan och trodde hette Napoleons hatt, men den är inte vit ...
och bakom den tittar denna godbit fram. Vad är det?!? Den måste flyttas så den syns bättre!
Längs väggen klättrar en ros som jag vet namnet på, men idag står huvudet still :-P
Där borta står växthuset, vackert inramat av Maiden's Blush och den överblommade Fruhlingsduft.
Vid uppfarten finns också en ros jag inte visste att jag hade. Ibland är det rätt bra att ha kort minne, men inte alltid.
Honungsrosen däremot, den köpte jag i Wijs trädgårdar och den är obeskrivlig när den blommar!
På midsommardagen såg jag henne igen, min ekorrhona som blivit skadad, förmodligen av en katt. Det här är den mindre skadade sidan av henne så om du inte vill se något otäckt tycker jag att du klickar bort mitt inlägg.
VARNING!!!
Det här kommer ju inte att läka eftersom hon kliar upp såret med baktassen hela tiden. Det gör så otroligt ont i mig - vad gör det då inte i henne?
9 kommentarer:
Åh nej stackars ekorre. Hoppas hon kan mata sina ungar.
Tack för fina bilder från din midsommar och trädgård.
Åh...vilka midsommarbilder, å så mycket ljuvliga delikatesser,mums! Dock trodde jag först att dotterns äppelkaka var ugnsbakad falukorv med äppelskivor och senap, haha...och det är inte min favorit, tror absolut att den äppelkakan var godare än falukorv!
Ekorrhonan...så hemskt! Hur ska det gå för henne?
Din trädgård...är outstanding!
Kram!
Hej Anni!
Blir riktigt hungrig av att se all god mat. Det blir gärna lite för mycket mat då man samlas och många hjälper till.
Helt fantastiska rosor, din blåa är riktigt fin, och honungsrosen blommar hos mig med, doften är härlig.
Stackars lilla ekorre, hoppas att såren läker, men det ser riktigt tråkigt ut.
Ha det gott / Kram Marika
Vilken midsommarbuffé! Gissar ni var mätta långt in på midsommardagen. Men så tragiskt med ekorren, det gör ont i mig också. Naturen är fantastisk men också ganska grym. Imponerad hon ändå tog sig till maten. Ha en fin dag!
Måste nog börja med att kommentera den stackars ekorrhonan. Det gör så ont i mig också. Som du säger, såren kommer ju inte att läka. Går det inte att rådfråga t.ex. Viltakuten om det går att göra något. Men jag inser ju att det är svårt. Man blir bara så ledsen när man ser henne och kan konstatera att naturen är grym.
Så till ert midsommarfirande. Otroligt med god mat som vanligt! Och du är ju så duktig på att dokumentera den också. Så fina rosor du har som blommar nu. Honungsrosen blommar hos mig också nu. Det är som att den lever när jag hör alla humlor och bin som lever runt därinne.
Kram
Vilka härliga, somriga bilder. Så modigt av tjejen att våga utmana sin hundrädsla och nu t.o.m våga gå på promenad med en hund som hon känner sig trygg med.
Stackars ekorre. Man önskar att det gick att hjälpa henne.
Stackars lilla ekorre! Hon skulle nog behöva hjälp att få somna in stackarn.
Din trädgård är ju helt fantastisk som vanligt!!! Det är en fröjd att gå omkring där eller sitta på en av bänkarna och njuta.
Tror inte ni behövde gå hungriga i midsommar :)
Njut av Skottland. Båda mina syskonbarn bor strax utanför Edinburgh. Kram
Vilken härlig midsommar du haft med god mat och trevlig sällskap!
Fina bilder av mat och trädgård. Bilden av ekorren hoppa jag över.
Men lilla ekorren, det där gör nog förfärligt ont. Ni får ringa Lili och Susie.
Varför är jag inte förvånad över att alla i din familj lagar mat. Den där buffén hade räckt en arbetsvecka här tror jag. Eller nä. Man hade ju gått och småätit av den hela tiden.
Skicka en kommentar