Det blev för mycket

Kriget i Ukraina. Kriget i Mellanöstern. Alla döda och skadade. Folkmorden som pågår. Och så det amerikanska valet på det. Världen är galen. Männen är galna. Inte alla män, men. Män med makt.

Sedan kommer regnet. Översvämningarna i Valenciaregionen. Nyhetsbilderna från området där vi var, maken och jag, alldeles innan. Mina egna fotografier som jag just nu inte klarar att gå igenom och se på.

Först var vi i Barcelona i tre dagar. Njöt av all Gaudís arkitektur. Jag hade köpt biljetter i god tid, för vi skulle se så mycket som möjligt. Sedan hyrde vi bil och körde till lilla Oliva, tio mil söder om Valencia. Bodde vid den fantastiska sandstranden, bred och lång.

Gjorde utflykter upp i bergen, till små byar.

Vandrade.

Åkte in till Valencia en dag.

Gick upp före soluppgången och gick ut på stranden för att se solen stiga ur havet.

Men skriva blogg just nu är för svårt. Jag håller tummarna hårt för att morgondagens soluppgång kommer med nya vindar och nytt hopp. Inte ännu mer domedagsmörker.

Vaccinerar mig mot covid och influensan. Sådant jag kan påverka. Håller mig i den lilla världen.

Återkommer.

EFIT - en hösttisdag i oktober

7.30
Nyduschad kliver jag in i köket
för att hämta dagens första tebalja.
Snart blir det normaltid och en tids ljusare morgnar igen,
tackolov.

8.30
Yngste sonen ligger sjuk i feber
och har skickat statusrapport under natten.
Tur att hans flickvän fixar det han behöver.

9.30
Inget bröd hemma.
Jag rör till en bikarbonatlimpa,
det var länge sedan sist.

10.30
Undrar om det är fel på ugnen?
Tycker inte att brödet blivit riktigt klart.
Provsmakar.

11.30
Denna smutsiga tingest är
fuktätaren vi har i källaren.
Nu behöver den tömmas.
På sommaren tar den 8 liter om dygnet,
nu blir det inte lika mycket
och i vinter knappt någonting.

12.30
Har skickat iväg en faktura och ska förstå mig på
säsongsarbetsgivarrollen för första gången.

13.30
Det händer inte så ofta,
men nu får ni se EFIT-disken även hos mig.

14.30
Tänkte vara duktig och ringer fasters bank
för kundkännedom.
Men se jag får inte berätta att
eftersom ingen kommer åt hennes konton
så händer det inget på dem.
De tyckte att jag skulle skicka in mitt original
på framtidsfullmakten för att få berätta detta.
Som om jag skulle lämna ifrån mig ett så viktigt dokument
för en sådan struntsak?
Nix.

15.30
Har jag lagt in en recension på mitt bokinsta.
Nu ska jag till stan!

16.30
Spanar in "stranden" som byggts
utanför Gamla stans tunnelbaneuppgång.
Bra ställe för häng.
Grillar finns det också!

17.30
Går vi iland på Djurgården,
äldste sonen och jag.

18.30
Mumsar vi på Blå Porten.
För en gångs skull tar jag inte lammfärsbiffarna
utan inkokt lax.

19.30
Nu har vi hjälpt en väldig massa
stappliga pensionärer att hitta sina platser.
Cirkus är verkligen inte en lokal för den som har svårt att gå.

Här njuter vi av en väldigt, väldigt bra konsert.
(Spana bara in artisterna - även om Tommy Körberg inte kom)
Den spelas in av något TV-bolag,
så håll ögonen öppna
(kanske till jul?).

22.04
Gå färjan igen,
men nu till Nybrokajen.

23.04
Hemma.
God natt.

EFIT - Ett Foto I Timmen

EFIT - en España

8.00

Skyndar ned på stranden för att inte missa
soluppgången.
Men det är ju molnigt!
Igår var första morgonen här,
då sov vi förbi soluppgången,
så nu skulle vi upp i tid
- EFIT och allt ;-)
Sandstranden ligger precis vid huset
och är helt fantastisk;
lång och bred!

