EFIT - en España

8.00

Skyndar ned på stranden för att inte missa
soluppgången.
Men det är ju molnigt!
Igår var första morgonen här,
då sov vi förbi soluppgången,
så nu skulle vi upp i tid
- EFIT och allt ;-)
Sandstranden ligger precis vid huset
och är helt fantastisk;
lång och bred!

9-10-11
På lägenhetens baksida,
där vi har ett extra sovrum,
skiner solen på den lilla balkongen.
Här sitter jag och läser,
när maken sitter i skuggan på den stora terrassen.

11.00
... tills solglasögonen faller i bitar.

12.00
Vi bestämmer oss för att äta lunch hemma
och sedan ge oss ut på utflykt.
Maken fixar äggröra och så tar vi
inlagd paprika till.

13.00
Jisses, som bilen ser ut!
Sandblästrad?

14-15
Vi har kört till Xabia
och vimsar runt i de pyntade gränderna
i gamla stadsdelarna.

15.00
Sedan kör vi ned till stenstranden
och tar en öl under ett strandparasoll.

16.00
Vi fortsätter över ett berg till Dania
och går ut till den röda fyren.
Härifrån går båtarna till Ibiza.

17.00
Ut till piren ligger massor av restauranger,
så vi fikar och äter glass.
Funderar på att komma tillbaka en kväll för att äta glass.

18.00
Tillbaka "hemma" i Oliva.
Vår lägenhet är den längst ned till höger.
Från terrassen ser vi både vårt poolområde och
sanddynerna vid stranden.

19.00
Äter vi middag på terrassen.
Blandade korvar (bara en syns på min tallrik)
med couscous, champinjoner och bladspenat.

20.00
Nu ska maken ta hand om köket
samtidigt som jag lånar hans surf.
Här finns ingen wifi och min surf är redan slut.
Men vi har extra parfymerade soppåsar ...
Jag får sluta min EFIT här
och läsa blogg när jag är hemma igen!

EFIT - Ett Foto I Timmen

Bamburgh Castle och Falkirk Wheel, slutet på resan

Sista dagen på vår resa. Nu skulle vi besöka vårt närmaste slott, en rejäl stenpjäs, 1400 år gammal och privatbostad åt släkten Armstrong.

Vi var bland de första på plats, så de hade precis hunnit öppna för besökare.

Man kan ana att här skulle skyddas mot fiender!

Och där ute på ön finns alla mina små älsklingar!

1894 köpte W.G. Armstrong slottet som han fyllde med sina samlingar. Slottet kryllar av historia, legender och utställningar

som denna om Netflixserien The Last Kingdom. Där heter slottet Bebbanburg

och den här stolen spelar en viss roll. Jag har sett första avsnittet för många år sedan (2016), men inte mer än så. Nu finns fem säsonger!

Mycket i samlingarna som ställdes ut var privata. Foton av släkt och familj. Här är en av tre herrar Armstrong som använt denna Coronation Robe i samband med en kröning.

Och ladyn hade förstås sin version.

Då föredrog jag bysten av fjärde Lord Armstrongs fru och barn.

Och stenarbetena på väggar

och i tak. Jag var nog lite övermätt på slott vid det här laget.

Men Turners målning av slottet kan jag uppskatta!

Så körde vi några timmar, förbi Edinburgh och till Falkirk Wheel, slusshissen som ersatt 10 slussar och sammanbinder Forth and Clyde canal med Union canal, vilket innebär att vattenvägen mellan Glasgow och Edinburgh är återställd! Slusshissen invigdes 2002.

Här är en röd båt på väg upp i den ena hissarmen

samtidigt som den andra kommer ned ovanför våra huvuden,

och nu anas båten i den hissarmen och den andra är snart uppe.

Båt ett är högs upp och båt två kör ut i bassängen här nere. Sedan ska vi åka med den!

Har man inte egen båt är detta en perfekt turistgrej att göra! Nu går vi på!

Så börjar vår färd uppåt

och väl uppe kör vi ut i den övre kanalen, genom en tunnel och så vänder vi för nedfärden

då vi som satt åt ena hållet nu får se allting åt andra hållet.

På väg ned igen.

Att driva denna slusshiss kräver samma mängd energi som att koka fem tekannor. Vilken innovation, va!

Sedan hann vi inte till hästhuvudena, The Kelpies, en bit bort. Parkeringen kostade pengar och det började regna. Vi skulle lämna tillbaka bilen på uthyrningen. Och åka hem. Jag knäppte en bild från bilen och tackade för en härlig resa!

Lunnefåglar i massor - resans höjdpunkt

Här är den lilla båten vi åkte med. Och ja, det gungade. Men nej, det gjorde ingenting - trots att jag så lätt blir sjösjuk! Den här gungningen var något helt annat än de långa sega dyningarna som jag mår illa av.

När vi klev land på ön (och sedan tillbaka på båten) fick vi sanera skorna. Vi blev dessutom tillsagda att ta på mössa, keps eller kapuschong

för den första biten iland fanns det massor av silvertärnor som häckade precis vid stigen vi gick på. Man hade provat att flytta stigen från deras bon, men då hade de flyttat efter!

Jag har aldrig varit så hatad i hela mitt liv! Återigen var jag tacksam över den fula mössa jag köpt vid Hadrian's wall. Synd bara att silvertärnorna också tyckte att den var så ful.

Men så kom vi bort från silvertärnornas revirområde och jag kunde knappt andas - så många lunnefåglar här fanns! Dessa ljuvliga varelser kan leva upp till 30 år, de blir könsmogna vid fem och de håller ihop parvis hela livet. De återkommer till samma bo, en håla de grävt i marken, för att få en enda unge per år.

Och de är fullkomligt obeskrivligt underbara!

Jodå, det fanns tordmular också.

Och sillgrisslor.

Men höjdaren var alla lunnefåglar! Jag kan inte beskriva hur här lät av alla fåglar som fanns eller hur lunnefåglarna flög över våra huvuden med näbbarna fulla av mat. Men jag hade kunnat stanna här i flera dagar ...

Vår båttur gick dock vidare ut runt de yttre öarna också. De var, som synes, inte lika lättillgängliga.

Även här fanns några lunnefåglar!

Ute vid de allra yttersta öarna fick vi se sälar, både i vattnet

och på klipporna.

De var två olika sorter, men jag var så uppfylld av lunnefåglarna att jag tyvärr inte kan berätta vad guiden sa ...