9-10-11
På lägenhetens baksida,
där vi har ett extra sovrum,
skiner solen på den lilla balkongen.
Här sitter jag och läser,
när maken sitter i skuggan på den stora terrassen.

11.00
... tills solglasögonen faller i bitar.

12.00
Vi bestämmer oss för att äta lunch hemma
och sedan ge oss ut på utflykt.
Maken fixar äggröra och så tar vi
inlagd paprika till.

13.00
Jisses, som bilen ser ut!
Sandblästrad?

14-15
Vi har kört till Xabia
och vimsar runt i de pyntade gränderna
i gamla stadsdelarna.

15.00
Sedan kör vi ned till stenstranden
och tar en öl under ett strandparasoll.

16.00
Vi fortsätter över ett berg till Dania
och går ut till den röda fyren.
Härifrån går båtarna till Ibiza.

17.00
Ut till piren ligger massor av restauranger,
så vi fikar och äter glass.
Funderar på att komma tillbaka en kväll för att äta glass.

18.00
Tillbaka "hemma" i Oliva.
Vår lägenhet är den längst ned till höger.
Från terrassen ser vi både vårt poolområde och
sanddynerna vid stranden.

19.00
Äter vi middag på terrassen.
Blandade korvar (bara en syns på min tallrik)
med couscous, champinjoner och bladspenat.

20.00
Nu ska maken ta hand om köket
samtidigt som jag lånar hans surf.
Här finns ingen wifi och min surf är redan slut.
Men vi har extra parfymerade soppåsar ...
Jag får sluta min EFIT här
och läsa blogg när jag är hemma igen!

EFIT - Ett Foto I Timmen

Bamburgh Castle och Falkirk Wheel, slutet på resan

Sista dagen på vår resa. Nu skulle vi besöka vårt närmaste slott, en rejäl stenpjäs, 1400 år gammal och privatbostad åt släkten Armstrong.

Vi var bland de första på plats, så de hade precis hunnit öppna för besökare.

Man kan ana att här skulle skyddas mot fiender!

Och där ute på ön finns alla mina små älsklingar!

1894 köpte W.G. Armstrong slottet som han fyllde med sina samlingar. Slottet kryllar av historia, legender och utställningar

som denna om Netflixserien The Last Kingdom. Där heter slottet Bebbanburg

och den här stolen spelar en viss roll. Jag har sett första avsnittet för många år sedan (2016), men inte mer än så. Nu finns fem säsonger!

Mycket i samlingarna som ställdes ut var privata. Foton av släkt och familj. Här är en av tre herrar Armstrong som använt denna Coronation Robe i samband med en kröning.

Och ladyn hade förstås sin version.

Då föredrog jag bysten av fjärde Lord Armstrongs fru och barn.

Och stenarbetena på väggar

och i tak. Jag var nog lite övermätt på slott vid det här laget.

Men Turners målning av slottet kan jag uppskatta!

Så körde vi några timmar, förbi Edinburgh och till Falkirk Wheel, slusshissen som ersatt 10 slussar och sammanbinder Forth and Clyde canal med Union canal, vilket innebär att vattenvägen mellan Glasgow och Edinburgh är återställd! Slusshissen invigdes 2002.

Här är en röd båt på väg upp i den ena hissarmen

samtidigt som den andra kommer ned ovanför våra huvuden,

och nu anas båten i den hissarmen och den andra är snart uppe.

Båt ett är högs upp och båt två kör ut i bassängen här nere. Sedan ska vi åka med den!

Har man inte egen båt är detta en perfekt turistgrej att göra! Nu går vi på!

Så börjar vår färd uppåt

och väl uppe kör vi ut i den övre kanalen, genom en tunnel och så vänder vi för nedfärden

då vi som satt åt ena hållet nu får se allting åt andra hållet.

På väg ned igen.

Att driva denna slusshiss kräver samma mängd energi som att koka fem tekannor. Vilken innovation, va!

Sedan hann vi inte till hästhuvudena, The Kelpies, en bit bort. Parkeringen kostade pengar och det började regna. Vi skulle lämna tillbaka bilen på uthyrningen. Och åka hem. Jag knäppte en bild från bilen och tackade för en härlig resa!